Hade ställt klockan på sex i morse då jag skulle vara hos Nagel-Malin halv åtta.
Halv sex hör jag ett hulkande från vardagsrummet.
Min superhjältereflex reagerar alltid snabbare än hjärnan när jag hör kattfan hulka. Rusar upp och sliter ut honom på kräkvänkig golvyta innan "the vomit hits the fan". Dvs. han kräks ner en ryamatta eller liknande som är relativt svårtorkad.
Sen var den eventuella snoozen ett minne blott.
Calle vaknade och var på ett satans humör. Han är det ibland min känsliga lilla fågel. Det där med morgonen är liksom helig, han får inte utsättas för någon typ av diskbänksrealism innan klockan halv nio. Det gjorde han dessvärre idag och muttrade sig hela vägen till jobbet. Sen ringde han och bad om ursäkt. Jag hann inte ens reagera på att något stod fel till eftersom jag hade fullt upp med mig själv och mitt satans humör.
Har haft en körig dag på jobbet och ska ut och powerwalka bort all dålig energi. Ingen vill såklart hänga med...stackars lilla mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ajaj, jobbigt det där med dåligt morgonhumör. Be honom att skärpa sig. Beteenden som man kan ha överseende med i början av ett förhållande växer lätt och blir tio gånger jobbigare efter tio år... så stäm i bäcken. Han får skärpa sig! (Speciellt om ni ska ha barn! Där snackar vi diskbänksrealism alla tider på dygnet...)
SvaraRaderaHur kommer det sig egentligen att katter alltid, alltid ska kräkas på mattan? Det är så underligt! Jag har tre katter, varav en kräks lite då och då. När man lyfter bort honom från mattan springer han genom lägenheten för att hitta en annan matta. Väl där fortsätter han hulka. Underliga små djur
SvaraRadera