torsdag 3 mars 2011

Ett alternativt liv



Det verkar vara sol ute idag. Kul!

Ibland sitter Calle och jag och slänger ur oss saker som vi önskar att vi kunde. Saker vi borde göra oftare eller lägga ner kraft på att lära oss. Ja, men typ som att kunna spela ett instrument eller skaffa ett lånekort, cykla Vätternrundan eller gå en spanskakurs.

Sen när det slutat rusa i huvudet så sansar vi oss och inser att vi aldrig kommer kunna göra den här typen av saker. Vi är inte sådana. Hela vårt liv hade sätt annorlunda ut om vi ens hade provat på en bråkdel av alla våra sk. tillkortakommanden.

Om Calle skulle ta upp en gura och börja lira då hade hela vårt umgänge varit mer musikaliska. Om jag hade gnällt över ont i ryggen för att väskan med alla låneböcker är så tung hade vi varit mycket mer kultiverade och likaså våra vänner.
Jag tror absolut på att drömma och våga förändring men allt nytt man adderar på förändrar kanske mycket mer än vad man tror.

Undra vad som skulle kunna ske om Calle i vår befintliga umgängeskrets tog fram en gitarr och rev av lite allsångsstycken han repat in.
Förmodligen skulle det bli jättekonstig stämning eller jättekul. Vi lär ju aldrig få veta vilket då vi med ganska stor sannolikhet aldrig kommer prova. Men att leka med tanken kan man ju alltid.

3 kommentarer:

  1. Jag håller inte med. Jag umgås med människor från vitt spridda grupper; karriärmänniskor, punkare, ensamstående mödrar, politiker, söderfolk, asylsökande, musiker, bönder etc. Det berikar enbart mitt liv. Varför förändra din person efter umgänge? Är inte "du" okej?

    SvaraRadera
  2. hajar vad du menar. egentligen är det väldigt enkelt dock, du kan med lätthet spela gitarr någorlunda bra om du börjar idag. så den här "andra" människan du talar om, som du skulle vara ifall du började låna böcker på biblioteket - den kommer du vara oavsett du gör det eller inte. hur man än vrider o vänder på det kommer man ju vara en annan människa om några år, du är ju inte samma person idag som för fem år sedan? ... oj, vad flummigt det blev. lycka till med babyn:)

    SvaraRadera
  3. Jag känner nästan bara folk som är musikaliskt begåvade och kan dra fram en gitarr lite sådär ur rock-ärmen, utan att man någonsin fattar vem som egentligen hade med sig en. Och jag avskyr det! Tänk: Du sitter med några polare och ni har en Riktigt Bra Kväll. Ni samtalar om sköna minnen, kommer på hysteriskt roliga samtalsämnen och allt flyter på på ett helt underbart sätt. Så efter ca tre-fyra glas vin så kommer någon på att det är "dags att dra fram gitarren". Det kan vara någon gammal låt som har kommit på tal eller vad som helst. Så börjar hen lira. Och då är det roliga slut! Du kan liksom inte fortsätta ett samtal om någon lirar gitarr och sjunger, det vore hemskt otrevligt. Och det slutar alltid, alltid, alltid med allsång av typen "hotel california" i lika många tonarter och text-varianter som ni är festdeltagare. Man kommer aldrig ifrån det sen och för mig är kvällen slut där. Jag tycker inte att det är roligt. Inte för att jag inte kan sjunga, för det kan jag. Jag är asduktig på det och då känns det hemskt och egocentriskt nog inte lika kul att sjunga allsång som att stå på en scen där jag får visa min talang. Jag är liksom beyond "att sjunga är roligt", jag tycker "att stå på scen är roligt". Så. Deppa inte för det!

    SvaraRadera