Jag älskade verkligen serien, jag älskade analyserna och scenariona. Jag älskade känslan och igenkänningen.
Första filmen var jag inte superförtjust i, eller jag jämförde den väl med serien och tyckte verkligen att den hade tappat skärpan i allt från snärtiga repliker till överspelande aktriser.
Men vad jag förstått så var det många som grät i slutet. Så jag antar att jag det var många som tyckte den var fantastisk.
Varför serien funkar så bra på ung publik är ju att karaktärerna är +30/+35 men ”problemen” är ganska unga. Men det har varit en bra ingrediens för framgång då unga brudar känt sig både äldre och mognare än vad dom är. Fast det egentligen varit helt tvärt om.
Det kanske helt enkelt är så att Manhattanbor är yngre i sinnet på precis alla sätt än andra. Vad vet jag?
Den här filmen var replikerna snabbare men Carries outfits känns bananas. Eller ofta ologiska i sitt sammanhang även om de är fantastiska. Men det blir konstigt med en vardagkväll hemmamys med kort snäv klänning och 12 cm klackar och rasslande juveler. Det blir inte trovärdigt. Likaså vissa kryddmarknads eller beduin outfits etc.
Kläderna har tagit över, det fina förut var att de var som en härlig ”accessoar” till programmet.
Dessutom känns det som filmen är helbaserad på sponsdeal som sen fuckat upp längs vägen. Införsäljningen av Abu Dhabi är påtaglig i början och Mirandas roll är lite som en Mellanösternguide.
Någonstans längs vägen när man insåg att man inte fick spela in så mycket ”naket” som det var avtalat i Förenade Arabemiraten. Bröts det lukrativa avtalet inspelningen flyttade till Marrakech och manus skrevs om.
Andra delen av filmen går ut på att berätta vilket jävla eftersatt rövhål Abu Dhabi och Mellanöstern är. Man hånar verkligen hela kulturen. Ytterst påtagligt.
På det stora hela underhållande utan trovärdig gnista, de börjar se för gamla ut för sina problem.
Charlottes karaktär hade platsat bra som hemmafru i Stefan & Christers revyer, vansinnigt överspelad.
Jag har verkligen börjat hata Carries rollfigur, självupptagna skata. Mr Big är så snäll och hon är aldrig nöjd, någonsin. Bara när hon testar gränser och blir rädd för sig själv vill hon ha honom. Hennes kriser bär förhållandet in i nästa film.
Eller så är det jag som blivit äldre och mer cynisk…
Vem är ni i SATC? Gör testet HÄR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mellanösterrrrrn
SvaraRaderaSkönt att få lite konstruktiv kritik på filmhelvetet och inte bara "ååhh det är rosa jag är tjej = gillar rosa = måste gilla den här filmen"
SvaraRaderaJag gillar seriern satc. Men jag tycker det är synd att fyra smarta välutbildade snygga tjejer bara kan prata om kukar.. när de ska prata politik handlar det om vilken av presidenterna de skulle velat ligga med. Hmm ok. Ingen girl power här direkt.
Och nej, Carrie är aldrig nöjd och det är fan tröttsamt.
Hej! Jag tycker du är SÅ bra! Kram på dig
SvaraRadera"Man hånar hela kulturen"
SvaraRaderaFan va nice! Kommer trivas bra i biografen på torsdag med andra ord.
Jag har precis börjat titta på serien och måste också säga att jag hatar Carries rollfigur. Hon är så himla vidrig. Även när de andra har riktiga problem så kan hon inte sluta tjata om sina djävla låtsasproblem. Och så ska hon vara "den roliga tjejen" men är i princip aldrig rolig. Så tröttsamt. Det mest irriterande är att jag antar att det är henne man ska identifiera sig med, hon är ju ändå huvudrollen. Och allt jag gör är att bli arg.
SvaraRaderaÄntligen någon mer som inte gillar Carrie. Så jälva dryg!
SvaraRaderaJag blev Samantha i testet, Suprise! Najs! Trodde jag skulle blivit Miranda...