Jag slogs av en bisarr tanke

Tänk att spendera en helkväll eller alla som man på något sätt behöver tjänster av. Som man känner ytligt genom tjänsten som diskussionsfokus. Det är er enda länk.

Exempelvis er, kiropraktor, mäklare, psykolog, PT, kemtvättare, närlivskassör, bartender på stamhaket, skomakare, brevbärare, tandläkare, frisör, revisor, nagelteknolog, vaxtant, personliga bankman, husläkare, gynekolog, advokat, hantverkare, skräddare och städhjälp etc.

Konstig situation, alla har en koppling till mig jag är länken. Kan ni tänka ert så sjuka samtal som skulle uppstå. Jag är ju själva navet, jag är den röda tråden mellan de här personerna. Utan mig så har de förmodligen ingen kopplig, eller det kanske framkommer först senare.

Först skulle alla bekantas genom småprat alltså dra små vidriga anekdoter om mig.

Kiropraktorn kanske börjar med att berätta att jag har dålig rygg för att jag alltid struttar runt i högklackat. Han har sagt åt mig otaliga gånger att gå i Birkenstock men jag har vägrat. Sen är det skomakarens tur.
Å herregud som hon sliter ut skor den lilla skatan, husläkare flikar in att fötter som går i högklackat påverkar höftleder och statistiken visar att högklacksburna drabbas oftare av höftledsproblem än lågklackade personer. Ja säger närlivskassören och som hon snubblar runt när hon är full med högklackat klockan 03.00 på jakt efter efterfest cigg.
Då ska du se hur hon är innan efterfesten fyller bartenden i. Alla skrattar i kör.
Inte undra på att hon hade klippkort på dagenefterpiller poängterar gynekologen, det är tackvare henne de är receptfria idag. Alla skrattar igen.
Här någonstans går min advokat in och lägger sordin på stämningen och påpekar att gynekologen faktiskt har tystnadsplikt och det han säger är straffbart..

Samtalet tar ny kraft och då börjar min PT berätta om hur usel jag är på höftböjare. Släpp kylskåpet stojar hantverkaren och fyrar av ett mullrande skratt. Brevbäraren berättar om alla träningsredskap jag hämtat ut från TV-Shop på Posten sista åren. Städerskan fyller i hur jobbigt hon har att städa på grund av alla dessa skrymmande, dammiga träningsredskap. Skräddaren intygar att de måste hjälp för att jag gått upp en hel storlek på överkroppen så han har fått sy om alla kläder. Jaha säger revisorn som ifrågasätter om alla mina skrädderifakturor verkligen är kostnader i företaget. Min personliga bankman går in och säger att jag är oduglig på privatekonomi och att jag ens har ett företag gör honom mållös.

Frisören, nagelteknologen och vaxtjejen håller sig utanför förnedringsfesten och har redan börja byta tjänster och skvallrar om alla mina svagheter jag blottar i deras trygga behandlingsstolar.

Gud vilken mardröm!