Kärleksbarn

Vi hade diskussion här på inspelningen om barnstressen. När inte den "biologiska klockans" alarm inte utlösts fast man är plus trettio och att barnintresset är relativt lågt hos karriäristmödrar.

Jag tror den största fördomen ligger i att man inte kan göra barn och karriär. Ja en klyscha men många lever så även om det förnekas.
Det går visst bra, med ett barn dvs. Alla mina väninnor som har ett barn är högre i sina positioner än innan.
Nu lever jag och mina väninnor i en förhållandevis jämnställd bransch och har en sparsmakad dos av sexism på arbetsplatsen.
Det där året de var borta gick så fort så folk märkte knappt att de var det. Och vips så hade de hunnit med att både kliva upp en pinn och bli förstföderskor samtidigt. Dessutom med en ny erfarenhet av stress, press och empati som de alla hade nytta av i sina nya positioner.

Medelåldern på Östermalm är 38 år som förstföderska och 35 år i Storstockholm.
Jag fyller 32 om två veckor och är fortfarande barnlös. Det hade jag inte tänkt att vara. Det är ingen sorg bara ett konstaterande faktum att man aldrig kan planera någonting.
Enligt min agenda så skulle jag bli gravid som 31-åring och förstföderska som 32.
Så blev det inte och min deadline är duktigt åt helvete.
Det har fått mig att inse vissa saker. Jag har förstått att man blir lätt gravid som nykär efter som man pippar som kaniner.

Folk som försöker få barn när dom är runt 38 år eller mer och kanske prioriterade karriären och sen barn har det betydligt svårare än bara åldern som aspekt. Till och börja med kanske man inte träffar "den rätte" förens betydligt senare än vad man trodde.
Dels ligger man inte med varandra lika ofta med varandra som när man var nykär om man hängt ihop ett tag.
Missfall är ju självklart inget man riskkalkylerar med.

Jag tror man ska ta alla chanser man kan +30 att bli gravid. Det enda jag erfarit är att det fan inte var så lätt. Jo att bli gravid absolut men inte klara hela 40 veckor.

Jag börja förstå att det varit och kanske kommer vara några bebisar till som får sätta livet till innan jag klarar en hel 40 veckors graviditet.

Den där 14 åringen som blivit gravid på fyllan kanske inte fattar vilken tjänst hon gjorde sig själv. Det är förmodligen så man skulle gjort. Istället för att bara prioritera sig själv och sina intressen. Precis som för 14 åringen är det samma sak för mig. Barn är inget man kan planera. Så är det bara.

Den insikten jag fått är att sanna kärleksbarn odlas i provrör. För de föräldrarna har verkligen gjort allt för att få det där barnet.


- Posted using BlogPress from my iPhone