Illusionen av en perfekt död

Jag har många gånger funderat på vad som vore en perfekt död. Är det att bara somna, drunkna eller dö snabbt under dramatiska omständigheter? Jag vet inte. Döden skrämmer mig inte så värst, däremot smärta och att såra nära och kära. Jag vet inte om det är unikt för ensambarn men döden är väldigt ensam. När mina föräldrar går bort, då står jag "längst ut på plankan". Jag har inga syskon att dela bördan med. Det är min tur efter, om allt går som det ska. Kanske är det därför barn är så oerhört viktigt för mig. Så jag inte behöver stå där på den där pinnen själv.

Det kanske förefaller fånigt eller kyligt. Men jag är glad för Pastramis skull. Han fick det bästa liv han kunde få. Och den bästa död. Han fick sin favoriträtt, Gåslever, Kexchoklad och Ostbågar. Han låg i soffan däckad efter denna matorgie och Vetrinären kom hem. Han märkte inte ens kanylen med lugnande. Han stod emot den stora sömnen länge innan han somnade in. Sen fick han avlivningssprutan. Han dog på ett mycket värdigt sätt.

Vår kärlekshistoria började för 11 år sen. Han var min kompis katt. Jag skulle passa honom en helg när hon reste bort. Jag hade tänkt att skaffa katt men inte DEN katten.
Vårt första möte gjorde han tussar av mina kaninpälsvantar. Jag visste att han en gång hade hoppat ut från tredje våningen mitt i stan så jag trodde det var en vild kisse.
Men jag hade fel om mycket när det kom till honom. Vi blev förälskade vid första ögonkastet och han lämnade mig aldrig efter den helgen i princip. Han var en gammal punkbandskisse och hade varit på Sverigeturné. Han var ganska hetsig och otrygg en gång stod jag i hallen i ytterkläder och skulle gå till jobbet. Då tog han sats från golvet och hoppade upp på min axel. Han åt mat ur matskålen spydde upp den och fortsatte äta. Så där höll det på ett tag men jag fick honom trygg och lugn. Jag bodde i en liten etta på 23 kvm och hade en stege upp till sängen. Han klättrade upp på stegen som en liten luden människa. Varje kväll så sov han i princip på mig.

Vi hade roliga rutiner, gick och la oss ihop. Vaknade gick in i badrummet, jag gjorde min morgontoalett han gjorde sin i kattlådan bredvid. När jag hade tagit toapapper rafsade han ner över toapapper över kattkisset. Jag borstade tänderna han satt på toaletten och väntade. Jag satte på duschen och han blötte fötterna och svansen innan jag klev in. Ja, så där höll vi på i flera år. Sen flyttade vi flera gånger och rutinerna glömdes bort när miljön förändrades.
Var vi uppe i sommarstugan var han alltid lös. Han strök oftas runt knuten och man hittade honom alltid sovandes i gräset. För att sen gå in och lägga sig. Han var innekatt med allt vad det innefattade.

Men som alla katter är för alla hussar/mattar så var han mycket speciell för mig och han fick det bästa liv jag kunde ge honom.

Precis när han fick sprutan och somnade in hittade jag en fet luden svart fjärilslarv. Då visste jag att han frigjort sig från sin tjocka hudkostym. Nu har han det bra, så därför behöver jag inte sörja honom. Han fattas mig, men han är med mig hela tiden.