Bloggen är död länge leve Twitter

Tack för den här tiden, men nu måste vi skiljas åt. Kan inte riktigt påstå att vi vuxit ifrån varandra men vi har definitivt tappat intresset och lusten. Ett uppbrott inte så mycket mer med det. Men man ska aldrig säga aldrig någon dag kanske vi stöter på varandra igen och ser på varann i ett helt nytt ljus.

TACK, det var kul så länge det varade.

HÄR är min nya kärlek om man är intresserad.

På plats i Paradiset

Efter ofrivilliga 35 timmar på resande fot så kom jag, Amanda och Charlie äntligen fram.
I Colombia hos min älskade bättre hälft. Ligger i en solstol klockan är halv nio.
Ser fram emot premiären av Kungarna av Tylösand, höstens bästa TV-underhållning. Sjukt stolt över produktionen, sköna galningar, gillar den fräscha känslan i klippningen och hela teamets (på plats och efter) superinsats. Det bästa jag gjort i år är att jag bytt jobb. Så sjukt roligt har jag inte haft på länge.

Nähä nu ska jag snart ta en massage. Vi hörs snart.

Det går bra nu!!

Jag är såååå stolt. Låt mig få njuta lite. Tack Mandy för dina kloka råd!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Min helg

I fredags gjorde jag konstfilm med Gynning. Väldigt upplyftande. Lånar en bild på Ania från Carolinas blogg.



En underbar kväll med Vicky, Ulrika, Levan och Sulle. Covergirl put the base in your walk. Head to toe, let your whole body talk!



Jo då, jag var överladdad ifall det fanns någon tveksamhet.



Skönt att Polisjonas, Mats, Anna, Klas, Josefine och Viggo tog hand om en gräsänka en ensam söndag.

Igår åkte jag bil och slog omedvetet på P4 (Calles kanal) sen åkte jag hem på eftermiddagen köpte kvällstidningar och lite godis och somnade på soffan. Sånt som VI brukar göra. Men aldrig jag själv.
Idag har jag hans skjorta och hänger med hans kompisar. Jo så jag saknar honom mer än vad jag vill erkänna.
Men på fredag ses vi!

Imorgon bitti ska jag äta frukost med Thomas Hall. Mångsidige Hall. Det är alltid så kul och utvecklande med honom.

Hej, hej hemskt mycket hej

Slås ständigt av hur trevligt det är när man är utomlands och säger god morgon, god dag, god kväll och god natt.
Det är tråkigt att Duoismen slog igenom. Allt blir mycket trevligare med en artig hälsning. Om man ändå säger god morgon och god natt så självklart, kan man väl lika gärna säga resten också.
Börjar gärna men pretto och sökt att vara den som leker tant.

Kom igenne fejsbokgrupp my ass, bättre kan ni?
Help me out here.

Dessutom finns det ju stora problem med “Hejandet”. Om man exempelvis möter varandra på avstånd men den ena upptäcker den andra långt före den andra, då kan “hejet” hänga länge i luften.

Eller om en person hälsar på en annan person i sällskap och sällskapet hälsar tillbaka och inte personen som Hejet var riktat till.
Eller ännu värre om sällskapet registrerar men inte adresserar "Hejet" då de inte känner igen personen som hälsade och hejet blir obsvarat.
Då skapar ju Hejet en obekväm situation. Alltså blir Hejet en negativ upplevelse.

Om man jobbar på en arbetsplats och träffar en gammal kollega som man inte sätt på flera år. På den tiden var ni precis som nu kollegor och ni kände inte varandra mer än nu. I bästa fall bytte några halvdisiga ironiska fraser i kön till toaletten på en firmafest 2003.
Men ni båda känner uppenbarligen igen varandra. Det kan ta flera veckor och i en trängd situation (tom yta bara ni två) där ett “hej” måste forceras fram innan “Hej-spärren” är bruten. Också ett jobbigt Hej.

För att inte tala “Hisshejen”, kanske det värsta Hejet. När man hälsar eller inte hälsar på sitt hissällskap. Båda ska exempelvis från entréplan till våning sju och de där sekunderna är bland det längsta. Hejet är aldrig en isbrytare, det är en barriär. Både om man hälsar eller inte hälsar. Om än värre inte får ett hej tillbaka.

Slutligen. Hej då:et innan man inser att man ska åt samma håll. Awkward moment, say no more.

Därför tror jag ett god morgon, god dag, god kväll och god natt eliminerar det obekväma hejandet. Det är riktat, kan aldrig missförstås. Lämnar ingen förvirrad eftersmak. Kan vi lära oss vara artiga på främmande språk borde det ligga som mest naturligt på modersmål, eller?

Glasögon på jobbet

Jag har glasögon på jobbet. Aldrig hemma. Jag har haft dom i sex år. Det började med att jag satt med gamnacke i tre år och gick till kiropraktorn med nack och ryggproblem. Tills jag en dag fattade att jag satt med gamnacke för att jag såg dåligt. Då skaffade jag glasögon. Det blev bättre. Nu känns ju dom väldigt daterade. Kanske måste skaffa ett par nya.

Vad ska man ha för modell nu för tiden?

Färskpressat

Help me out here!
Vad är definitionen av färskpressat?

1. Färskt pressad juice direkt från frukten vid konsumtionsplatsen.
2. Färskt pressad juice med koncentrat etc. flera veckor innan konsumtion men upptappad i plastmugg som ger associationer om alternativ 1.

Vad får man ta betalt för färskpressat?
1. Allt mellan 25-40 kr för alternativ 1. Detta ska vara i relation till övriga omkostnader i verksamheten.
2. Inte så mycket mer än vad det skulle kosta i en livsmedelsaffär.
Men om man tappar upp det i plastmuggar med lock och sugrör, skriver en skylt att det är fäskpressat, samt debiterar 30 kr. Är inte det då bedrägeri?
Eller är det de facto färskpressat även fast det skedde för flera veckor sedan?

Färskt mat som fryses in kallas ju inte färskt...
Men det kanske inte är samma sak?

Hjälp mig reda ut begreppen.

Bästa semestern

Leker död rockstjärna igen, har en liten fäbless för sånt.


Hotellet


Calle


Poolen


Dickie Greenleaf

Moi

Calle blev ombedd redan på Arlanda att lägga band på mig. För jag kan lätt drabbats av semester-ADHD. Han gjorde ett bra jobb.
Har varit på Ischia utan att sett så mycket mer än vyn från Mezzatorre's utsikt. Två middagar på byn, men that's it! Okej snorklade lite sista dagen men däremellan har det inmundigats, badats, läst, sovit och solats. Underbart! Känner mig helt omladdad.

Det är charterns ok att man ska tvingas med på massa aktiviteter, åka på utgrävningar 3 timmar från hotellet i stekhet hetta. Bara för att uppleva bara för att få lite kulturhistoria om ett land du primärt åkte till att ta det lugnt och skiter ganska duktigt i.
Men skulden att inte göra något, driver nästan vem som helt till vansinne. Betala pengar för att inte göra något. Det är ju helt sjukt!
Nej det är det inte alls. Det är precis så pengar ska spenderas i semestersyften.
Om du inte åker på en cityweekend. Men utgångspunkten ska alltid vara att du inte behöver göra ett skit om du inte vill. Glöm inte det, jag har lärt mig något nytt.
Jodå vi kommer tillbaka nästa år.

FY FÖR ER!

Hahaha!!! Nog för att jag ätit duktigt med Mozza, Pasta och Pizza.
Personligen tyckte jag jag var lite härlig på den här bilden.
Men nej jag är INTE i 10:onde veckan, grattis grattis etc, spar på det. Jag är trivselfet.

Veckan Stilprinsessa bjuder från och med nu aldrig mer på en bikinibild.

FY!

Veckans stilprincipessa

Hälsar att hon håller ställningarna från Italien, Ischia. Utförlig rapport kommer imorgon.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite mindre roligt än vanligt

Ibland är livet unset tråkigare än vad det brukar. Jag lever ju på det stora hela ett jäkligt kul liv, så fort det får en liten dipp, får jag en. Otroligt vibrationskänslig.

Dessutom har jag en indisk skada, JAG KAN INTE SÄGA NEJ. Jag älskar allt, är otroligt lättförförd. Allt är kul!!!

Sen kommer dom där dagarna då man måste hämta andan och hinna ifatt med sig själv. Då blir man lätt lite blå. Bara eftertanke ingen obetänksamhet. Nu måste jag sluta förföras ett tag jag måste ta hand om mig själv och sätta mig i första rummet, satsa på att vara själv och ta egna beslut.

Ibland är det svårt att vara osjälvständig, i alla fall för mig som är så lättflirtad och har en sån underhållande respektive.

Lånar gärna ut mig själv till det som smäller högst just för tillfället. Gillar att ha kalendern bokad men också ta spontana beslut som grädde på moset. Men det är oxå en Fatva och då får man blåa dagar.

Kanske är jag blå för att det lite jobbigt att vara ifrån Calle en kortare period och jag håller på att bygga upp ett slags jag-ska-vara-ensam-immun. Inte fan vet jag men idag är en lite sämre dag än vanligt. Så är det bara.

Men skitsamma för i övermorgon ska jag hit! Tre välförtjänade dagars semester, ska spenderas i ett väldigt horisontellt läge.

TWITTER

Jag finns även HÄR när jag vacklar HÄR.

Destination Gotland

Jag har nu åkt färjan fram och tillbaka till Gotland närmre 13 gg från maj tills nu.

Jag har lagt ner över 10-tusentals kronor i Destination Gotlands-bolaget. Så som många andra resenärer.

Det finns ingen äckligare färja, med usel mat, konstigare villkor som kan ta betalt så mycket för att ge så lite.

Egentligen är det ju inte konstigare än att ta båten till Åland, men det är betydligt konstigare att få så otroligt lite för så oerhört mycket.

Först av allt hur kan dom ha monopol på farleden när det vore busenket att konkurrera ut dem. De är ju otroligt sårbara, det enda de har är ju vattnet.

Avresetiderna suger, de sätter in få och mycket underliga extratider under sommarmånaden. Att ta med sig bilen till Gotland är ett straff för plånboken.

Dörr till dörr (om du ska upp till norra eller södra Gotland) så är det ju en närmre 7 timmars transport.

Åka hemifrån 80 minuter innan avresa resa i 3:30 h, åka av/köa, 20 min, Vamlingbo 1,20 h, Fårö ca 1,20 h?= 6,30.

Dessutom är de sällan i tid. Men har standardinspelade fraser, så 10 minuter innan dockning kan likagärna vara en halvtimme. Men det säger dom inte och för ett otränat sjööga är det svårt att avgöra om det verkligen tar 10 minuter till ankomst när du ser terminalen framför dig.

Personalen och ljussättningen av båten agerar som om det är ett Las Vegas-kasino. Full belysning och massa inspelade meddelanden som inte innefattar säkerhet. Dygnet runt. I natt åkte jag 00.50 färjan och såg alla dessa stackars barnfamiljer som fick leka lite Las Vegas lifestyle mot sin vilja med två sömndrukna, skrikiga barn på armen.

Personalen agerar som om det är fredag klockan 17.00, och de släcker ju självfallet inte ner efter man kastat loss. Den enda som agerar att man är på någon typ av farkost man befinner sig i är kaptenen.

Service och maten är i 9 av 10 fall usel. Dessutom tar allt slut hela tiden. Herregud de gör det här ju 6-8 ggr per dag de borde veta vad som man ska inhandla mer av (populära varor). Men nej inte. Hur svårt ska det vara?

Internet ability så otroligt sena på pucken. Destination Gotland tror fortfarande att internet är en fluga. De satsade sina kort på inköp av portabla DVD-spelare.

Jag tror inte att Destination Gotland gillar inte saker de inte själva har monopol på, därför är de rädda att behöva skaffa sig en underleverantör/samarbetspartner.

Konstigt de som gillar att tjäna pengar, de borde kunna ta skamlöst bra för 3 timmars surf.

Hytterna är ju helt okej förutom det lilla aber att man inte kan fälla ner bäddsoffan till en säng, utan att det är en ytterst smal brits du max kan ligga en liten person på. Självfallet finns ingen kudde att tillgå. Och om du inte anser dig ha råd eller lust betalar 200 kr till för att ha hela hytten själv kan du få sällskap av fyra valfria medresenerär att dela britsen med.

Hytternas primära användningsområde är sömn. Men Destination Gotland har alltså sätt till att låsa fast sovmöjligheten. Varför investera i bäddsoffor som inte kan bäddas?

Jo för Destination Gotlands ENDA ambition är bara att tjäna pengar och inte ge något extra tillbaka till medresenärerna.

De är lata.

Skulle det finnas sängar eller ens en kudde, så skulle de behöva städa och det är inget de lägger någon extra prioritering på.

Destination Gotland är ett vidrigt bolag. Finns det ingen Ålandsfärjebolag som kan styra om kosan mot Gotland, en transport åt båda håll per dag. Pp, 200 kr ink bil. Så man får Destination Gotland att sluta agera som en lat, fet katt och börja leverera.

Hur svårt ska det vara?

Jo vi hade verkligen jättekul!

En oförglömlig helg, en sådan där man kommer referera till livet ut.

My shoes agree


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kolloliv

Det här är kära Ulrika Ellemark. Henne kommer ni se både här och där framöver. Hon är skådis och min utan tvekan mest oemotståndligt roligaste vän. Det går inte att inte skratta i hennes sällskap. Om man inte skrattar (mot förmodan) så skickar Ulrika själv iväg smittande skrattsalvor åt sig själv. Vi ska äta middag snart ser mycket fram emot det.

Den här bilden MMSade hon mig igår. Med undertexten:

—Så här ser jag ut på jobbet.
Ulrika är för tillfället kolloledare på Barnens Ö, jo hon är teateransvarig. Kan inte annat än tänka mig att barnen älskar henne.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillbaka i verkligheten

Har äntligen hämtat mig efter Kungarna av Tylösands äventyret. Tro mig på mina ord höstens TV-snackis. Det känns coolt att varit med att producerat den. Coolt gäng som jobbade, Sveriges bästa deltagare i alla kategorier.
Tillbaka på kontoret.

Imorgon bär det av till Gotland till Alex och Amandas bröllop. Det ska bli väldigt roligt. Men jag har råångest för att behöva åka den där färjan igen. Är väl traumatiserad sen junis flackande. Ska ta bild nu när min outfit äntligen är klar. Sen åker vi till Italien en sväng nästa vecka. Det var alldeles för länge sen vi inte gjorde ett dugg och hade lite öronmärkt "dra åt helvete"-tid. Det är precis vad vi ska där nere.
Sen lämnar älsklingen mig någon vecka och sen ses vi i Colombia.

Jag är bloggusel, jag vet. Kan inte bestämma mig om jag ska fortsätta eller inte...
Det är skönt att inte men det är oxå skönt att.
Har inte hittat brinnet än. Men det kanske kommer.

XXXXL

När man är jättetjock är man inte längre vara med i matchen. Då är man i princip som när man är jättesmal.
Man står utanför och får ha en åsikt om andras kroppar, fetma och hållning.
Fascinerande.

Inte ens ett perk

Hotell Tylösand har en minst sagt imponerande privat konstsamling som herr och fru Gessle bidragit med. Men det är något förefallande konstigt med den.
Det kanske är för att inte uppröra minderåriga eller överåriga gäster. Men det finns inte "naket" konstverk, inte ens ett vårtstånd. Totalt påklätt.
De måste söka "klädd" konst för annars är det svårt att lyckats pricka in en sån stor samling utan minsta uns av hud.

VM-Final i ett svettigt Tylösand

Jag bevittnar en helt brutal sanning ikväll. Verbalt som agerat.

Jag studsar, tjuter och ojar mig första 30 in i första halvlek. Calle sover.

Sen tar vi in mat, för en mysdag i veckan ska vi ha här nere, då vi i princip jobbar jämt. Om vi inte jobbar är vi stand by på att jobba. Calle äter och sneglar på matchen.

Första delen av andra halvlek, Calle spelar Solitaire på mobilen.

Andra delen av andra halvlek erkänner han att han inte är så himla fotbollsintresserad som mig. Jo han bryr sig om AIK (det var väl för väl), men ligor högre än den svenska och världsspel är han inte direkt intresserad av.
Jag är mållös och helt offside. Av denna brutala sanning.

Efter 90 minuter går han.

Vi bettade på matchen i alla fall. Vinner Holland ska han sätta på mig och tvärtom om Spanien vinner.
Jag vet någon som ska få sig en duktig åktur inatt...

Om jag är svag

Om jag bloggar dåligt. Vilket jag VET att jag gör.
Så kan man alltid kolla på Calles blogg.

Ny bedömningsomgång på tisdag eller onsdag då med klänningarna på.

What to "where" at a wedding...

Min!!



Min!!



Min!!

Rehearsal dinner
Bröllop
Kräftskiva

Vilken dress vilken dag?

Nu ska jag bara köpa skor oxå...

Blogen tar semester

Uselt bloggande, JAG VET. Totalt ointressant.

Vi säger så här bloggen tar semester i julli. Men vill man följa mig och Calle ändå så kan man läsa hans superblogg på kanal5.se, där finns även förklaringen varför jag inte hinner blogga. Bear with me...
Vad ska ni göra i sommar. Vi ses i augusti!!!

LÄS HÄR!

En vanlig dag på jobbet. Passade på att lyfta ett 400 kg objekt över en villa. Äsch inga konstigheter.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Han lurade mig!!

Inte som det ligger någon prestige i det men han tokblåste mig. Hotellfrukost på sängen när man minns anade det och en fullständigt ljuvlig spontanmiddag igår.
Det är helt ok att vara 32 än så länge. Nu. Ångbastu.

- Posted using BlogPress from my iPhone

OMG

No sleep til Brooklyn!!!

Berätta nått kul. Gör mig på bra humör.

Framme

Har äntligen kommit fram och jag gillar´t!
Det här blir kul. Det känns i hela kroppen. Jag älskar när varenda ven övertygar en. Ingen dålig magkänsla bara energi.

Ni vet sådär det kan vara när man fattar så fort det ringer på dörren vid en lägenhetsvisning.
Att här är paret som kommer flytta in. Precis så!!

.::a::.

På väg

Herregud ur askan i elden. Men jag gillar't. Åker till västkusten idag på mitt första produktionsbolagsjobb på 7 år. Lite ringrostig javisst, men ruttad i produktion. Det här kommer gå lugnt under hysteriska former...
Vi hörs om några timmar.

Nya kläder!!

Finns det någon öster om Birger Jarlsgatan som inte bär Greta? Man förstår ju varför.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Evolutionary road

Kan man säga att sälarna "took one for the team"?
– You run ahead guys, I'll be right here....for a couple of billion years.
Evolutionär orättvisa.

Pastorn hälsar på

Jag har aldrig varit med om att få uppleva något extraordinärt eller övernaurligt snarare.
De minnen jag har från barndommen utav det slaget kan avskrivas som hallucinationer eller realistiska drömmar.
Rättare sagt är dess natur av övernaturlig karaktär men jag har svårt att se det som det. Då barndommen är så naiv i så många hänseenden.

Jag har trott på folks personliga upplevelser beträffande spöken, men oxå varit skeptisk cyniker i flera fall. Gillat naturliga förklaringar. Men varit öppen för att det kan finnas ologiska saker i världen som inte alltid kan förklaras.

Jag har hur som helst varit helt befriad från mirakel etc. Vad jag vet i vuxen ålder tills Allahelgona förra året.

Den enda som känner till den här historien är Calle.

Vi är ute vid Allans (Calles pappa's) grav. Det är ganska sent men det är fullt av människor på Skogskyrkogården. Väl framme vid graven sätter vi oss på huk och rensar upp den lite från gamla blommor och kvistar och löv som kommit med hösten. Vi byter den vissna buketten till jung och lägger granris, om jag inte missminner mig.
Där någonstans händer det mig. För en kort stund blir det lite tystare eller jag snarare isoleras lite. Jag blir plötsligt väldigt varm. Luften blir tätare, sen kommer en lätt smekning uppe på huvudet. Den är fjäderlätt i känslan men ej otydlig. Något/någon stryker mig över håret och klappar på mitt huvud.
Känslan i kroppen är inte av rädsla. Inte alls, utan av stillfullhet. Trygg men stor och svår att beskriva. Supertydlig med så svag.

Så ikväll hände det igen. Hade precis somnat till vid strax efter tolv när jag väcks av ett SMS från en tjej på filmproduktionsbolag angående en grej inför måndagen. Vi SMSar ett par gånger. Så blir jag plötsligen väldigt varm. Luften känns tätare, lite tyngre att andas.
Små, små lätta tassar promenerar över mig och lägger sig vid/på mina lår. Precis som han brukar. Det börjar stilla vibrera i luften precis som när katter spinner. Ibland kommer känslan av en lätt klo som spänns ut i ren spinnupphetsning. Efter ett tag hoppar han ner tassar fjäderlätt ut i köket (förmodligen på vickningsjakt.) Jag hör raspet av små baktassklor mot parketten. Han brukade göra så. Sen kommer tillbaka. Så fjäderlätt med supertydligt.
Kanske en hundradel av vad han vägde eller till och med kanske exakt de där 21 grammen som själen påstås väga. Han försvann för en liten stund men nu är han tillbaka igen och jag är jättevarm.

Jag är säker på att det jag kände på Allahelgona inte var "ett påhitt". Utan det finns saker man inte kan lägga logiska förklaringar till.
Pastorn är här så ologiskt, logiskt och jag är klarvaken.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Back in Town

Är hemma för att fira midsommar. Så skönt med kombination vänner, sommar, skärgård och obegränsat mycket alkohol.

Nu för tiden vuxenfestar man ju. Skjuter inte ut sig så fort. Är alltså jämnfull längre. Gillar det mysberusning.

Vad ska ni göra?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stekigt värre!

Jag behöver dig!!!

Jag behöver dig fantastiska man eller kvinna, som lever i nuet. Totalt orädd och superskön.
Runt 20-nånting. Du gillar att alla har kul, tar gärna initiativ och ställer upp för gruppen.
Du bryr dig om hur du ser ut. Du gillar att vara fräsch och att gå på gym är en del av din livsstil.
FEST= DU!
Du älskar att parta och äger dansgolvet. Du är flirtig och spännande och har alltid ett ess i rockärmen. Du är inte rädd för konflikt och är inte heller rädd att ta "den svages" sida.

Känner du igen dig på beskrivningen ovan eller har du en vän som gör det?

Lämna en kommentar med dina kontaktuppgifter eller maila mig på anitha@bijouyou.com

Puss!!!

Powerwalking

Ute och powerwalkar innan inspelning.
Solen skiner det är tokvarmt för första gången på en månad. Igår filmades sista nattpasset.

Life is good! Vad gör ni?

Posted using BlogPress from my iPhone

My favorite waste of time

The Wire. Har snurrat in mig i säsong tre. Omöjligt att trassla sig ur. Eller vad säger ni?




- Posted using BlogPress from my iPhone

There's no business like show business

Alltså det här är så otroligt oglamuröst. Filmade till halv fyra i morse. Låtsades vara ljummen sommarkväll i isande hällregn. En scen en tagning. 7 minuter. Ingen fick missa sin line för då var scenen tvungen att tas om. Det blev typ 14 tagningar. Jag var inte vassaste kniven igår efter gårdagens logistik och transport strapatser. Hade dessutom varit vaken sen sju på morgonen. Ska inte skylla på något annat än mig själv men jag hade inte min bästa dagsform.

Snart är vi klara här så ska hela juli spenderas på västkusten. Hem på måndag kväll nästa vecka sen packa och dra på tisdag morgon

Cirkus Anitha fortsätter…

Posted using BlogPress from my iPhone

Anitha extra allt…

Vilket skämt. Missade båtincheckningen med tre minuter. De ville inte släppa ombord mig. Båten låg där men jag fick inte kliva på.

Så fick jag ringa filmcrewet och berätta att jag missat båten. Skulle börja filma vid fem. Så nu får de ändra om i inspelningsschemat för att jag krånglar. Fick tag i ett sista minuten flyg.
Jag hatar att vara trubbel.

Låt säga att det inte varit den mest fördelaktiga helgen rent ekonomiskt.
Men jag antar att man får ta det onda med det goda…
- Posted using BlogPress from my iPhone

Nähäe

Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå. Det blev en oplanerad Stockholmshelg. Calle och jag behövde verkligen lite qualitytime. Har inte haft så mycket sådant sista 20 dagarna. Även om vi inte bråkat något är det trots allt slitigt att vara ifrån varandra så mycket. Dessutom har vi ju knappt träffats när jag väl varit hemma. Då det varit fullt upp här.
Lärdommen av att vara borta är man längtar så man dör och jag påminns av allt som är så fint med honom, som jag knappt lägger märke till och ser som självklarheter på när jag är hemma. Han är inte en man som växer på träd. Tar man hand om honom och vårdar ömt för då får man mycket tillbaka. Jag är så stolt över att vara hans och han är min.

Nu ska jag snart åka tillbaka till inspelningen. Det är inte så många dagar kvar nu.
Det är skönt att komma till civilisationen få lite perspektiv och sans.

Universum kan verkligen bli precis hur litet som helst om man väljer att göra saker smått så blir de små och stora så blir de större.

Ha en bra dag vi ses imorgon.

Kram

Jag är lite svag när det kommer till kungabröllop

Live



På catch up:en.

Grät ni?

Svensk films största rövhål

Jag förstår inte hur Colin Nutley lyckas få filmstöd år efter år. Vem är hans protogée?
Jag menar Nionde Kompaniet, Black Jack är briljanta dom regisserade han själv men hade en producent.
Änglagård är också väldigt välgjord, den första filmen. Då var han både regissör och producent och det har han varit sen dess. De övriga typ tio filmerna han gjort är ju fullständigt vedervärdiga helt unwatchable.
Han börjar bli rena Anna Book och lever på "gammal storhet".

Både han och Helena Bergström lever i en verklighet som inte är i närheten av en ens normal verklighet och ensamblen är ständigt densamma.
En mardröm måste vara att vara regiassistent eller inspelningsledare för hans filmer. Då principen är att varje scen ska improviseras fram. I manus kan det exempelvis stå:
"Pelle och Lisa blir arga och uttrycker sin besvikelse på varandra. Ordet ÄRKEBÖG bör fungera som "klister" för scenen.
Ja, då ska då dessa verklighetsfrånvända människor agera verklighet. Det är ju inte konstigt att floskler och stereotyper haglar och Helena snorar värre än en femåring.
Hon/dom tror väl att det funkar så i medel-arbetarklassen eller i andra relationer. Men dom har ingen aning.
De ska påvisa jämställdhet och antirasism, men det är chockerande stereotypa könsroller som presenteras och fördomsfullheten är total.
Helt okej i sig i film, men då ska man inte hävda motsatsen eller att man "öppnar ögonen" för hur det är där ute. Det är precis det man inte gör.

För att inte tala om Richard Hobert som är den andra gamla stofilen i Filmstödskortleken. Alltså han är så urusel. Det finns inte en film han har gjort som är bra, jo helt ok är Glädjekällan. Men resten OMG!!
Jag det var ju tur att han med var så kvicktänkt att han sökte filmstöd för sju (dödsyndsfilmer) på en gång då den första i skaran var den enda som gick att titta på. Då hade han en garantipeng för resten oxå. Men onekligen ingen kvalitetsgaranti som motprestation.
Den ena förvirrade historien avlöste den andra och regin var under all kritik, att de lyckades klämma in en "dödsynd" i det där var det mest händelserika i filmerna.
Alla älskar Alice är så brutalt urusel.
Ett sätt för Hobert att be om ursäkt och förklara sin version till sina sina försummade skilsmässobarn. Det hade nog varit bättre om han tog det där filmstödet och bjöd dom till Disneyland i två veckor typ. Det hade nog varit mer uppskattat, effektivt och mindre narcissitiskt.

Spiken i kistan borde ändå varit Tre Solar. Där borde han varit ute i frysen för gott.
Men nejdå inte då. Nu håller han på och ska spela in någon ny skitrulle.
VEM PÅ SFI SER INTE ATT HAN ÄR USEL PÅ DET HAN GÖR OCH NÅGON BORDE SÄTTA STOPP FÖR HONOM?

Peter Dalle, Bengt Palmers med flera det är bara sorgligt. Dels att de fått så mycket stöd samt att standarden för svensk film ska vara så övertydlig för att publiken ska förstå, förutsätter man det har man underskattat sin publik.

Å sparka en jävla massa urusla manusförfattare som de här ärkeidioterna gynnar. Det är ett uruselt hantverk!!!

SF har en försäljningsstatistik och den kanske inte alltid representerar den goda smaken och hög standard. Utan snarare socialt tittande (föreldrar med barn).

Men man kan lyckas med det genom att använda en "Simpsonifierad" dialog. Ingen ska behöva snubbla eller krocka för att barn ska skratta på bio.
Det som är så jävla bra med Sällskapsresan 1 är att den är supernaturalistisk. De andra filmerna är mycket mera spelade. Replikerna i ettan är så vansinnigt äkta och ingenting är "planerat kul" utan blir roliga i blotta igenkänningen och oigenkänningen som barn, "vuxna är konstiga".

Det unika med Bergman är att han är den enda regissör vi i Sverige haft som är högpresterande och begåvad på internationell nivå samt pionjär inom svensk filmindustri. Med rätt virke behöver man inte dra till staterna för att skriva historia. Roy Andersson och Lasse Hallström, Thomas Alfredsson, Susanne Bier, Jan Troell mfl. måste verkligen skämmas över vissa sk. kollegor" inom svensk film.

Det enda jag hoppas med Milleniumtriologin även om den inte var jättejämn så är den miljoner gånger bättre Richard Hoberts och Colin Nutleys senaste. Hoppas att man utbildat svenskar i vad vi kan förvänta oss av svenskfilm och att salongerna gapar tomma när ovanstående Colin blåser liv i gammal skåpmat som man inte vill se något mer av. Det är dags att tacka för sig.

Jag hoppas verkligen att man öppnar upp mer pengar och airtime för nya unga regissörer som är väldigt högpresterande.
Johan Kling, Ruben Östlund, Jesper Ganslandt, Henrik Hellström, Levan Akin mfl. Och att de alla inte drar utomlands där pengar och resurser finns, utan vågar sätta en ny standard för vad man kan förvänta sig av en filmupplevelser i Sverige.

Naturalismens är på återbesök.

Timing

Jag har varit hemma i Stockholm under två helger. Utav de 48-timmars passen har jag och Calle lyckats ses ungefär åtta timmar. Utav dom åtta timmarna har vi kanske fått till en timme effektivt samliv. Som tjej när man bor/hänger med andra tjejer så får man gärn samma cykel. Så även i detta fall.
I helgen kommer Calle hit och ja vad säger man...Niagarafallet känns som som en bättre fördämning.
Sannolikt är livet vad som händer när man gör upp andra planer....

Carro väntar på sin tagning

- Posted using BlogPress from my iPhone

Wood art

Kärleksbarn

Vi hade diskussion här på inspelningen om barnstressen. När inte den "biologiska klockans" alarm inte utlösts fast man är plus trettio och att barnintresset är relativt lågt hos karriäristmödrar.

Jag tror den största fördomen ligger i att man inte kan göra barn och karriär. Ja en klyscha men många lever så även om det förnekas.
Det går visst bra, med ett barn dvs. Alla mina väninnor som har ett barn är högre i sina positioner än innan.
Nu lever jag och mina väninnor i en förhållandevis jämnställd bransch och har en sparsmakad dos av sexism på arbetsplatsen.
Det där året de var borta gick så fort så folk märkte knappt att de var det. Och vips så hade de hunnit med att både kliva upp en pinn och bli förstföderskor samtidigt. Dessutom med en ny erfarenhet av stress, press och empati som de alla hade nytta av i sina nya positioner.

Medelåldern på Östermalm är 38 år som förstföderska och 35 år i Storstockholm.
Jag fyller 32 om två veckor och är fortfarande barnlös. Det hade jag inte tänkt att vara. Det är ingen sorg bara ett konstaterande faktum att man aldrig kan planera någonting.
Enligt min agenda så skulle jag bli gravid som 31-åring och förstföderska som 32.
Så blev det inte och min deadline är duktigt åt helvete.
Det har fått mig att inse vissa saker. Jag har förstått att man blir lätt gravid som nykär efter som man pippar som kaniner.

Folk som försöker få barn när dom är runt 38 år eller mer och kanske prioriterade karriären och sen barn har det betydligt svårare än bara åldern som aspekt. Till och börja med kanske man inte träffar "den rätte" förens betydligt senare än vad man trodde.
Dels ligger man inte med varandra lika ofta med varandra som när man var nykär om man hängt ihop ett tag.
Missfall är ju självklart inget man riskkalkylerar med.

Jag tror man ska ta alla chanser man kan +30 att bli gravid. Det enda jag erfarit är att det fan inte var så lätt. Jo att bli gravid absolut men inte klara hela 40 veckor.

Jag börja förstå att det varit och kanske kommer vara några bebisar till som får sätta livet till innan jag klarar en hel 40 veckors graviditet.

Den där 14 åringen som blivit gravid på fyllan kanske inte fattar vilken tjänst hon gjorde sig själv. Det är förmodligen så man skulle gjort. Istället för att bara prioritera sig själv och sina intressen. Precis som för 14 åringen är det samma sak för mig. Barn är inget man kan planera. Så är det bara.

Den insikten jag fått är att sanna kärleksbarn odlas i provrör. För de föräldrarna har verkligen gjort allt för att få det där barnet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hyra vår lägenhet?

Är det någon som vill hyra vår lägenhet mellan 1 juli och 1 oktober? 3:a i Hammarby sjöstad 15 minuterbfrån Skanstull. 78 kvm med 28 kvm balkong med infravärme. Städning ingår en gång i månaden. Lägenheten ligger precis vid vattnet. 11 300 kr i månaden. Maila mig på Anitha@bijouyou.com

Min helg!

Avi kom till stan och vi, jag och Calle firade ett år med gays and trannies.



Det blev en riktigt rolig afton. Lätt hysterisk på vissa sätt...



Gjorde naglarna på Åhlens och mitt första livs levande fan vågade sig fram. Så coolt, mer sånt. Jag blev superglad! Hon jobbar på P4 Radio Värmland och gillar att vi lyssnar på kanalen ifråga.



Spelade skivor med Gynning på Melker Andersson's, Orangeriet. Vi pumpade house och folk dansade vid halv nio! Det blev succé för succéduon.



Åt middag efter spelningen med PR-gurun Lily Assefa. Superniceeee....

Studenter

OBS: Personerna på bilden har inget med texten att göra.

Läste Alex krönika om studentflaken och kan inte annat än hålla med.

Jag höll på få framfall häromdagen när Calle uttryckte det att han tyckte det "är så fint med studentflaken" Jag visste inte om jag pratade med min morfar eller min fästman där för ett ögonblick. Men det var inte den reflektionen som nästan utlöste framfallet utan snarare påståendet att är så fint.
Herregud den dagen du kör bil i Stockholm med studenter på flak framför dig. Då är det inget annat än fruktansvärt på alla sätt.
Vedervärdiga människor och lastbilar. DE ÄR ÄCKLIGA rent av. Jag tittar på dem och jag äcklas.

Utav allt skit man får ta del av, av de kommande makthavarna och väljarna på de där flaken så såg jag kanske det värsta förra året.

I bilkön på Hamngatan utanför Berzelii park stannade ett av flaken till för en "kisspaus" mitt i stan!!!
Vilket stoppade hela trafiken då det bara är en fil där. Så man fick snällt vänta in att ett trettiotal sjöblöta arton/nitton-åringar skulle urinera utanför Calle P mot Hamngatan (bara en sån sak). En tjej satte sig uppe på någon typ av plantagearrangemang precis vid trottoaren, drog ner trosorna, vresade duktigt. Visade "the pink" och började kissa helt ogenerat. Varav tre manliga klasskamrater intresserat stod och tittade på precis framför. Låt mig förtydliga, i och med upphöjnaden så var hennes underliv i mycket ögonifallande höjd för förbipasserande till fots och i bil...
Det sorgliga var att hon njöt utav uppmärksamheten. Satt lite extra länge.

Det hela var ett mycket sorgligt skådespel, nu förstår jag varför Kos är så trashigt. Det är bara studenter där.

Illusionen av en perfekt död

Jag har många gånger funderat på vad som vore en perfekt död. Är det att bara somna, drunkna eller dö snabbt under dramatiska omständigheter? Jag vet inte. Döden skrämmer mig inte så värst, däremot smärta och att såra nära och kära. Jag vet inte om det är unikt för ensambarn men döden är väldigt ensam. När mina föräldrar går bort, då står jag "längst ut på plankan". Jag har inga syskon att dela bördan med. Det är min tur efter, om allt går som det ska. Kanske är det därför barn är så oerhört viktigt för mig. Så jag inte behöver stå där på den där pinnen själv.

Det kanske förefaller fånigt eller kyligt. Men jag är glad för Pastramis skull. Han fick det bästa liv han kunde få. Och den bästa död. Han fick sin favoriträtt, Gåslever, Kexchoklad och Ostbågar. Han låg i soffan däckad efter denna matorgie och Vetrinären kom hem. Han märkte inte ens kanylen med lugnande. Han stod emot den stora sömnen länge innan han somnade in. Sen fick han avlivningssprutan. Han dog på ett mycket värdigt sätt.

Vår kärlekshistoria började för 11 år sen. Han var min kompis katt. Jag skulle passa honom en helg när hon reste bort. Jag hade tänkt att skaffa katt men inte DEN katten.
Vårt första möte gjorde han tussar av mina kaninpälsvantar. Jag visste att han en gång hade hoppat ut från tredje våningen mitt i stan så jag trodde det var en vild kisse.
Men jag hade fel om mycket när det kom till honom. Vi blev förälskade vid första ögonkastet och han lämnade mig aldrig efter den helgen i princip. Han var en gammal punkbandskisse och hade varit på Sverigeturné. Han var ganska hetsig och otrygg en gång stod jag i hallen i ytterkläder och skulle gå till jobbet. Då tog han sats från golvet och hoppade upp på min axel. Han åt mat ur matskålen spydde upp den och fortsatte äta. Så där höll det på ett tag men jag fick honom trygg och lugn. Jag bodde i en liten etta på 23 kvm och hade en stege upp till sängen. Han klättrade upp på stegen som en liten luden människa. Varje kväll så sov han i princip på mig.

Vi hade roliga rutiner, gick och la oss ihop. Vaknade gick in i badrummet, jag gjorde min morgontoalett han gjorde sin i kattlådan bredvid. När jag hade tagit toapapper rafsade han ner över toapapper över kattkisset. Jag borstade tänderna han satt på toaletten och väntade. Jag satte på duschen och han blötte fötterna och svansen innan jag klev in. Ja, så där höll vi på i flera år. Sen flyttade vi flera gånger och rutinerna glömdes bort när miljön förändrades.
Var vi uppe i sommarstugan var han alltid lös. Han strök oftas runt knuten och man hittade honom alltid sovandes i gräset. För att sen gå in och lägga sig. Han var innekatt med allt vad det innefattade.

Men som alla katter är för alla hussar/mattar så var han mycket speciell för mig och han fick det bästa liv jag kunde ge honom.

Precis när han fick sprutan och somnade in hittade jag en fet luden svart fjärilslarv. Då visste jag att han frigjort sig från sin tjocka hudkostym. Nu har han det bra, så därför behöver jag inte sörja honom. Han fattas mig, men han är med mig hela tiden.

Krönika

Hinner inte blogga så mycket som jag önskar nu för tiden men här kommer en liten krönika jag skriver för siten resaisverige.se
Läs den HÄR!!!

Det kommer mer imorgon

Kram

Pastorsexpedition

Pastorns bantarprogram på Aftonbladet TV läggs snart upp...

Det konstiga med döden är att den är så definitiv och oåterkallelig. Man kommer liksom inte tillbaka. Det är så ängsligt.

Ska prata mer om det där vid tillfälle, här är "Best of" en 18-årig underbar, oersättlig personlighet.