Sista bröllopsrapporten, middagen

Just det, det är några som frågat om klänningen. Jag hade en förlaga som Calvin Klein har gjort. Tänkte att den skulle bli urfin som gravid. Med tanke på att jag är kort så skulle man ju lätt kunna förvandlas till tält om man hade en gräddtårta med liv. Våga visa mage!
Som dekoration hade jag ett pärlbanér precis under bysten och en rak linje av pärlor från nacken hela vägen ner till släpets slut. Jag sydde upp klänningen hos fantastiska Nahrin på Milagro de Narhin på Artillerigatan 40.
Jag ska ta in klänningen i sommar när magen är borta och ha den som galablåsa. Den kommer vara urfin som det. Älskar att man kan ha den fler gånger än en. Jag kommer lägga upp en bra klänningsbild så fort jag får en.

Middagen var helt fantastiskt, tårtan var grymt bra! Tack Jenny för fantastiska tårtor, marängbotten, chokladkaka med hallonmousse och klädda i vit choklad (jag fick välja ingredienser själv)! Kolla in fler bilder på tårtorna HÄR. Eller beställ egna.


Foto: Jenny Remes, http://remesbageri.blogspot.com/

Vill verkligen passa på att tacka kock och personal ytterligare en gång för ett förträffligt jobb. Man kommer ihåg bröllop extra mycket om maten och servicen var bra och det var den. Så tips från mig är att välj er kock, cake och staff och dekoration med omsorg.
Samt att Ramis blomsterarrangemang inte är från denna värld! Det gjorde hela vigseln ännu vackrare för att inte tala om hur sanslöst romantisk festlokalen var.

Vi skippade ost-akten helt, det kändes som ett onödigt depåstopp. Sittningen blir oftast så lång ändå.
Efter kyrkan serverades vargtass (Vodka och Lingondricka). På spårvagnen Champagne.
Vi hade små kanapéer i foajén på förminglet, för att stävja eventuell berusning.
En silltallrik på borden med västerbottenpaj och (med familjens sillrecept bland annat). Till förrätt serverades kall nubbe, så man fick en riktig isbrytare om gästerna kände sig nervösa inför sin bordsplacering.

Rent generellt höll talen otroligt bra nivå och de var nog underhållande och intressanta för även dem som inte kanske inte kände oss så bra (exempelvis respektive som man bara träffat kort). Vilket jag tyckte var bra.
Ledord för oss när vi tänkt på kvällen var att inte vara exkluderande, oavsett om man är gravid eller inte närmast anhörig. Man ska ha kul och kunna dela allt ändå. Dessutom ska man inte bestraffas om man nu ingår i kategorin "respektive/gravid" vid bordsplaceringen. Se till att ha ett par partyharar vid varje bord som driver upp stämningen. Då blir ingen just exkluderad.
Det var kul att det var sju gravida som kom på bröllopet. Så härligt! Det är verkligen en babyboom bland våra vänner nu.

Talen var verkligen magnifika. Älskade dom alla, grät flertalet gånger och skrattade ännu mer. Hade svårt att återhämta mig från Amandas tal som hon höll till Penny och min äldsta vän Andreas tal som är en suverän talare och oväntad komiker. Alex tal till Calle var oerhört gripande. Pelle, Erik och Stefan gav oss livs levande kärleksduvor, som flög som att det var regisserat direkt till Calle. (Jag tror det var finbesök från ovan i dom duvorna).
Det var helt magiskt, som aftonen i stort.

Dicken, Calles chef hade tatuerat in "Calle" på vänster överarm. Ja som sagt, det tog aldrig slut på överraskningen. Hela salen var så familjär och nära. Jag älskade varenda sekund. Kunde aldrig önskat mig ett finare bröllop. Toastmaster Polis-Jonas hade gjort ett riktigt bra jobb och var verkligen kvällens nav, han förde hela kvällen stadigt framåt.



Sen efter middagen så dukade vi bort borden fort och gav plats för dansgolvet. Som dansgolvsuppvärmare så hade vi två Bollywood dansare som dansade till Michael Jacksons, Thriller. Sen var festen i full gång och suveräna Daniella från Hells Kitchen stod bakom spakarna, med lite partyfavoriter från min lista. Vi höll folk på golvet hela natten vid halv två tiden bjöds det på cheesburgare från McDonalds. Mycket uppskattat för kvarvarande gäster. (Vi var ju precis vid Norrmalmstorg).



Vi stängde av musiken vid tio i tre och då var det fortfarande ett drygt tjugotal gäster kvar.
Vi var nog framme på hotellrummet runt halv fyra och varenda led i min kropp värkte av smärta. För att inte tala om dagen efter...
Det tog sin lilla tid att bli av med "brudfrisyren". Vi var sent i säng, utmattade men överlyckliga.



Jag självvaknade vid sju. Jippiee!