Nej det var inte alls bättre förr möjligen snyggare

Människor som avgudar svunnen tid och gör sin egen version av det. Det är mycket besynnerligt. Varför hävdar man att det var bättre förr när man inte ens var född då?
Jag förstår att man inspirerats av en estetik från en viss tid, lånar och addera.
Men att gå in för att kopiera en livsstil som man endast kan läsa sig till är mycket udda.
Vuxna människor som lever som i en film, bok eller ett gammalt skivomslag och skapar sig en hel värld runt detta.

Rockabilly, Mods mfl. om det hade varit en hobby man utövade på helgerna. Det hade jag förstått. Men det känns som en förnekelse att leva som en.

Harajuku exempelvis är ju mycket mer logiskt, här har man lånat av sin nutid och skapat en subkultur baserat på olika referenser från den. Precis som Mods och Rockabilly gjorde när det begav sig. Ett sorts revolt mot sin samtid. Inte dåtid.
De missnöjen, konflikter etc. som dom kulturerna speglar finns inte idag. Visst kan man styla sig, baserat på de tidsepoken. Men gör det inte till en livsstil, det håller inte.

Rockabilly, som inte ens alltid porträtterar Rockabilly, utan lånar stilen från John Walters-filmen, Cry Baby från 1990. Vissa födda 1981 eller 83 och såg filmen först i 20 års åldern. Sedan adaptera stylingen ur filmen och kallar sig själv Rockabilly. Det är märkligt. De borde heta Cry Babies.
En film som illustrerar en tid, en person som kopierar en film. Karbon på karbon.

Killen som kittar sin vespa till tänderna, har alla rätta brittiska märken och en traditionell parkas i rätt snitt och vars hem ser ut som en replica av Quadrophenia.
Filmen gjordes förövrigt 1979 och är baserad på The Who's rockopera från 1973. Som i sin tur handlar om Modskulturen från 60-talets England. Det är konstigt, som i en bubbla.

Jag förstår att man kan känna sig malplacé, men då är det ju mer logiskt att hålla sig kvar vid sin barndom/tonår eller bli en Gothic Lolita inte vet jag. Något man kan relatera till, något som händer nu.

Visst får alla vara som dom vill, det är inte det jag säger utan att det känns så sorgligt att spela en sort ständigt pågående roll i en set designad värld som inte passar ihop med filmens karaktärer.