tisdag 4 maj 2010

Det får aldrig vara riktigt bra utan bra på bekostan av...

Jag ska vara bortrest en månad. Jag ska komma hem på helgerna men Calle och jag är i total osynk. När jag är hemma i Stockholm är han borta och tvärtom. Så någonting som kunde varit, borta-fem-dagar-i-taget. är nu en månad i streck. Vi ses alltså till midsommar.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vi går runt här som osaliga andar och inser att vi ska fira ettårsdagen via Skype.

Hur funkar distansförhållanden? Ge mig tips!

16 kommentarer:

  1. Men Anitha. En manad ar verkligen NADA. TRO mig. Jag har gjort 6 ar distans.. En manad bidrar bara till MER karlek, MER langtan, MER passion, MER snallhet nar ni val ses. Det kommer BARA vara bra for er. Nar ni ar borta ar det viktigt att ni: hors varje dag sa ni kanner er inkluderade i den andras vardag. Vet inte om ni har problem med svartsjuka men det ar ngt ni maste prata om innan isafall; dvs forbered den svartsjuke pa att det kommer vara situationer da ni inte kan svara direkt/hora av er men att ni hors varje kvall innan sovdags. Vidare tycker jag ni ska lamna sma overraskningar och brev till varandra nar ni ar hemma sa den andra far komma hem till det. Men allvarligt talat, en manad gar sa otroligt snabbt, det kommer vara lycko-explosion nar ni val ses igen, det ar val nagot att se fram emot?:)

    Och sen ar det faktiskt viktigt att man som vuxna manniskor KAN klara sig sjalva. Du har ju sjalv sagt att ni ar lite for beroende av varandra ibland, TADA - perfekt tillfalle att vara sjalvstandig.

    Oroa dig inte - detta ar en baggis.

    SvaraRadera
  2. Jag och min flickvänn har varit i från varann i 6 veckort dock har vi sets 2 gånger första gången efter en vecka och sen efter 3. Jag lovar att den första veckan känns värst. Riktigt olidlig ångest, vad, varför, hur? Allt bubblar upp. Skype, blogg, ärlighet och otroligt mycket med kärlek! Sen är de också roligt att skicka/få gåvor/brev osv. med post. De att funka Helgen efteråt kommer att vara den bästa på länge ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, ni kommer ta relationen till en ny nivà! Nàr vi har varit ifràn varandra har vi skrivit mycket till varandra istàllet vilket vi vanligtvis aldrig gòr. Det àr fint att làra kànna varandra sà, fòr dà lyssnar man lite extra och liksom ser varandra tydligare.

    SvaraRadera
  4. Fira ettårsdagen innan ni skiljs åt! Gör något riktigt storartat!

    Sen är det bara att höras av hela tiden. Skicka nakenbilder till varandra!

    SvaraRadera
  5. Det funkar jättebra, men är tyvärr jobbigast i början. Har bott på distans till min pojkvän i två år nu och när jag äntligen hade möjlighet att flytta till samma stad som honom då fick han veta att han skulle göra en praktikperiod och hade blivit placerad i karlskrona. Så nu har vi knappt setts på två månader och jag har bott i "hans" stad i en månad, men det är bara tre veckor kvar och man längtar verkligen efter varandra :) Vi pratar varje dag nästan, ibland bara fem minuter och andra dagar flera timmar. Jag säger som en här innan mig att ni borde fira ettårsdagen tillsammans, innan eller efter, se bara till att göra något riktigt speciellt! :)// karin

    SvaraRadera
  6. skype, skype, skype. det moderna förhållandets absoluta nödvändighet. firade också ettårsdag på distans. det sög, men va fan. precis som man kan fira sin födelsedag eller vad som helst en annan dag kan man ju gör det med ettårsdagen också...

    oroa dig inte.

    SvaraRadera
  7. Jag ska flytta till London i september för studier i ett år och min kille bor kvar i Stockholm under denna period. Jag känner med dig, vissa påstår att en månad inte är någonting men fy fasen va olidligt det kan vara! Så sjukt, men ser knappt fram emot flytten till London på grund av att vi kommer vara från varandra så mycket! Peace love

    SvaraRadera
  8. Chatta ALDRIG med varandra, missförstånd via det skrivna ordet är så himla onödiga.

    SvaraRadera
  9. en som varit där4 maj 2010 kl. 16:18

    Det är klart att en månad är mycket, speciellt när man kommer på sig själv att man är så "fånig" att man saknar personen så fort den gått ut genom dörren. Jag blev tillsammans men min, nu man, pojkvän precis innan jag skulle åka till Afghanistan. Så inte bara att vi skulle vara borta från varandra, man visste faktiskt inte om det skulle hålla, eller om jag skulle komma hem alls.
    Vad som skedde var att vi fick en chans att lära känna varandra på ett sätt som präglat vårt förhållande och det är genom ärlighet. Att livet är för kort att "bråka" om små-saker utan att man blir medveten om vad det är som är viktigt och det är du och han.(och även en till förhoppningsvis)
    Att tänka på; ¤ prata i telefon med varandra ofta, men inte när den ene av er inte har tid. Ring och säg god natt till varandra ¤sätt av telefontid. kan låta torrtoch tråkigt men har man ngt viktigt att säga vill man inte bli avbruten med att nu börjar nyheterna eller sporten eller va det må vara ¤ skicka sms till varandra - allt från att man saknar den andre till att fråga hur den mår ¤ skriv brev - finns inget härligare än att få ett handskrivet brev som är fullt av kärleksförklaringar ¤ om ni nu "byter av" varandra i lägenheten gör en deal att den ska alltid vara nystädad när den andre kommer hem och lägg "veckans brev" på samma ställe.En flaska vin och en blomsterbukett gör oxå susen.
    Och glöm inte - det kan vara bra att vara borta från varandra för att få längta efter någon gör att mötet när man träffas igen blir dubbelt så härligt.

    SvaraRadera
  10. det är klart att ni ska chatta med varandra! jag och min kille har haft ett distansförhållande under drygt ett år. vi brukar ses varannan helg (ett jävla åkande, men det är det värt!) och på semestern.
    Vi bodde tillsammans under ungefär ett halvår och även om det var underbart på alla möjliga olika vis så måste jag säga att nu när vi bor ifrån varandra igen så blossar verkligen kärleken upp igen. Det finns inte tid att bråka och tjafsa om småsaker. Även om man, precis efter att ha träffats, blir helt nerdeppad ett tag (då får man se till att träffa vänner och familj och göra det bästa av situationen) så är det helt klart värt det när vi väl träffas igen. Då är det middagar, mys och en hel jävla massa sex. Ja, man börjar uppskatta varandras närvaro på ett helt annat sätt än när man ser varandras nuna vareviga dag.

    (plus att man hinner bli svinkåt och sexet blir helt jäkla gudomligt)

    SvaraRadera
  11. Jag och min kille hade ett distansförhållande i ett par månader under början av vårat förhållande, man klarar det genom skype och genom att ha örat klistrat mot telefonen all vaken tid. Men det nog värre ifall man precis blivit tillsammans så ni klarar er nog, men roligt är det ju inte.

    SvaraRadera
  12. Hade distant 1½ år med pojkvännen. Flyttat till samma stad nu äntligen :) Men SKYPE VARJE DAG. Se till att ni lyckas åtminstone prata i telefon varje dag. Någon form av kommunikation iaf. Prata med webkamera via skype. Det är skönt, då ser man varandra :) Men som någon sa, det kommer vara jobbigt första tiden. Sen blir det lättare. Sen blire kalassex när ni väl träffas! Se till att ha tid för varandra när ni väl träffas igen. Och jag firade min ettårsdag över Skype och gjorde något riktigt mysigt när vi väl träffades igen. Det funkar :) Och innan ni "skiljer er åt", gråt om du vill. Alltid skönt att gråta tillsammans. Faktiskt

    SvaraRadera
  13. Jag och min kille har bott i olika länder i snart ett år. Det är döden kan jag säga. DÖDEN! Så sjukt jävla skitjobbigt att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Vi skypar ofta och har msn på nästan hela tiden. Det allra jobbigaste är nog att vi inte vet när vi kommer ses nästa gång. Förmodligen nån gång i höst... En månad är småpotatis och det klarar ni skitbra!

    SvaraRadera
  14. Jag har haft distansförhållande i 2½ år och det funkar fint. Det viktigaste för oss är videosamtalen, det är nästan som att träffas på riktigt ju. Ibland när vi bara är hemma har vi på videosamtalet hela dan och städar eller kollar på tv "tillsammmans". Låter kanske överdrivet men är ändå mysigt för då blir det som vanlgt häng och inte bara ett telefonsamtal på 20 min där allt ska avhandlas direkt.
    Man överlever en månad och det kommer bli underbart att träffa varann sen!
    Isabell

    SvaraRadera
  15. Det kommer att gå jättebra! Visst längtar man nåt så otroligt mycket efter varandra ibland men det är bara positivt. Ni ska vara ifrån varandra i 4 veckor, inte 4 år!(Så länge har jag och min make levt på distans)Det kommer att gå på nolltid detta.... :-) Ni har så mycket att glädjas över glöm inte det!

    SvaraRadera
  16. Jag var ifrån min karl i en månad när jag åkte till Thailand.. vidrigt. Men vilket SEX det blev sen då! Herregud! Går inte att beskriva hur underbart det var att "återförenas" igen. Och med den passion jag läser mellan dig och calle så borde ni inte vara långt ifrån det när ni återförenas igen.. :)

    SvaraRadera