torsdag 27 maj 2010

Il Pastore



Pastorn, ja ni kanske minns min tjocka katt. Han blir ju 18 år nu i sommar. Den gamle räven. Men Pastorn har förlorat sin spark. Gnistan är borta. Han andas tungt, dygnet runt. Kisset luktar klorin.
Dessutom är det kiss, bajs och kräköverraskningar varje dag när man kommer hem. Gärna inte där de borde vara.

Jag vet att det där är sista versen på refrängen. I need to put him down.
Min livskamrat, men det känns som ett bra och rätt beslut i allt det sorliga. Men vi har ältat igenom det Pastorn och jag. På vårt alldeles eget sätt. Vi är ense om att det är dags. I helgen tror jag.
Det kommer gå bra. Kan man göra det hemma?

Gör kattdödare hembesök?
Det hade känts bäst.

11 kommentarer:

  1. Åh vad tråkigt :( Veterinärerna i Årsta gör "hembesök". Årstakliniken tror jag dom heter. Dom är jättebra. Hoppas ni får en fin sista stund tillsammans...

    SvaraRadera
  2. Min katt blev 22. Han fick sin spruta på sin favoritmatta i köket. Det var lugnt och värdigt.

    Det var enda gången jag sett min pappa gråta.

    SvaraRadera
  3. å, sorgligt. hoppas det går så bra det kan.

    SvaraRadera
  4. Jag sa hejsvejs till min lilla katta för en månad sen, det var det värsta jag har gjort, trots att jag var förberedd. Men man får vara ledsen, och ja, det ska gå att få hem någon som kan göra det. :(

    SvaraRadera
  5. Jag är ledsen för din skull och pastorn, i övrigt så ville jag bara tacka för en otroligt bra blogg! Keep up the good work!

    SvaraRadera
  6. Usch vad ledset. Men jag kan inte låta bli att jämföra med människor. Inte vill man väl dö för att man tappat fysisk ork och "skiter ner sig"? Jag hade väntat längre. Vet inte vad som är rätt. Allt är väl fel när ens gamla katt ska dö. Får bara för mig att vi blivit i-tryckta att vara starka, avliva när det är dags osv, så vi gör det för tidigt. Vi är rädda att vi är för ego och tänker på egen vinning helt enkelt, så det blir tvärtom.
    Också ledsen för din skull! Men han har väl haft ett bra och långt liv och det är mer än man kan begära.

    SvaraRadera
  7. Min katt är 19 år gammal, och för 1½ år sedan ringde mamma mig och sa att det var dags att avliva honom eftersom han bajsade inne hela tiden. Men bara ett par dagar efter att vi tagit beslutet blev han bra igen, och han lever fortfarande trots att han är trött. Han dricker bara vatten nu, istället för mjölk, och det har hjälpt. Bara ett litet tips, det finns kanske fortfarande hopp...

    SvaraRadera
  8. Klart de gör hembesök - veterinärer är de härligaste av människor. När mitt marsvin dog för några år sedan (jag är 28 år) var de helt underbara. Jag ringde dem och grät som ett barn, och de bara tröstade mig och fick mig att kännamig normal trots den märkligasituationen. Så ring och be dem komma hem till Er! Sorgligt, jag ska tänka på Er i helgen.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Ja, det kan komma hem till en, dock är det inte alla veterinörer som gör det, så man kanske får ringa runt lite. VÄldigt sorligt att höra,att förlora ett husdjur är som att förlora en familjemedlem!

    SvaraRadera
  10. Ja när min katt fick cancer så kom veterinären hem. Detta var dock på landet så det funkar ju lite annorlunda dör men var det absolut bästa som kunde hända i den situationen! Han fick ha alla som han tyckte om omkring sig och han somnade lugnt i pappas famn. Det var svin jobbigt att ta beslutet... men så skönt när det var över och man visste att han inte led mer. Hoppas det går bra!

    SvaraRadera
  11. Tog bort min katt förra året, hon blev 17 år. Är rätt säker på att de kan komma hem till en. Kram

    SvaraRadera