Underkläder

Jag är och har aldrig varit tjejen som lägger ner en mindre förmögenhet på underkläder.
Jag kanske borde göra det men jag är supertrist och premierar bekvämlighet har jag kommit på, när jag väl har ett snyggt och bekvämt underklädesplagg så älskar jag det. Därför borde det vara något jag lägger pengar på, tänker jag. Jag älskar ju vackra bikinis, det är ju min absoluta klädfetisch. Det känns ju dessutom besläktat.
Mina singelväninnor har underklädes-set av allt sju dagar i veckan, ny behå med matchande trosa i någon sensuell spets. Jag vill också vara sån men jag orkar liksom inte. Jag gör typ ett till två jätteinköp av Calvin Klein trosor per år och vartannat år köper jag en svindyr BH från La Perla. Thats it.

Nyligen gjorde jag en garderobsinventering och insåg att den här BH:n använder jag så gott som dagligen och den är så noppig så jag skäms, säkert över tre år gammal. Såg att märket hette Change, jag tog dom på orden och hittade en site. Det visade sig att dom är superbilliga och jättebra. Slog på stort och köpte fyra stycken i ett bräde. Nu åker denna gamla vapendragare ut.

Calle är inte heller jätteintresserad av sexiga underkläder så när jag sa att jag såg det som ett tillkortakommande hos mig, förra året i N.Y. att jag är så ointresserad av att vara vacker under, så förstod han absolut ingenting.
Jag frågade honom därpå vad han tyckte var snyggt och han stelnade som en pinne. Vi åkte till Barney's underklädesavdelning för kvinnor och jag bad honom välja ut två stycken av de snyggaste trosorna i hela butiken enligt honom till mig. Han irrade runt i tjugo minuter och kom tillbaka med två par rosa, sladdriga i bomull. Allt annat än sensuellt och sexigt men ytterst bekvämt.

Jag blev så glad.