Pastorns bantarprogram på Aftonbladet TV läggs snart upp...
Det konstiga med döden är att den är så definitiv och oåterkallelig. Man kommer liksom inte tillbaka. Det är så ängsligt.
Ska prata mer om det där vid tillfälle, här är "Best of" en 18-årig underbar, oersättlig personlighet.
Så fin, så fin. Jag tycker bäst om slacker-bilderna när han hänger på armstödet på soffan! haha
SvaraRaderaKramar
Gosefarbrorn!
SvaraRaderaman ser ju att det är en katt med karaktär helt klart.
haha, vilka härliga bilder! jag gillar närbilden när man ser morrhåren så tydligt, han ser så stolt och cool ut :) jobbigt när älskade djur blir gamla, jag vill inte ens tänka på att min älskade hund som jag vuxit upp med börjar bli gammal och ledbruten... men starkt att ta beslutet istället för att låta honom gå och må dåligt för länge! kram
SvaraRaderaVilken fin stor katt han var. Loj och lat som bara fina katter är...
SvaraRadera*klappar lite extra på min katt* (som jag ibland väcker när hon sover för jag får för mig att hon är död, hemskt!)
SvaraRaderaOh vilken söt katt. Är han inte väldigt lik Hugo the Cat? http://hugothecat.se/
SvaraRaderaI totally get the fealing! =( Folk som inte haft/gillar katter förstår inte att de är såna personligheter så att det faktiskt känns som en familjemedlem. DET kan nog de flesta förstå hur det känns att mista en medlem i familjen. Själv har jag inte klarat av att skaffa någon mer katt efter den första, just för att det är såå jobbigt när man måste hjälpa dom över till andra sidan. Saknaden är enorm, jag lider med dig! Tillåt dig att sörja en stund, till slut kommer de fina minnena fram igen, när sorgen dämpats en smula.
SvaraRaderaJag sörjer för Pastorn.
SvaraRaderaVilken härlig katt!
SvaraRaderaStyrkekramar
Jag gillar egentligen inte katter men det här var en fin katt måste jag säga. Sötis! Så sorligt.
SvaraRaderanu blir jag jätteledsen här. ser ut precis som min avlidna jansson, med blicken och morrhåren och magen - ja, allt.
SvaraRaderavacker.