HERREGUD vad är det som händer...
måndag 31 maj 2010
Jag som Anna
Jag som Anna. Vi filmade första rutan idag.
Dagen till ära var det 4grader varmt, storm och spöregn. Jag stod ute i tunna kläder barfota i sandaler i 4 timmar.
Nej det var ingen vacker syn eller känsla. Stundom kändes de helt som två styltor i backen, de var så bortdomnade att jag promenerade på ren rutin. Svullna och gråröda. De skulle nog behöva ha ett uns uppiffning på tånaglarna.
Första dagen i Filmfabriken avklarad.
Just det jag har sagt upp mig efter tre år. Det är lite speciellt, både sorgset men bra att lämna fort.
Mina fina kollegor, jag saknar dem redan, men branschen är liten och man springer ju in i varandra mest hela tiden.
Börjar mitt nya jobb på produktionsbolaget Mastiff 1 juli.
söndag 30 maj 2010
Framme
Är framme nu på inspelningen. Det känns jättevemodigt att lämna Calle i Stockholm. Är väldigt deppig just nu. Saknar honom brutalt mycket. Men det kommer bli bra, det är fyra dagar nu, första etappen. Man får helt enkelt se det så.
Imorgon har jag min första scen. Spännande, men jag är skitnervör. Tur att vi har en sån bra regissör. Han ser attention whoran i mig och klappar henne tryggt på huvudet.
Det är lite som att vara på kollo. Äta vid långbord ha olika scheman för allt och sova i sovsal.
Äh det blir bra det här, visst visst.
lördag 29 maj 2010
Igår
Calles myser med Pastorn.
Beccy kom förbi och "snyggade" till bordet.
TV-legendaren Richard Slätt från OTW bjöd på sitt sällskap.
Richard älskar Dashas blogg.
Man ser ju att Dicken, är en girig jävel.
Johan eller KLANPOJKEN som han kalla sig själv på internet.
Han har startat ett bloggkrig med mig. Som om han skulle ha en chans att "vara om" mig, om fyra månader. Då är ju jag enorm. Han svängde sig med sägningar som. Jag har Blondinbella i ryggen.
Möjligtvis i ryggfettet!
Sch säger jag som i Schulman, Gynning och Simonsson.
fredag 28 maj 2010
Från igår
Beccy, jag och Andrea
Spelningen gick verkligen SÅDÄR.
Jag vet att jag spelar finlandsfärjametal men folk dansar. Det tycker jag är kul. Man ska ju inte glömma bort att det ska vara roligt oxå.
Vissa verkar göra det och vill bara vara där och lyssna på B-sidor, gubbigt. Det kan man göra hemma. Även om det är bättre för baren om folk inte dansar. Alltså försäljningsmässigt.
Idag är jag slut som artist på alla sätt och vis.
Ses imorgon.
torsdag 27 maj 2010
Il Pastore
Pastorn, ja ni kanske minns min tjocka katt. Han blir ju 18 år nu i sommar. Den gamle räven. Men Pastorn har förlorat sin spark. Gnistan är borta. Han andas tungt, dygnet runt. Kisset luktar klorin.
Dessutom är det kiss, bajs och kräköverraskningar varje dag när man kommer hem. Gärna inte där de borde vara.
Jag vet att det där är sista versen på refrängen. I need to put him down.
Min livskamrat, men det känns som ett bra och rätt beslut i allt det sorliga. Men vi har ältat igenom det Pastorn och jag. På vårt alldeles eget sätt. Vi är ense om att det är dags. I helgen tror jag.
Det kommer gå bra. Kan man göra det hemma?
Gör kattdödare hembesök?
Det hade känts bäst.
Konstig tid nu
Det här året med Calle går från klarhet till klarhet.
Med honom kom massa positiv energi in i mitt liv och massa dålig försvann.
Han kom som en frisk fläkt gav mig perspektiv. Gav mig kraften att städada ur en stökig garderob.
Dåligt bloggande idag, mycke att göra innan avresa.
Spelar skivor på Heavens Gate/Hells Kitchen ikväll går på 23.00.
OSA på HÄR!
Med honom kom massa positiv energi in i mitt liv och massa dålig försvann.
Han kom som en frisk fläkt gav mig perspektiv. Gav mig kraften att städada ur en stökig garderob.
Dåligt bloggande idag, mycke att göra innan avresa.
Spelar skivor på Heavens Gate/Hells Kitchen ikväll går på 23.00.
OSA på HÄR!
onsdag 26 maj 2010
SATC
Jag älskade verkligen serien, jag älskade analyserna och scenariona. Jag älskade känslan och igenkänningen.
Första filmen var jag inte superförtjust i, eller jag jämförde den väl med serien och tyckte verkligen att den hade tappat skärpan i allt från snärtiga repliker till överspelande aktriser.
Men vad jag förstått så var det många som grät i slutet. Så jag antar att jag det var många som tyckte den var fantastisk.
Varför serien funkar så bra på ung publik är ju att karaktärerna är +30/+35 men ”problemen” är ganska unga. Men det har varit en bra ingrediens för framgång då unga brudar känt sig både äldre och mognare än vad dom är. Fast det egentligen varit helt tvärt om.
Det kanske helt enkelt är så att Manhattanbor är yngre i sinnet på precis alla sätt än andra. Vad vet jag?
Den här filmen var replikerna snabbare men Carries outfits känns bananas. Eller ofta ologiska i sitt sammanhang även om de är fantastiska. Men det blir konstigt med en vardagkväll hemmamys med kort snäv klänning och 12 cm klackar och rasslande juveler. Det blir inte trovärdigt. Likaså vissa kryddmarknads eller beduin outfits etc.
Kläderna har tagit över, det fina förut var att de var som en härlig ”accessoar” till programmet.
Dessutom känns det som filmen är helbaserad på sponsdeal som sen fuckat upp längs vägen. Införsäljningen av Abu Dhabi är påtaglig i början och Mirandas roll är lite som en Mellanösternguide.
Någonstans längs vägen när man insåg att man inte fick spela in så mycket ”naket” som det var avtalat i Förenade Arabemiraten. Bröts det lukrativa avtalet inspelningen flyttade till Marrakech och manus skrevs om.
Andra delen av filmen går ut på att berätta vilket jävla eftersatt rövhål Abu Dhabi och Mellanöstern är. Man hånar verkligen hela kulturen. Ytterst påtagligt.
På det stora hela underhållande utan trovärdig gnista, de börjar se för gamla ut för sina problem.
Charlottes karaktär hade platsat bra som hemmafru i Stefan & Christers revyer, vansinnigt överspelad.
Jag har verkligen börjat hata Carries rollfigur, självupptagna skata. Mr Big är så snäll och hon är aldrig nöjd, någonsin. Bara när hon testar gränser och blir rädd för sig själv vill hon ha honom. Hennes kriser bär förhållandet in i nästa film.
Eller så är det jag som blivit äldre och mer cynisk…
Vem är ni i SATC? Gör testet HÄR!
Första filmen var jag inte superförtjust i, eller jag jämförde den väl med serien och tyckte verkligen att den hade tappat skärpan i allt från snärtiga repliker till överspelande aktriser.
Men vad jag förstått så var det många som grät i slutet. Så jag antar att jag det var många som tyckte den var fantastisk.
Varför serien funkar så bra på ung publik är ju att karaktärerna är +30/+35 men ”problemen” är ganska unga. Men det har varit en bra ingrediens för framgång då unga brudar känt sig både äldre och mognare än vad dom är. Fast det egentligen varit helt tvärt om.
Det kanske helt enkelt är så att Manhattanbor är yngre i sinnet på precis alla sätt än andra. Vad vet jag?
Den här filmen var replikerna snabbare men Carries outfits känns bananas. Eller ofta ologiska i sitt sammanhang även om de är fantastiska. Men det blir konstigt med en vardagkväll hemmamys med kort snäv klänning och 12 cm klackar och rasslande juveler. Det blir inte trovärdigt. Likaså vissa kryddmarknads eller beduin outfits etc.
Kläderna har tagit över, det fina förut var att de var som en härlig ”accessoar” till programmet.
Dessutom känns det som filmen är helbaserad på sponsdeal som sen fuckat upp längs vägen. Införsäljningen av Abu Dhabi är påtaglig i början och Mirandas roll är lite som en Mellanösternguide.
Någonstans längs vägen när man insåg att man inte fick spela in så mycket ”naket” som det var avtalat i Förenade Arabemiraten. Bröts det lukrativa avtalet inspelningen flyttade till Marrakech och manus skrevs om.
Andra delen av filmen går ut på att berätta vilket jävla eftersatt rövhål Abu Dhabi och Mellanöstern är. Man hånar verkligen hela kulturen. Ytterst påtagligt.
På det stora hela underhållande utan trovärdig gnista, de börjar se för gamla ut för sina problem.
Charlottes karaktär hade platsat bra som hemmafru i Stefan & Christers revyer, vansinnigt överspelad.
Jag har verkligen börjat hata Carries rollfigur, självupptagna skata. Mr Big är så snäll och hon är aldrig nöjd, någonsin. Bara när hon testar gränser och blir rädd för sig själv vill hon ha honom. Hennes kriser bär förhållandet in i nästa film.
Eller så är det jag som blivit äldre och mer cynisk…
Vem är ni i SATC? Gör testet HÄR!
tisdag 25 maj 2010
All dressed up and nowhere to go
Här kommer ett gammalt inlägg som alltid kan reta gallfeber på någon...
Man talar om mode som en högre vetenskap, man sörjer McQueen som en förlorad bror, man svänger sig med hopsnickrade termer likt riche-nouveau-möter-global-travelling-möter-Ford-för-Gucci-96. Man nickar sofistikerat och medhållande när man ser något man gillar på modeveckans catwalks och viskar diskret bakom handen om det är något eller någon i salongen man inte gillar, eller hånar modellen för att hon inte kan "gå".
Nej jag talar inte om de självutnämnda proffsen som efter många års professionellt "tyckande" har skapat sig en titel och börjat tjäna pengar på sin kunskapsbank. Good on you!
Nej jag pratar om alla hang-aroundsen. Alla assar, alla bloggerskor alla som sitter i repan på något större förlag/modebolag och lyckats sno åt sig en inbjudan och sitter på second row. Snark, GET-A-GRIP! Jaja, ni bidrar till flärden och mystiken av upplevelsen. Men det må vara det enda.
Snälla, hitta andra hobbies och förebilder. Det är som när man gick i lågstadiet och var ihop, för det gjorde dom i sjuan. Man lekte äldre än vad man var, man hade skapat sig en egen bild av "hur det var". Men man hade ingen aning. Mode är en alldeles för dyr hobby för någon som är tjugenånting och precis tjänat sin första riktiga årsinkomst.
Om du prioriterar en Acnekavaj och en Balenciagaväska framför mat-hyra-räkningar. Då har du ett problem.
Du har inte råd att handla till fullpris men står och sliter i reakorgarna på outletsen med mössan nerdragen så ingen ska känna igen dig, då är det ett missbruk.
Du använder argument som "att du tjänar" när du egentligen konsumerar. Då är du alla bortom hjälp.
Mode är den enklaste gren att bli kunnig i. Informationen finns att tillgå överallt och att göra sig ett namn som modekännare är ungefär lika svårt som skruva ihop en byggsats från IKEA.
Det mest underhållande jag vet är modebloggererskornas TO-DO listor. För det verkar finnas en stor skam i det där att inte riktigt jobba, så då är det viktigt att claima att man jobbar som sjutton. Man bloggar, man stylar, man assar, man skriver, man minglar, man networkar....Man läser allt för ofta,– Ojoj, stressig dag idag ska till banken, fixa håret, jobba från Anglais, blogga, ha möte med XXXX om ett spännande projekt, byta min Whyredkavaj, hämta ut Carin Wester klänningen från kemtvätten, möta XXXX gå på visning på Berns. Det är fan inget jobb, det är en fritid som man täpper igen de allt för långa luckorna!
Det må låta aningen elitistiskt men jag kan skratta åt det idag för jag har själv varit där, mellan 20 och 22 år var jag förslavad under varumärken. Flyttade till Paris och gick bananas.
Jobbade natt på restaurang för att ha råd med ett par Miu Miu skor pluggande på dagarna, osv. ni hajar. Men jag blev botad, okej jag hade några återfall längs vägen. Men nu är jag hel.
Idag kan jag unna mig en dyr jävla väska EN GÅNG PER ÅR, för jag att har faktiskt råd, inte låtsasråd. Jag handlar inte med ångestknuten i magen och dessutom kan jag skämma bort mig själv mig att gå ut och visa upp min fina väska. Inte sitta hemma i ett showroom av dyra prylar utan kan flasha dem för andra tjejer. För det är ju knappast för männen vi shoppar. De har ju ingen aning om en väska kostar 3000 eller 30 000 kronor. Allt över tvåtusenkronor är mycket pengar för dem när det kommer till textilkonsumtion och det är ju inte för prislapparna de älskar oss, det gör bara vi själva.
Marco Polo må ha funnit Sidenvägen till Kina men det vi brudar grävde dikena.
All heder åt kreatörerna som lyckats som står utanför showen men är de egentliga showrunners. De är de sanna proffsen, fåfängans fyrverkerimästare allihopa.
Men alla söta fröknar, tro mig när jag säger att Kejsaren har aldrig varit mera naken....
The lost boy
Kom och tänka på Tim Capello av någon anledning, ni vet den pudelrockande-bodybildar-saxofonisten från filmen The Lost Boyz.
Undra vad han gör idag, någon som vet?
Undra vad han gör idag, någon som vet?
Om en bild
Den här bilden på Maria och Cameran Montazami är väldigt...hudig.
Jag vet inte vad fotografen har gett/bett dom om för att få dem att ställa upp på det här.
Det är så många frågor som den här bilden väcker.
Varför, börjar de flesta med.
Carrie on
Ikväll är det premiär för SATC 2. Som om någon hade missat det.
Jag ryckte precis ett vitt hårstrå från mitt ögonbryn. Har inte orkat tagit ställning till hur glamouröst det kändes på en skala. Carrie on, tänkte jag.
– [Tau nou paå dej nå sznyggt! Såe kömmer en limo å hemtar opp uss].
Uppmanade Gynning, som om jag brukade ta på mig något fult?!
Men jag lyder henne. Kvart över fem åker vi!
Passa på att se Sofi Fahrmans exklusiva bakom kulisserna intervjuer med tjejerna på TV3.se/play.
(Går bra att klicka i fönstret ovan oxå.)
måndag 24 maj 2010
Tillåt mig småle
Från kissies.se
Kissies to-do-lista:
* Hinna med att träffa mina vänner
* Boka tid hos Adam&Eva-kliniken
* Laga 2 naglar!
* Hämta ut paket
* Fira Amirs födelsedag!
* Boka in några viktigt möte..
* Bli samt med Bobby..?
* Boka tid hos Adam&Eva-kliniken
* Laga 2 naglar!
* Hämta ut paket
* Fira Amirs födelsedag!
* Boka in några viktigt möte..
* Bli samt med Bobby..?
Hur ska hon hinna med allt det där utan att bli utbränd?
Kissie man måste lära sig säga nej ibland!!!
Avatardyk
Jag såg Avatar för första gången igår dessvärre i 2D.
Jag satt typ och småtjurade mig igenom hela filmen det var en fantastisk upplevelse. Kanske den största filmupplevelse på flera år.
Jag har läst på en del om filmen nu, men ser inga delar av det jag upplevde/associerade filmen med i storyn.
Jag antar att man kopplar det med som står en närmast. Men det var en häftig upplevelse emotionellt då jag fick många dykningsreferenser. Antar att de är ännu tydligare i 3D.
Jag satt typ och småtjurade mig igenom hela filmen det var en fantastisk upplevelse. Kanske den största filmupplevelse på flera år.
Jag har läst på en del om filmen nu, men ser inga delar av det jag upplevde/associerade filmen med i storyn.
Jag antar att man kopplar det med som står en närmast. Men det var en häftig upplevelse emotionellt då jag fick många dykningsreferenser. Antar att de är ännu tydligare i 3D.
Jag är ju dykare, alltså en sån med tuber. Relativt erfaren sådan och har dryga hundra dyk i loggen. Jag har dykt på jordens alla konstiga hörn med underliga djur, djup, grottor och vrak etc.
Jag är en tönt men jag älskar att dyka så otroligt mycket, det är en av de största frihetskänslorna man kan uppleva, enligt mig.
Eller framför allt känslan av att byta universum. En annan ordning som är i komplett harmoni.
Avatar kändes som ett riktigt bra dyk.
Det är samma typ av känsla när man gör en backroll från båten och får fäste med blicken väl i den blå världen, som när Jake vaknar upp i sin Avatar.
Vegetationen och navigationssättet djungeln är uppbyggd, är precis som ett korallrev.
Sättet hur saker växer i förhållande till varandra och växterna hade både samma utseende och rörelsemönster som koraller.
Dom små flygfäna från deras heliga träd som landar på Jake ser precis ut som ”stinger” till utseendet. Blommorna som drar ihop sig är ju precis som Julgranskoraller, blommar nattetid etc.
Fåglarna ser precis ut som dinusariefåglar. Kan tänka mig att känslan att rida dom är dels som att rida men även som att åka undervattensscooter, hur man kan fara åt alla håll och kanter i 360 grader. Störta nedåt, uppåt, åt sidan, tävla och tvärnita.
Ö-formationerna i Mikronesiska Palau var något alldeles extraordinärt. De sköt upp ur havet som nästintill fritt hängande klot och när de speglade sig en vindstilla skymning i vattenytan såg det faktiskt ut som de svävade i himlen.
Dessutom strömdyken i Mikronesien är utöver det vanliga.
Jo allt i Mikronesien är utöver det vanliga. Men det ”Avatariska” i strömdyken var, att man dök ner under strömmen precis vid en ”revhylla” krokade sig fast i en sten med en krok kopplat till sin väst. Tryckte i lite luft i västen och stod som en boj 150 cm upp ifrån kroken, mitt i strömmen.
För besväret bjöd strömmen på en ganska skön trafik utan att jag behövde anstränga sig.
Kändes som sista slaget i Avatar när alla djuren sluter upp, ungefär.
Jag brukar för min egen enkelhets skull kategorisera in fiskar och andra vattendjur i tre kategorier. Mest för att jag blir så exalterad och blir totalt orädd under vattnet.
Förrätt, varmrätt och efterrätt ibland måste man gå upp en nivå och fundera på om man själv är förrätt, varmrätt eller efterrätt, beroende på faran/storleken hos varelsen man möter. Men i det stora blå är harmonin långt mer total än ovanpå ytan.
Reklamfusket
Jag stör ihjäl mig på alla youtube/todays big thing etc. rippade reklamidéer.
Senast ut i raden. Ibis hotel men en soulman som wailar fram texten, påminner om något jag redan sett för att sätta pricken över I:et i texten belyses ”det här är en korridor”. Så rippat från Old Spicereklamen ”I’m on a horse”.
Jag antar att reklambyråer alltid opererat så, ja alltså låna från andra länder andra idéer etc.
Så funkar ju TV också.
Men jag hatar när man får känslan här är en halvbra hafsigt genomarbetad idé och en okunnig marknadschef som klubbar igenom en super-ripoff som inte ens är så kul.
Precis som Ibis-reklamen.
Jag ser för min inre syn en reklambyrå med en flare i deras nyblekta breda leenden samtidigt de leker kungar i baren i Cannes, utan belägg. Samtidigt en marknadschef som inte förstår kvalité men är supernöjd för en modig pangidé.
Båda är lurade att dom är bäst och båda är konstigt otillfredsställda.
Låna gärna, men inte med dold agenda och framför allt gör det bra om inte bättre än ”lånet”.
Senast ut i raden. Ibis hotel men en soulman som wailar fram texten, påminner om något jag redan sett för att sätta pricken över I:et i texten belyses ”det här är en korridor”. Så rippat från Old Spicereklamen ”I’m on a horse”.
Jag antar att reklambyråer alltid opererat så, ja alltså låna från andra länder andra idéer etc.
Så funkar ju TV också.
Men jag hatar när man får känslan här är en halvbra hafsigt genomarbetad idé och en okunnig marknadschef som klubbar igenom en super-ripoff som inte ens är så kul.
Precis som Ibis-reklamen.
Jag ser för min inre syn en reklambyrå med en flare i deras nyblekta breda leenden samtidigt de leker kungar i baren i Cannes, utan belägg. Samtidigt en marknadschef som inte förstår kvalité men är supernöjd för en modig pangidé.
Båda är lurade att dom är bäst och båda är konstigt otillfredsställda.
Låna gärna, men inte med dold agenda och framför allt gör det bra om inte bättre än ”lånet”.
Asien eller Europa
Jag undrar en sak finns det någon statistik på vad som är mest lönsamt.
1: Semestra i Europa där flygbiljetten i princip inte kostar någonting, men uppehälle, aktiviteter och mat är relativt dyrt.
2: Semestra i Asien eller Latinamerika där flygbiljetten oftast är ganska dyr men man lever/äter och bor bättre för pengarna.
Betyder det att man går break even oavsätt vilket av valen man gör, eller finns det något som är ett lönsammare alternativ än det andra?
1: Semestra i Europa där flygbiljetten i princip inte kostar någonting, men uppehälle, aktiviteter och mat är relativt dyrt.
2: Semestra i Asien eller Latinamerika där flygbiljetten oftast är ganska dyr men man lever/äter och bor bättre för pengarna.
Betyder det att man går break even oavsätt vilket av valen man gör, eller finns det något som är ett lönsammare alternativ än det andra?
söndag 23 maj 2010
Somrig Gino
Nu när alla guds grönska sprider sin fägring så kan man ju äta dess förlovade frukter.
Gör en Gino på rabarber och jordgubbar med vit choklad, farinsocker och kanel. Kan läggas direkt på grillen eller som vanligt i ugnen.
Blir supergott om man inte gör som jag och serverar den med bara övervärmen i ugnen på. Då är den i princip bara lite ljummen. Men annars så...
Ode till Anitha
Nu ska jag passa på att berätta vad jag ska göra när jag är bortrest.
Jag får dessvärre inte berätta så mycket utav rättighetsskäl och yadayada....
Men jag ska spela in en långfilm som skådis. Jo det är sant.
Lång historia kort så ringde dom från ett filmproduktionbolag till Alex och bad om mitt nummer. De hade även kontaktat mig på min FB. Då jag inte visste vad det handlade om så ringde jag upp. De kanske ville ha någon referens erbjuda mig ett jobb, ja inte vet jag. Jag blev nyfiken och ringde.
Då ville de att jag skulle komma och provfilma för en roll. Jag blev överrumplad måste jag erkänna och var nog ganska dryg i telefon, då jag hade svårt att ta det på allvar i början.
Jag har inte sysslat med teater sen tonåren, men visst har det funnits något litet sug där även om inte haft modet förut.
Hur som helst så fick jag synopsis och manus på mailen och filmen var över all förväntan bra! Så jag och Calle övade och övade, han var en stenhård coach, skulle kunna bli en fantastisk regissör. Jag gick dit en fredag och provfilmade. Jag var ganska onervös faktiskt.
Jag har ju inte sökt rollen och tyckte mer det var en rolig grej. Jag var säker på att jag inte skulle få de då det finns så mycket duktiga skådespelare redan. Tänk om en skådis skulle ta mitt jobb, det hade ju varit jättekonstig. Lite Direktör för de hele liksom.
Men jag han inte ens läsa en halv manussida då regissören sa
– BRYT!! You nailed it girl...you got the part.
Som en film bara det. Det var över 50 personer som hade testat för rollen, så det var ju helt klart smickrande.
Så nu ska jag bli skådespelare (temporärt). Repar på helgerna och jobbar på veckorna. Nästa helg bär det av.
Jag känner mig otroligt hedrad och ser det som ett roligt tidsdokument av mitt liv. Tänk att kunna visa sina barn och barnbarn. Framför allt är det otroligt utvecklande.
Jag lovar att berätta allt när jag får.
Jag får dessvärre inte berätta så mycket utav rättighetsskäl och yadayada....
Men jag ska spela in en långfilm som skådis. Jo det är sant.
Lång historia kort så ringde dom från ett filmproduktionbolag till Alex och bad om mitt nummer. De hade även kontaktat mig på min FB. Då jag inte visste vad det handlade om så ringde jag upp. De kanske ville ha någon referens erbjuda mig ett jobb, ja inte vet jag. Jag blev nyfiken och ringde.
Då ville de att jag skulle komma och provfilma för en roll. Jag blev överrumplad måste jag erkänna och var nog ganska dryg i telefon, då jag hade svårt att ta det på allvar i början.
Jag har inte sysslat med teater sen tonåren, men visst har det funnits något litet sug där även om inte haft modet förut.
Hur som helst så fick jag synopsis och manus på mailen och filmen var över all förväntan bra! Så jag och Calle övade och övade, han var en stenhård coach, skulle kunna bli en fantastisk regissör. Jag gick dit en fredag och provfilmade. Jag var ganska onervös faktiskt.
Jag har ju inte sökt rollen och tyckte mer det var en rolig grej. Jag var säker på att jag inte skulle få de då det finns så mycket duktiga skådespelare redan. Tänk om en skådis skulle ta mitt jobb, det hade ju varit jättekonstig. Lite Direktör för de hele liksom.
Men jag han inte ens läsa en halv manussida då regissören sa
– BRYT!! You nailed it girl...you got the part.
Som en film bara det. Det var över 50 personer som hade testat för rollen, så det var ju helt klart smickrande.
Så nu ska jag bli skådespelare (temporärt). Repar på helgerna och jobbar på veckorna. Nästa helg bär det av.
Jag känner mig otroligt hedrad och ser det som ett roligt tidsdokument av mitt liv. Tänk att kunna visa sina barn och barnbarn. Framför allt är det otroligt utvecklande.
Jag lovar att berätta allt när jag får.
lördag 22 maj 2010
Smart?
Vad jag slås av flera gånger av när man pratar historia om dom gamla grekerna eller romarna.
Var dom nu var så jävla smarta och begåvade som det onekligen verkar att dom vara, Varför kom dom då inte på det som vet idag?
Det borde gått fortare med allt egentligen. Varför tog det så lång tid. Var dom verkligen så smarta som det verkar?
Konstigt. Det är något som inte stämmer.
Var dom nu var så jävla smarta och begåvade som det onekligen verkar att dom vara, Varför kom dom då inte på det som vet idag?
Det borde gått fortare med allt egentligen. Varför tog det så lång tid. Var dom verkligen så smarta som det verkar?
Konstigt. Det är något som inte stämmer.
När man spolar vatten
Hej,
Undrar en sak, när man sätter på vattenkranen när man går på toa är det för en själv man gör det eller för andra? Eller för att kamouflera "ljudet"?
Undrar en sak, när man sätter på vattenkranen när man går på toa är det för en själv man gör det eller för andra? Eller för att kamouflera "ljudet"?
fredag 21 maj 2010
Felsjungit
Finaste Beccy i en helt vanlig outfit en helt vanlig dag på jobbet.
Lotta och Sandra
Jag har alltid trott att Hello Hey texten går Hello Hey, What's your name I NEED YOU NOW...
Men näe, igår blev jag varse hur det stod till. Såhär är det: ....I NEED TO KNOW!
Visste ni det?
Herregud man lär sig något nytt varje dag...som igår till exempel.
Calle finast i Togatåget åtminstone bästa Togan.
Läs hans superbra krönika HÄR!
En skitläskig Clown stirrade konstigt hela kvällen på mig.
Fridas CP-snygga naglar
The feather went wilde...
Sandra befjädrad
Två svårmodiga män. Loffen och Jitzmark på väg till Black/White-fest med Annie Leibovitz.
Sa jag att dom jobbar på Camp David?
torsdag 20 maj 2010
Fadderbarn
Max Lagerbäck vill demonstrera precis hur kort jag faktiskt är.
Jag skulle kunna vara hans lilla fadderbarn Anitha Qxxck (fonetiskt klickljud).
Vägen till altaret
Jag funderar på hur vi ska göra när vi gifter oss. I och med att vi båda varit gifta tidigare och jag blivit överlämnad av min far vid altaret till min exman.
Hur gör vi nu?
Ska min exman överlämna mig till Calle?
Mattias vad gör du på nyår?
Eller har ni några andra förslag?
Hur gör vi nu?
Ska min exman överlämna mig till Calle?
Mattias vad gör du på nyår?
Eller har ni några andra förslag?
Calles version av Skypesex
Ja vi har försiktigt börjat praktisera nu. Calle åtminstone, han testar från kontoret. Jag förstår inte. Ska jag bli kåt nu?
Tänker mest på Ferdinand när han slickar Matadoren på bröstet.
Dessutom ska jag bo i en sovsal med fyra andra tjejer. Kan ju bli lite dålig stämning...
Sista frågan
Anonym sa... Får man skriva kärleksproblem här också?
Jag testar:
Saken förhåller sig så här. Jag har kärat ner mig ordentligt i en nära kompis. Det började för ett år sedan då hon träffade en kille och jag insåg vad jag ville. Jag förklarade det för henne och hon besvarade i princip mina känslor, men var sen involverad med den andre snubben, och ja, det var rörigt i ett halvår framöver. Efter 4 brustna hjärtan (alla mina), och 120 sidor brev senare (också mina) bröt jag så småningom kontakten med henne, och vi hade ingen kontakt alls på 3 månader (enkelt eftersom vi då bodde i olika länder). När vi sedan möttes igen (nu åter boendes i samma stad) och talade med varandra ordentligt igen slutade det med att vi i fyllan och villan började kyssas och jag spenderade natten och dagen efter i hennes säng. Därefter pratade vi och hon menade på att hon inte ville vara med någon, och jag känner henne i princip utan och innan och förstår att hon har enorma problem med att lita på någon, inte minst män (det går i släkten där: hennes pappa dog när hon var 11, och hennes morfar blev ihjälslagen av hennes morbror när modern var nyfödd (han, morbrodern, ville bli familjehuvud - och blev det också)). Hon avskyr att utveckla känslor för någon. Men så någon vecka senare hände samma sak igen, fast jag stannade hos henne i tre dagar istället. Sen gömde hon sig för mig i några dagar, och när hon dök upp igen får jag bara höra att "nej, det är över - vi ska aldrig göra det där igen". Jag ville prata med henne, men nu undviker hon att träffa mig ensam, och det är alltid en massa andra människor där när vi ses. Jag kan nu bara tänka på hur lycklig hon var när vi var tillsammans senast - hur hela hon sken av glädje, och hur hon gick och kysste en blomma jag köpt till henne. Jag tänker på den där lyckan jag tror mig ha sett i henne, och tänker att hon nu undviker mig för att hon är rädd för den, rädd för att komma för nära mig - eftersom hon alltid förväntar sig svek, och vet att om jag sviker henne så kommer det göra mycket mer ont. Samtidigt så investerar jag ju mina egna känslor genom att hålla uppe någon form av hopp, och genom att fortsätta försöka (vilket jag gör: jag bjuder ut henne, skriver till henne, får henne att skratta när jag ser henne, osv). De kamrater jag talar med säger till mig att springa så långt bort jag kan - glömma henne och gå vidare, och hon har verkligen krossat mig förut. Men jag tänker också att om jag nu har hittat något så sällsynt som en möjlighet för oss båda att vara lyckliga, då vill jag inte ge upp.
Din blogg är bra tycker jag.
A
Hej A,
Kul att du gillar min blogg.
Jag tror den här tjejen behöver några år i terapisoffan innan hon är spelbar. DU kan inte rädda henne, det här sitter onekligen djupare än så. Det spelar ingen roll om du sviker/inte sviker. Otryggheten har hon i sig själv och den kan aldrig du ta bort även om du tassar på tå.
För mig är kärlek ömsesidighet och enkelhet.
Kärlek ska INTE kosta den ska bara smaka.
Kan man inte sätta 100% "CHECK" eller ens förstå de tre påståendena då är det fel.
Så fort du börjar hitta scenarion där du eller ditt gemål måste förändra er själva för att anpassa er till kärleken då är det inte bra. Inga ursäkter, "men det var bara därför att"...
Håll inte fast vid specifika stunder av kärlek och förstora upp scenarion till rena rom-com:en. Kärlek är här, nu och hela tiden. Inte ibland, just då.
Det där stora hålet i hennes hjärta kommer ingen kunna fylla utom hon själv. Sluta förutsätta "om hon bara förstår" så kan DU kan ta hand om henne.
Du är ingen kärleksvårdare, här räddas ingen. Bara trasas till.
Jag tror att du är för hemmablind i det här fallet. Förstår om det är svårt att släppa det. Du måste besvara frågan, vem har skickat mest brev, vem har tagit flest initiativ till möten etc.?
Hon eller du?
Jag tror ni byggt upp en maktordning som handlar om att du alltid väntar in hennes nästa move.
Hon kan alltid välja dig men du kan aldrig välja henne.
Det är svårt att bryta om det pågått under lång tid.
Hon gillar din uppmärksamhet men skulle ha svårt att vara "uppvakterskan".
Lyssna på dina vänner. Släpp taget nu. Det är sommar och dags att gå vidare.
Jag testar:
Saken förhåller sig så här. Jag har kärat ner mig ordentligt i en nära kompis. Det började för ett år sedan då hon träffade en kille och jag insåg vad jag ville. Jag förklarade det för henne och hon besvarade i princip mina känslor, men var sen involverad med den andre snubben, och ja, det var rörigt i ett halvår framöver. Efter 4 brustna hjärtan (alla mina), och 120 sidor brev senare (också mina) bröt jag så småningom kontakten med henne, och vi hade ingen kontakt alls på 3 månader (enkelt eftersom vi då bodde i olika länder). När vi sedan möttes igen (nu åter boendes i samma stad) och talade med varandra ordentligt igen slutade det med att vi i fyllan och villan började kyssas och jag spenderade natten och dagen efter i hennes säng. Därefter pratade vi och hon menade på att hon inte ville vara med någon, och jag känner henne i princip utan och innan och förstår att hon har enorma problem med att lita på någon, inte minst män (det går i släkten där: hennes pappa dog när hon var 11, och hennes morfar blev ihjälslagen av hennes morbror när modern var nyfödd (han, morbrodern, ville bli familjehuvud - och blev det också)). Hon avskyr att utveckla känslor för någon. Men så någon vecka senare hände samma sak igen, fast jag stannade hos henne i tre dagar istället. Sen gömde hon sig för mig i några dagar, och när hon dök upp igen får jag bara höra att "nej, det är över - vi ska aldrig göra det där igen". Jag ville prata med henne, men nu undviker hon att träffa mig ensam, och det är alltid en massa andra människor där när vi ses. Jag kan nu bara tänka på hur lycklig hon var när vi var tillsammans senast - hur hela hon sken av glädje, och hur hon gick och kysste en blomma jag köpt till henne. Jag tänker på den där lyckan jag tror mig ha sett i henne, och tänker att hon nu undviker mig för att hon är rädd för den, rädd för att komma för nära mig - eftersom hon alltid förväntar sig svek, och vet att om jag sviker henne så kommer det göra mycket mer ont. Samtidigt så investerar jag ju mina egna känslor genom att hålla uppe någon form av hopp, och genom att fortsätta försöka (vilket jag gör: jag bjuder ut henne, skriver till henne, får henne att skratta när jag ser henne, osv). De kamrater jag talar med säger till mig att springa så långt bort jag kan - glömma henne och gå vidare, och hon har verkligen krossat mig förut. Men jag tänker också att om jag nu har hittat något så sällsynt som en möjlighet för oss båda att vara lyckliga, då vill jag inte ge upp.
Din blogg är bra tycker jag.
A
Hej A,
Kul att du gillar min blogg.
Jag tror den här tjejen behöver några år i terapisoffan innan hon är spelbar. DU kan inte rädda henne, det här sitter onekligen djupare än så. Det spelar ingen roll om du sviker/inte sviker. Otryggheten har hon i sig själv och den kan aldrig du ta bort även om du tassar på tå.
För mig är kärlek ömsesidighet och enkelhet.
Kärlek ska INTE kosta den ska bara smaka.
Kan man inte sätta 100% "CHECK" eller ens förstå de tre påståendena då är det fel.
Så fort du börjar hitta scenarion där du eller ditt gemål måste förändra er själva för att anpassa er till kärleken då är det inte bra. Inga ursäkter, "men det var bara därför att"...
Håll inte fast vid specifika stunder av kärlek och förstora upp scenarion till rena rom-com:en. Kärlek är här, nu och hela tiden. Inte ibland, just då.
Det där stora hålet i hennes hjärta kommer ingen kunna fylla utom hon själv. Sluta förutsätta "om hon bara förstår" så kan DU kan ta hand om henne.
Du är ingen kärleksvårdare, här räddas ingen. Bara trasas till.
Jag tror att du är för hemmablind i det här fallet. Förstår om det är svårt att släppa det. Du måste besvara frågan, vem har skickat mest brev, vem har tagit flest initiativ till möten etc.?
Hon eller du?
Jag tror ni byggt upp en maktordning som handlar om att du alltid väntar in hennes nästa move.
Hon kan alltid välja dig men du kan aldrig välja henne.
Det är svårt att bryta om det pågått under lång tid.
Hon gillar din uppmärksamhet men skulle ha svårt att vara "uppvakterskan".
Lyssna på dina vänner. Släpp taget nu. Det är sommar och dags att gå vidare.
onsdag 19 maj 2010
Me, me and me
Två år i badet och .... gör nått med vänsterhanden.
Tre år.
Skulle gissa på fyra/fem. Notera hunden på kylskåpet, känns som fem år.
Vi hoppar ca 8 år till 13 år. Skolavslutningen i sjuan i Strömstad.
Klädvalet är väldigt intressant. Det fanns många timmars planering bakom kakishorts, Bambi T-shirt, Birkenstock och herrstrumpor. Fråga inte vad jag ville uppnå.
Nähä inte så söt längre!! Ganska skitful om ni frågar mig. 16 år och full som få på väg till Roskilde i smyg för mina föräldrar (de trodde jag campade på Koster).
Detta är dokumenterat på Centralstationen i Köpenhamn.
Ett kval till
H sa... Jag har samma problem som Bella (fast jag är ännu mer tragisk för jag är äldre och har ALLTID varit singel). Hur gör man egentligen för att hitta nån? Jag är kanske inte vrålsnygg men heller inte ful. Är ganska social, rör mig ute mycket och är ganska kul. Men det funkar fan aldrig. Och nu är alla vänner stadgade och babblar om barn och jag vill också ha barn och allt det där, men man måste ju ha en pappa först. Jag är inte så kräsen vad gäller utseende, status mm. Det enda jag aldrig tänker tumma på är själva kärleken. Jag vill ha äkta sådan. Och det ska man väl ändå kunna kräva av en eventuell relation. Eller? De få jag träffat som jag känner skulle kunna vara den rätte har inte känt detsamma för mig. Och de som varit intresserade av mig har jag inte känt något för. Kan det vara så att det är nåt fel på mig? Det börjar kännas som det i alla fall. Och framför allt börjar det kännas jävligt ensamt. Vad ska jag göra när alla vänner sitter hemma och är tradiga med sina partners liksom? Största problemet tror jag är att alla som är nåt att ha är redan upptagna. Eller har de precis kommit ut ur en relation och är "inte redo för något nytt" (gud vad jag hatar den meningen). Fast samtidigt kan inte det vara förklaringen heller, för det funkar ju för alla andra och rätt vad det är har de där "inte redo-killarna" stadgat sig igen. Så för att sammanfatta frågan: HUR GÖR MAN EGENTLIGEN?
Hej H,
Du var mig en trasig fan. Jag vill verkligen inte förringa dig på något sätt. Men det känns som du får tröst i att foka på det negativa. samt att du jämför dig med andra på ett lite destruktivt sett. Det låter och ÄR en klyscha många gånger men jag älskar klyschor för det finns en anledning varför de blev det. Skönheten kommer faktiskt inifrån.
Nu tycker jag du får rycka upp dig. Du låter som en 80-åring som sitter och tävlar med en jämnårig vem som haft Stroke flest gånger. Vem det är mest synd om.
Nej det är inte charmigt! Skärp dig!!
Ut och shoppa med dig.
Njut av din tid som singel. Ta för dig, gör bort dig, be inte om ursäkt för någonting. Var för mycket. Lev ut dig själv så du knappt står ut med dig själv.
Men lova mig en sak.
BLI FÖR ALLT VAD DU GÖR INTE KÄR PÅ TRE MÅNADER.
Hör av dig sen så ska jag berätta för dig vad du ska göra.
Lycka till!
Hej H,
Du var mig en trasig fan. Jag vill verkligen inte förringa dig på något sätt. Men det känns som du får tröst i att foka på det negativa. samt att du jämför dig med andra på ett lite destruktivt sett. Det låter och ÄR en klyscha många gånger men jag älskar klyschor för det finns en anledning varför de blev det. Skönheten kommer faktiskt inifrån.
Nu tycker jag du får rycka upp dig. Du låter som en 80-åring som sitter och tävlar med en jämnårig vem som haft Stroke flest gånger. Vem det är mest synd om.
Nej det är inte charmigt! Skärp dig!!
Ut och shoppa med dig.
Njut av din tid som singel. Ta för dig, gör bort dig, be inte om ursäkt för någonting. Var för mycket. Lev ut dig själv så du knappt står ut med dig själv.
Men lova mig en sak.
BLI FÖR ALLT VAD DU GÖR INTE KÄR PÅ TRE MÅNADER.
Hör av dig sen så ska jag berätta för dig vad du ska göra.
Lycka till!
Kärlekskval
Hej,
Jag har följt dina och calles barndrömmar. Själv så går jag i snarlika tankar. Jag har ett underbart förhållande med min sambo sen sex år, vi har båda stadiga och fasta jobb och jag skulle vilja ta ett nytt steg i förhållande. Jag skulle vilja planera och försöka skaffa barn, men han är inte så glad på den tanken, inte än iaf. Jag är "bara" 26år men jag längtar så efter barn. Ska jag bara finna mig i att han inte vill skaffa barn än och vänta eller kan jag göra något för att påskynda hans längtan så att jag slipper vänta allt för många år?
Hej! Klurigt det där, det är ju ett stort beslut att skaffa barn om det inte bara ”råkar bli”. Ni är ju fortfarande relativt unga men att ni för dialog om det är ju sunt. Fråga vad han är rädd för? Vad det är som får honom att vilja vänta? Är ni de enda i ert ”gäng” som kommer ha barn? Är det några ”sista grejer” han vill göra?
Vad jag förstått det som kan man i princip göra allt det där man inte tror att man kan göra med ett barn, förutom bestiga något högt berg möjligtvis. För det på tal och hoppas på att han mogna kloka kompisar. Vem vet det kanske finns fler par i er umgängeskrets som har det på tapeten även om det inte varit uttalat så, flera kanske kan överväga det ifall man inte är längre är själv om det. Grupptryck kan även ha positiva effekter. ..
Lycka till.
Jag har ett kärleksproblem. Eller kärleksproblem och kärleksproblem är det kanske inte men det är ett problem.Jag har en kompis av det manliga könet som jag umgåtts med ganska intensivt det senaste året. Det har aldrig hänt någonting men vi har alltid skämtat om att vi är ett par och så vidare och vi har varit ganska fysiska i vår kontakt men ingenting mer. Tills förra helgen. Av någon anledning hände det någonting och det slutade med att vi hade sex och sen umgicks vi verkligen hela helgen. Vi har umgåtts mycket sen dess och det är som att vi är ett par men ändå inte. Vi vet båda att ingenting seriöst kommer komma från det här då vi båda ska utomlands till hösten. Jag känner absolut ingenting mer än vänskap och viss fysisk attraktion till honom men ibland tvivlar jag på om han kanske vill någonting mer egentligen. Kan jag fortfarande fortsätta som vanligt trots att jag misstänker att han har känslor? Vi är ju båda överens om att det inte kommer bli någonting mer...
Jag har följt dina och calles barndrömmar. Själv så går jag i snarlika tankar. Jag har ett underbart förhållande med min sambo sen sex år, vi har båda stadiga och fasta jobb och jag skulle vilja ta ett nytt steg i förhållande. Jag skulle vilja planera och försöka skaffa barn, men han är inte så glad på den tanken, inte än iaf. Jag är "bara" 26år men jag längtar så efter barn. Ska jag bara finna mig i att han inte vill skaffa barn än och vänta eller kan jag göra något för att påskynda hans längtan så att jag slipper vänta allt för många år?
Hej! Klurigt det där, det är ju ett stort beslut att skaffa barn om det inte bara ”råkar bli”. Ni är ju fortfarande relativt unga men att ni för dialog om det är ju sunt. Fråga vad han är rädd för? Vad det är som får honom att vilja vänta? Är ni de enda i ert ”gäng” som kommer ha barn? Är det några ”sista grejer” han vill göra?
Vad jag förstått det som kan man i princip göra allt det där man inte tror att man kan göra med ett barn, förutom bestiga något högt berg möjligtvis. För det på tal och hoppas på att han mogna kloka kompisar. Vem vet det kanske finns fler par i er umgängeskrets som har det på tapeten även om det inte varit uttalat så, flera kanske kan överväga det ifall man inte är längre är själv om det. Grupptryck kan även ha positiva effekter. ..
Lycka till.
Jag har ett kärleksproblem. Eller kärleksproblem och kärleksproblem är det kanske inte men det är ett problem.Jag har en kompis av det manliga könet som jag umgåtts med ganska intensivt det senaste året. Det har aldrig hänt någonting men vi har alltid skämtat om att vi är ett par och så vidare och vi har varit ganska fysiska i vår kontakt men ingenting mer. Tills förra helgen. Av någon anledning hände det någonting och det slutade med att vi hade sex och sen umgicks vi verkligen hela helgen. Vi har umgåtts mycket sen dess och det är som att vi är ett par men ändå inte. Vi vet båda att ingenting seriöst kommer komma från det här då vi båda ska utomlands till hösten. Jag känner absolut ingenting mer än vänskap och viss fysisk attraktion till honom men ibland tvivlar jag på om han kanske vill någonting mer egentligen. Kan jag fortfarande fortsätta som vanligt trots att jag misstänker att han har känslor? Vi är ju båda överens om att det inte kommer bli någonting mer...
Hej B,
Låter lite som du redan har svaret på dilemmat. Prata med honom. Avsluta det, åk utomlands, men håll kontakten så det inte blir konstigt när ni kommer hem igen. Det är bara jobbigt att ha något outtalat. De banala frågorna kan ha de bästa svaren. Därför frågar sportreportrar ”hur känns det”. Den brukar funka i de flesta fall. Lösningen på de flesta konflikter är att prata med varandra innan det pratas åt er.
Bella sa...
HejsanHoppsan!Mitt kärleksprobelm är att jag inte har nått kärleksliv! Jag är en underbar och härlig tjej på 20 vårar som nu har varit singel i 2 år! Det jag vill är att ha nån speciell i mitt liv. Visst är jag ung och har hela livet framför mej, men jag vill också ha nån att mysa och pussa på. Jag har såå mycket att ge men ingen att ge till! Jag har testat dejtningsidor på nätet, och nej de var inte min grej! Jag är väldigt aktiv, jag går gärna ut och festar och så men känner att jag hittar ingen speciell. Mina kompisars kompisar och kollegor är alla upptagna och nu är jag den ända i vänslapskretsen som är singel. Jag har blivit det tredje hjulet, jag känner att jag inte kan umgås eller ens prata med mina kompisar längre. för dem pratar bara om dennes respektive. Det är så otroligt jobbigt! Jag känner att detta inte längre är hållbart! Kan du kanske ge mej lite tips och råd, du som är så klok Anitha? Jag mår verkligen jättedåligt över det här! Snälla Hjälp Mej Anitha!Många kramar och Pussar! Tack för en kanon blogg!
Hej bella! Kul att du gillar bloggen. Äh skit i killar ett tag. Det är sommar och väldigt mycket att göra. Skaffa dig ett projekt. Cykla Vätternrundan eller styr upp en stor fest. Något som tar fokus från dina killkval. Man utstrålar aldrig någon positiv energi när man är för uppenbar med sin agenda.
Inga kille den här sommaren om de inte kommer i plural. Det är sommar och så mycket roliga grejer att hitta på. Ingen kille innan sommarn är slut, däremot ett längre projekt som flyttar fokus ett tag. Lycka till!
Rikets sal
Rikets sal/Jehovas vittne har ett varumärkesproblem sedan en kul kille i Wilhemina såg anagramet.
Skitarsle, blir fånigt fnissig varje gång jag åker in i tunneln efter Centralbron.
Göran Greider - Den fria människan
Jag gör som ni säger, det vet ni!
Betraktelse från METRO:
Jag har ingen fri vilja som Göran Greider.
Jag är osunt fashinerad av den här mannen. Han är enligt mig en "fri människa", en sån som Fromm pratade om. Helt befriad från samhällets led. Gör som han vill. Har inga problem att gå runt i skidbyxor och lumberjackskjorta om han känner för det. Kläder skyler kroppen och håller den varm. Utseende och frisyrer är för de ytlia och osäkra. Göran han är en trygg man, han bryr sig inte.
Han skrämmer mig Göran.
När jag känner mig osäker på något tänker jag inte "what would Chuck Norris do?" Nej jag tänker "Vad hade Göran Greider gjort?"
Ge mig lite kärleksproblem att älta. Det tycker jag är skitkul!
I sömnen
I natt vaknade jag ståendes två gånger stående ute i vardagsrummet. Förstenad av skräck och förvirring båda gångerna. Hur hamnade jag här?
Är typ illamående av sömnbrist. Det är ju självklart väldigt mycket på jobbet nu samt att det bara nio dagar kvar till jag far utomsocknes.
Har ingen blogginspiration, så snälla hjälp mig, ge mig ett ämne så lovar jag att blogga. OKEJ?
Tycker ni kan passa på att läsa Amandas krönika här, den inspirerar alltid, i alla fall mig. Men jag läste den i förrgår så det hjälper dessvärre inte för idag.
Puss
Är typ illamående av sömnbrist. Det är ju självklart väldigt mycket på jobbet nu samt att det bara nio dagar kvar till jag far utomsocknes.
Har ingen blogginspiration, så snälla hjälp mig, ge mig ett ämne så lovar jag att blogga. OKEJ?
Tycker ni kan passa på att läsa Amandas krönika här, den inspirerar alltid, i alla fall mig. Men jag läste den i förrgår så det hjälper dessvärre inte för idag.
Puss
tisdag 18 maj 2010
Dålig start på dagen
Hade ställt klockan på sex i morse då jag skulle vara hos Nagel-Malin halv åtta.
Halv sex hör jag ett hulkande från vardagsrummet.
Min superhjältereflex reagerar alltid snabbare än hjärnan när jag hör kattfan hulka. Rusar upp och sliter ut honom på kräkvänkig golvyta innan "the vomit hits the fan". Dvs. han kräks ner en ryamatta eller liknande som är relativt svårtorkad.
Sen var den eventuella snoozen ett minne blott.
Calle vaknade och var på ett satans humör. Han är det ibland min känsliga lilla fågel. Det där med morgonen är liksom helig, han får inte utsättas för någon typ av diskbänksrealism innan klockan halv nio. Det gjorde han dessvärre idag och muttrade sig hela vägen till jobbet. Sen ringde han och bad om ursäkt. Jag hann inte ens reagera på att något stod fel till eftersom jag hade fullt upp med mig själv och mitt satans humör.
Har haft en körig dag på jobbet och ska ut och powerwalka bort all dålig energi. Ingen vill såklart hänga med...stackars lilla mig...
Halv sex hör jag ett hulkande från vardagsrummet.
Min superhjältereflex reagerar alltid snabbare än hjärnan när jag hör kattfan hulka. Rusar upp och sliter ut honom på kräkvänkig golvyta innan "the vomit hits the fan". Dvs. han kräks ner en ryamatta eller liknande som är relativt svårtorkad.
Sen var den eventuella snoozen ett minne blott.
Calle vaknade och var på ett satans humör. Han är det ibland min känsliga lilla fågel. Det där med morgonen är liksom helig, han får inte utsättas för någon typ av diskbänksrealism innan klockan halv nio. Det gjorde han dessvärre idag och muttrade sig hela vägen till jobbet. Sen ringde han och bad om ursäkt. Jag hann inte ens reagera på att något stod fel till eftersom jag hade fullt upp med mig själv och mitt satans humör.
Har haft en körig dag på jobbet och ska ut och powerwalka bort all dålig energi. Ingen vill såklart hänga med...stackars lilla mig...
Claes De Faire
Claes bjöd självklart inte på lunch på McD utan på restaurangen högst upp i PUB. Den är så bra. Claes är en rolig prick. Framför allt lång.
Idag såg han för en gångs skull inte ut som en elevrådsordförande utan var lite mer "uppknäppt" i jeansskjorta och påminde mer om en musiklärare. Men han har fortfarande inte lämnat skolområdet än.
Claes är tre månader äldre än mig och ska snart bli tvåbarnsfar med sin söta Ebba. Jag är lite avis, skulle oxå vilja ha två barn nu.
Claes är hela 196 cm lång. Han gör som alla långa personer som pratat med mig. Böjer sig ner, som de pratar med ett barn. Jag avskyr det, men det är ok när Claes gör det för han är jobbigt lång.
Han är en fin och klok man De Faire. Det kanske man inte alltid kan tro, men det är han. Vill man veta mer om honom kan man läsa om honom HÄR!
Fåfängans fyrverkeri
En av mina "lösnaglar" lossade i söndags och jag har gått runt och känt mig stympad. Så snälla Malin ställde upp med akutvård. Halv åtta i morse väckte jag henne hemma i Sätra med en liten stump och nio för långa.
Men vad gör man inte för sin skönhets skull. Gillar min nya mer runda form känns lite Dynastin.
Nu ska jag snart äta lunch med Claes De Faire på McDonalds, Hötorget. Han ställer alltid in den jäveln. Jag har kommit på honom, han ställer in när det är hans tur att bjuda. Sist bjöd jag honom på Story hans motprestation är McD. Jag ska ta det dyraste det har!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
