Slås ständigt av hur trevligt det är när man är utomlands och säger god morgon, god dag, god kväll och god natt.
Det är tråkigt att Duoismen slog igenom. Allt blir mycket trevligare med en artig hälsning. Om man ändå säger god morgon och god natt så självklart, kan man väl lika gärna säga resten också.
Börjar gärna men pretto och sökt att vara den som leker tant.
Kom igenne fejsbokgrupp my ass, bättre kan ni?
Help me out here.
Dessutom finns det ju stora problem med “Hejandet”. Om man exempelvis möter varandra på avstånd men den ena upptäcker den andra långt före den andra, då kan “hejet” hänga länge i luften.
Eller om en person hälsar på en annan person i sällskap och sällskapet hälsar tillbaka och inte personen som Hejet var riktat till.
Eller ännu värre om sällskapet registrerar men inte adresserar "Hejet" då de inte känner igen personen som hälsade och hejet blir obsvarat.
Då skapar ju Hejet en obekväm situation. Alltså blir Hejet en negativ upplevelse.
Om man jobbar på en arbetsplats och träffar en gammal kollega som man inte sätt på flera år. På den tiden var ni precis som nu kollegor och ni kände inte varandra mer än nu. I bästa fall bytte några halvdisiga ironiska fraser i kön till toaletten på en firmafest 2003.
Men ni båda känner uppenbarligen igen varandra. Det kan ta flera veckor och i en trängd situation (tom yta bara ni två) där ett “hej” måste forceras fram innan “Hej-spärren” är bruten. Också ett jobbigt Hej.
För att inte tala “Hisshejen”, kanske det värsta Hejet. När man hälsar eller inte hälsar på sitt hissällskap. Båda ska exempelvis från entréplan till våning sju och de där sekunderna är bland det längsta. Hejet är aldrig en isbrytare, det är en barriär. Både om man hälsar eller inte hälsar. Om än värre inte får ett hej tillbaka.
Slutligen. Hej då:et innan man inser att man ska åt samma håll. Awkward moment, say no more.
Därför tror jag ett god morgon, god dag, god kväll och god natt eliminerar det obekväma hejandet. Det är riktat, kan aldrig missförstås. Lämnar ingen förvirrad eftersmak. Kan vi lära oss vara artiga på främmande språk borde det ligga som mest naturligt på modersmål, eller?
håller fullständigt med! Finns en hel del gånger man har sagt Hej och antingen stått där med svansen mellan benen obesvarad, eller ännu värre när en person säger Hej när man möter dom och man svarar glatt "HEJ!" tillbaks, och vipps ser man denne någon vandra rakt förbi en och ge en människa bakom en själv en stor kram.
SvaraRaderaFör övrigt, vill inte gnälla eller leka språkpolis, men:
SETT: jag har sett världen med egna ögon
SÄTT: Han har ett sätt som jag hatar...
förövrigt, jättebra blogg! ;)