I natt vaknade jag ståendes två gånger stående ute i vardagsrummet. Förstenad av skräck och förvirring båda gångerna. Hur hamnade jag här?
Är typ illamående av sömnbrist. Det är ju självklart väldigt mycket på jobbet nu samt att det bara nio dagar kvar till jag far utomsocknes.
Har ingen blogginspiration, så snälla hjälp mig, ge mig ett ämne så lovar jag att blogga. OKEJ?
Tycker ni kan passa på att läsa Amandas krönika här, den inspirerar alltid, i alla fall mig. Men jag läste den i förrgår så det hjälper dessvärre inte för idag.
Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmm..
SvaraRaderaVälj en artikel i Metro och kommentera nåt kul finns där säkert!
fy fan vad obehagligt! skriv om folk som alltid skall vara jobbiga och fråga om dom får ta på ditt hår, till exempel
SvaraRaderadu ska prata om "en vanlig dag i ditt liv som hollywoodstjärna". alltid lika trevligt att drömma bort sig
SvaraRaderaBerätta mer om din bakgrund! Har det kommit någon del 2? :)
SvaraRaderaJo Anitha, vill inte göra dej lessen men apropå att bebisarna inte stannar kvar hos dej: sluta för fan att springa som en besatt. Allvarligt menat och helt seriöst, hör här:
SvaraRaderaYngste kusinens fru blir inte gravid. (Tränar som en besatt förståss,modern ung fit-kvinna: Tjejvasan - Vansbrosimmet - Lidingöloppet - Halvmaran etc etc.
IVF görs efter åratals försök.
Det funkar! Stor glädje! Och vad GÖR hon: börjar springa som en besatt igen. Bebis trillar ut. Tårar, förtvivlan, lidande.
Nu specialist, en erfaren matrona-doktor som tar tag i saken, förhör sig om livsstilen.
När fitnesscravingsen kommer upp, rynkar doktorn på ögonbrynen och befaller lilla frun att BÖRJA TÄNKA PÅ ATT DET HANDLAR OM EN UPPENBART KÄNSLIG KVINNOKROPP OCH INTE OM EN EGOISTISK GYM-REKLAMDOCKA! Lilla frun torkar tårarna, tar till sig expertisens goda råd. NY IVF. Bebis fäster, får va ifred för löpningspåkänningar och andra galenskaper, kommer till världen enligt tidsplanen och slutet är gott.
Så kan det bli om man träffar rätt matrona-doktor och tänker till! Lycka till Anitha.
Ta tagit i folks kärleks liv igen!! Du kan juh alltid ta tag i mitt:P Men om sanningen ska fram så har jag inget kärleksliv. Du kan kanske ge råd?? Älskar dej och din blogg. Är en trogen läsare sen du börja:D
SvaraRaderavi vill se en klassbild från typ åttan
SvaraRaderahur såg du ut då
har du kvar någon typ dagbok från den tiden
vad hade du för drömmar mål
vad önskadedu och hur blev det
du kan publisera en hel dag
om du vågar..
Läser kommentaren angående löpning och måste erkänna att det kan ligga något i det. Jag är själv löpningsfanatiker. Har tidigare haft ätstörningar, men har lyckats komma över det genom att tillåta mig själv att träna mycket men ändå på en sund nivå. Om jag inte kan vara ute och springa kryper det i hela kroppen och jag har svårt att sova. Jag hade också två tidiga missfall innan jag fick mina barn. Jag har ingen aning om det berodde på min relativt hårda träning med långdistanslöpning, men i den tredje graviditeten slutade jag omedelbart med allt sådant och då gick det vägen. Även fjärde gången, som kom rätt raskt inpå det första barnets födelse. Nu har jag två småttingar som förvisso tar upp mycket tid, men inte så mycket att jag inte hinner springa. Det gör jag varje dag.
SvaraRaderaEtt träningsuppehåll kanske inte vore så dumt ändå? Vad har du att förlora? Bara några månader av din träningstid i värsta fall.