OMG

No sleep til Brooklyn!!!

Berätta nått kul. Gör mig på bra humör.

Framme

Har äntligen kommit fram och jag gillar´t!
Det här blir kul. Det känns i hela kroppen. Jag älskar när varenda ven övertygar en. Ingen dålig magkänsla bara energi.

Ni vet sådär det kan vara när man fattar så fort det ringer på dörren vid en lägenhetsvisning.
Att här är paret som kommer flytta in. Precis så!!

.::a::.

På väg

Herregud ur askan i elden. Men jag gillar't. Åker till västkusten idag på mitt första produktionsbolagsjobb på 7 år. Lite ringrostig javisst, men ruttad i produktion. Det här kommer gå lugnt under hysteriska former...
Vi hörs om några timmar.

Nya kläder!!

Finns det någon öster om Birger Jarlsgatan som inte bär Greta? Man förstår ju varför.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Evolutionary road

Kan man säga att sälarna "took one for the team"?
– You run ahead guys, I'll be right here....for a couple of billion years.
Evolutionär orättvisa.

Pastorn hälsar på

Jag har aldrig varit med om att få uppleva något extraordinärt eller övernaurligt snarare.
De minnen jag har från barndommen utav det slaget kan avskrivas som hallucinationer eller realistiska drömmar.
Rättare sagt är dess natur av övernaturlig karaktär men jag har svårt att se det som det. Då barndommen är så naiv i så många hänseenden.

Jag har trott på folks personliga upplevelser beträffande spöken, men oxå varit skeptisk cyniker i flera fall. Gillat naturliga förklaringar. Men varit öppen för att det kan finnas ologiska saker i världen som inte alltid kan förklaras.

Jag har hur som helst varit helt befriad från mirakel etc. Vad jag vet i vuxen ålder tills Allahelgona förra året.

Den enda som känner till den här historien är Calle.

Vi är ute vid Allans (Calles pappa's) grav. Det är ganska sent men det är fullt av människor på Skogskyrkogården. Väl framme vid graven sätter vi oss på huk och rensar upp den lite från gamla blommor och kvistar och löv som kommit med hösten. Vi byter den vissna buketten till jung och lägger granris, om jag inte missminner mig.
Där någonstans händer det mig. För en kort stund blir det lite tystare eller jag snarare isoleras lite. Jag blir plötsligt väldigt varm. Luften blir tätare, sen kommer en lätt smekning uppe på huvudet. Den är fjäderlätt i känslan men ej otydlig. Något/någon stryker mig över håret och klappar på mitt huvud.
Känslan i kroppen är inte av rädsla. Inte alls, utan av stillfullhet. Trygg men stor och svår att beskriva. Supertydlig med så svag.

Så ikväll hände det igen. Hade precis somnat till vid strax efter tolv när jag väcks av ett SMS från en tjej på filmproduktionsbolag angående en grej inför måndagen. Vi SMSar ett par gånger. Så blir jag plötsligen väldigt varm. Luften känns tätare, lite tyngre att andas.
Små, små lätta tassar promenerar över mig och lägger sig vid/på mina lår. Precis som han brukar. Det börjar stilla vibrera i luften precis som när katter spinner. Ibland kommer känslan av en lätt klo som spänns ut i ren spinnupphetsning. Efter ett tag hoppar han ner tassar fjäderlätt ut i köket (förmodligen på vickningsjakt.) Jag hör raspet av små baktassklor mot parketten. Han brukade göra så. Sen kommer tillbaka. Så fjäderlätt med supertydligt.
Kanske en hundradel av vad han vägde eller till och med kanske exakt de där 21 grammen som själen påstås väga. Han försvann för en liten stund men nu är han tillbaka igen och jag är jättevarm.

Jag är säker på att det jag kände på Allahelgona inte var "ett påhitt". Utan det finns saker man inte kan lägga logiska förklaringar till.
Pastorn är här så ologiskt, logiskt och jag är klarvaken.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Back in Town

Är hemma för att fira midsommar. Så skönt med kombination vänner, sommar, skärgård och obegränsat mycket alkohol.

Nu för tiden vuxenfestar man ju. Skjuter inte ut sig så fort. Är alltså jämnfull längre. Gillar det mysberusning.

Vad ska ni göra?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stekigt värre!

Jag behöver dig!!!

Jag behöver dig fantastiska man eller kvinna, som lever i nuet. Totalt orädd och superskön.
Runt 20-nånting. Du gillar att alla har kul, tar gärna initiativ och ställer upp för gruppen.
Du bryr dig om hur du ser ut. Du gillar att vara fräsch och att gå på gym är en del av din livsstil.
FEST= DU!
Du älskar att parta och äger dansgolvet. Du är flirtig och spännande och har alltid ett ess i rockärmen. Du är inte rädd för konflikt och är inte heller rädd att ta "den svages" sida.

Känner du igen dig på beskrivningen ovan eller har du en vän som gör det?

Lämna en kommentar med dina kontaktuppgifter eller maila mig på anitha@bijouyou.com

Puss!!!

Powerwalking

Ute och powerwalkar innan inspelning.
Solen skiner det är tokvarmt för första gången på en månad. Igår filmades sista nattpasset.

Life is good! Vad gör ni?

Posted using BlogPress from my iPhone

My favorite waste of time

The Wire. Har snurrat in mig i säsong tre. Omöjligt att trassla sig ur. Eller vad säger ni?




- Posted using BlogPress from my iPhone

There's no business like show business

Alltså det här är så otroligt oglamuröst. Filmade till halv fyra i morse. Låtsades vara ljummen sommarkväll i isande hällregn. En scen en tagning. 7 minuter. Ingen fick missa sin line för då var scenen tvungen att tas om. Det blev typ 14 tagningar. Jag var inte vassaste kniven igår efter gårdagens logistik och transport strapatser. Hade dessutom varit vaken sen sju på morgonen. Ska inte skylla på något annat än mig själv men jag hade inte min bästa dagsform.

Snart är vi klara här så ska hela juli spenderas på västkusten. Hem på måndag kväll nästa vecka sen packa och dra på tisdag morgon

Cirkus Anitha fortsätter…

Posted using BlogPress from my iPhone

Anitha extra allt…

Vilket skämt. Missade båtincheckningen med tre minuter. De ville inte släppa ombord mig. Båten låg där men jag fick inte kliva på.

Så fick jag ringa filmcrewet och berätta att jag missat båten. Skulle börja filma vid fem. Så nu får de ändra om i inspelningsschemat för att jag krånglar. Fick tag i ett sista minuten flyg.
Jag hatar att vara trubbel.

Låt säga att det inte varit den mest fördelaktiga helgen rent ekonomiskt.
Men jag antar att man får ta det onda med det goda…
- Posted using BlogPress from my iPhone

Nähäe

Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå. Det blev en oplanerad Stockholmshelg. Calle och jag behövde verkligen lite qualitytime. Har inte haft så mycket sådant sista 20 dagarna. Även om vi inte bråkat något är det trots allt slitigt att vara ifrån varandra så mycket. Dessutom har vi ju knappt träffats när jag väl varit hemma. Då det varit fullt upp här.
Lärdommen av att vara borta är man längtar så man dör och jag påminns av allt som är så fint med honom, som jag knappt lägger märke till och ser som självklarheter på när jag är hemma. Han är inte en man som växer på träd. Tar man hand om honom och vårdar ömt för då får man mycket tillbaka. Jag är så stolt över att vara hans och han är min.

Nu ska jag snart åka tillbaka till inspelningen. Det är inte så många dagar kvar nu.
Det är skönt att komma till civilisationen få lite perspektiv och sans.

Universum kan verkligen bli precis hur litet som helst om man väljer att göra saker smått så blir de små och stora så blir de större.

Ha en bra dag vi ses imorgon.

Kram

Jag är lite svag när det kommer till kungabröllop

Live



På catch up:en.

Grät ni?

Svensk films största rövhål

Jag förstår inte hur Colin Nutley lyckas få filmstöd år efter år. Vem är hans protogée?
Jag menar Nionde Kompaniet, Black Jack är briljanta dom regisserade han själv men hade en producent.
Änglagård är också väldigt välgjord, den första filmen. Då var han både regissör och producent och det har han varit sen dess. De övriga typ tio filmerna han gjort är ju fullständigt vedervärdiga helt unwatchable.
Han börjar bli rena Anna Book och lever på "gammal storhet".

Både han och Helena Bergström lever i en verklighet som inte är i närheten av en ens normal verklighet och ensamblen är ständigt densamma.
En mardröm måste vara att vara regiassistent eller inspelningsledare för hans filmer. Då principen är att varje scen ska improviseras fram. I manus kan det exempelvis stå:
"Pelle och Lisa blir arga och uttrycker sin besvikelse på varandra. Ordet ÄRKEBÖG bör fungera som "klister" för scenen.
Ja, då ska då dessa verklighetsfrånvända människor agera verklighet. Det är ju inte konstigt att floskler och stereotyper haglar och Helena snorar värre än en femåring.
Hon/dom tror väl att det funkar så i medel-arbetarklassen eller i andra relationer. Men dom har ingen aning.
De ska påvisa jämställdhet och antirasism, men det är chockerande stereotypa könsroller som presenteras och fördomsfullheten är total.
Helt okej i sig i film, men då ska man inte hävda motsatsen eller att man "öppnar ögonen" för hur det är där ute. Det är precis det man inte gör.

För att inte tala om Richard Hobert som är den andra gamla stofilen i Filmstödskortleken. Alltså han är så urusel. Det finns inte en film han har gjort som är bra, jo helt ok är Glädjekällan. Men resten OMG!!
Jag det var ju tur att han med var så kvicktänkt att han sökte filmstöd för sju (dödsyndsfilmer) på en gång då den första i skaran var den enda som gick att titta på. Då hade han en garantipeng för resten oxå. Men onekligen ingen kvalitetsgaranti som motprestation.
Den ena förvirrade historien avlöste den andra och regin var under all kritik, att de lyckades klämma in en "dödsynd" i det där var det mest händelserika i filmerna.
Alla älskar Alice är så brutalt urusel.
Ett sätt för Hobert att be om ursäkt och förklara sin version till sina sina försummade skilsmässobarn. Det hade nog varit bättre om han tog det där filmstödet och bjöd dom till Disneyland i två veckor typ. Det hade nog varit mer uppskattat, effektivt och mindre narcissitiskt.

Spiken i kistan borde ändå varit Tre Solar. Där borde han varit ute i frysen för gott.
Men nejdå inte då. Nu håller han på och ska spela in någon ny skitrulle.
VEM PÅ SFI SER INTE ATT HAN ÄR USEL PÅ DET HAN GÖR OCH NÅGON BORDE SÄTTA STOPP FÖR HONOM?

Peter Dalle, Bengt Palmers med flera det är bara sorgligt. Dels att de fått så mycket stöd samt att standarden för svensk film ska vara så övertydlig för att publiken ska förstå, förutsätter man det har man underskattat sin publik.

Å sparka en jävla massa urusla manusförfattare som de här ärkeidioterna gynnar. Det är ett uruselt hantverk!!!

SF har en försäljningsstatistik och den kanske inte alltid representerar den goda smaken och hög standard. Utan snarare socialt tittande (föreldrar med barn).

Men man kan lyckas med det genom att använda en "Simpsonifierad" dialog. Ingen ska behöva snubbla eller krocka för att barn ska skratta på bio.
Det som är så jävla bra med Sällskapsresan 1 är att den är supernaturalistisk. De andra filmerna är mycket mera spelade. Replikerna i ettan är så vansinnigt äkta och ingenting är "planerat kul" utan blir roliga i blotta igenkänningen och oigenkänningen som barn, "vuxna är konstiga".

Det unika med Bergman är att han är den enda regissör vi i Sverige haft som är högpresterande och begåvad på internationell nivå samt pionjär inom svensk filmindustri. Med rätt virke behöver man inte dra till staterna för att skriva historia. Roy Andersson och Lasse Hallström, Thomas Alfredsson, Susanne Bier, Jan Troell mfl. måste verkligen skämmas över vissa sk. kollegor" inom svensk film.

Det enda jag hoppas med Milleniumtriologin även om den inte var jättejämn så är den miljoner gånger bättre Richard Hoberts och Colin Nutleys senaste. Hoppas att man utbildat svenskar i vad vi kan förvänta oss av svenskfilm och att salongerna gapar tomma när ovanstående Colin blåser liv i gammal skåpmat som man inte vill se något mer av. Det är dags att tacka för sig.

Jag hoppas verkligen att man öppnar upp mer pengar och airtime för nya unga regissörer som är väldigt högpresterande.
Johan Kling, Ruben Östlund, Jesper Ganslandt, Henrik Hellström, Levan Akin mfl. Och att de alla inte drar utomlands där pengar och resurser finns, utan vågar sätta en ny standard för vad man kan förvänta sig av en filmupplevelser i Sverige.

Naturalismens är på återbesök.

Timing

Jag har varit hemma i Stockholm under två helger. Utav de 48-timmars passen har jag och Calle lyckats ses ungefär åtta timmar. Utav dom åtta timmarna har vi kanske fått till en timme effektivt samliv. Som tjej när man bor/hänger med andra tjejer så får man gärn samma cykel. Så även i detta fall.
I helgen kommer Calle hit och ja vad säger man...Niagarafallet känns som som en bättre fördämning.
Sannolikt är livet vad som händer när man gör upp andra planer....

Carro väntar på sin tagning

- Posted using BlogPress from my iPhone

Wood art

Kärleksbarn

Vi hade diskussion här på inspelningen om barnstressen. När inte den "biologiska klockans" alarm inte utlösts fast man är plus trettio och att barnintresset är relativt lågt hos karriäristmödrar.

Jag tror den största fördomen ligger i att man inte kan göra barn och karriär. Ja en klyscha men många lever så även om det förnekas.
Det går visst bra, med ett barn dvs. Alla mina väninnor som har ett barn är högre i sina positioner än innan.
Nu lever jag och mina väninnor i en förhållandevis jämnställd bransch och har en sparsmakad dos av sexism på arbetsplatsen.
Det där året de var borta gick så fort så folk märkte knappt att de var det. Och vips så hade de hunnit med att både kliva upp en pinn och bli förstföderskor samtidigt. Dessutom med en ny erfarenhet av stress, press och empati som de alla hade nytta av i sina nya positioner.

Medelåldern på Östermalm är 38 år som förstföderska och 35 år i Storstockholm.
Jag fyller 32 om två veckor och är fortfarande barnlös. Det hade jag inte tänkt att vara. Det är ingen sorg bara ett konstaterande faktum att man aldrig kan planera någonting.
Enligt min agenda så skulle jag bli gravid som 31-åring och förstföderska som 32.
Så blev det inte och min deadline är duktigt åt helvete.
Det har fått mig att inse vissa saker. Jag har förstått att man blir lätt gravid som nykär efter som man pippar som kaniner.

Folk som försöker få barn när dom är runt 38 år eller mer och kanske prioriterade karriären och sen barn har det betydligt svårare än bara åldern som aspekt. Till och börja med kanske man inte träffar "den rätte" förens betydligt senare än vad man trodde.
Dels ligger man inte med varandra lika ofta med varandra som när man var nykär om man hängt ihop ett tag.
Missfall är ju självklart inget man riskkalkylerar med.

Jag tror man ska ta alla chanser man kan +30 att bli gravid. Det enda jag erfarit är att det fan inte var så lätt. Jo att bli gravid absolut men inte klara hela 40 veckor.

Jag börja förstå att det varit och kanske kommer vara några bebisar till som får sätta livet till innan jag klarar en hel 40 veckors graviditet.

Den där 14 åringen som blivit gravid på fyllan kanske inte fattar vilken tjänst hon gjorde sig själv. Det är förmodligen så man skulle gjort. Istället för att bara prioritera sig själv och sina intressen. Precis som för 14 åringen är det samma sak för mig. Barn är inget man kan planera. Så är det bara.

Den insikten jag fått är att sanna kärleksbarn odlas i provrör. För de föräldrarna har verkligen gjort allt för att få det där barnet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hyra vår lägenhet?

Är det någon som vill hyra vår lägenhet mellan 1 juli och 1 oktober? 3:a i Hammarby sjöstad 15 minuterbfrån Skanstull. 78 kvm med 28 kvm balkong med infravärme. Städning ingår en gång i månaden. Lägenheten ligger precis vid vattnet. 11 300 kr i månaden. Maila mig på Anitha@bijouyou.com

Min helg!

Avi kom till stan och vi, jag och Calle firade ett år med gays and trannies.



Det blev en riktigt rolig afton. Lätt hysterisk på vissa sätt...



Gjorde naglarna på Åhlens och mitt första livs levande fan vågade sig fram. Så coolt, mer sånt. Jag blev superglad! Hon jobbar på P4 Radio Värmland och gillar att vi lyssnar på kanalen ifråga.



Spelade skivor med Gynning på Melker Andersson's, Orangeriet. Vi pumpade house och folk dansade vid halv nio! Det blev succé för succéduon.



Åt middag efter spelningen med PR-gurun Lily Assefa. Superniceeee....

Studenter

OBS: Personerna på bilden har inget med texten att göra.

Läste Alex krönika om studentflaken och kan inte annat än hålla med.

Jag höll på få framfall häromdagen när Calle uttryckte det att han tyckte det "är så fint med studentflaken" Jag visste inte om jag pratade med min morfar eller min fästman där för ett ögonblick. Men det var inte den reflektionen som nästan utlöste framfallet utan snarare påståendet att är så fint.
Herregud den dagen du kör bil i Stockholm med studenter på flak framför dig. Då är det inget annat än fruktansvärt på alla sätt.
Vedervärdiga människor och lastbilar. DE ÄR ÄCKLIGA rent av. Jag tittar på dem och jag äcklas.

Utav allt skit man får ta del av, av de kommande makthavarna och väljarna på de där flaken så såg jag kanske det värsta förra året.

I bilkön på Hamngatan utanför Berzelii park stannade ett av flaken till för en "kisspaus" mitt i stan!!!
Vilket stoppade hela trafiken då det bara är en fil där. Så man fick snällt vänta in att ett trettiotal sjöblöta arton/nitton-åringar skulle urinera utanför Calle P mot Hamngatan (bara en sån sak). En tjej satte sig uppe på någon typ av plantagearrangemang precis vid trottoaren, drog ner trosorna, vresade duktigt. Visade "the pink" och började kissa helt ogenerat. Varav tre manliga klasskamrater intresserat stod och tittade på precis framför. Låt mig förtydliga, i och med upphöjnaden så var hennes underliv i mycket ögonifallande höjd för förbipasserande till fots och i bil...
Det sorgliga var att hon njöt utav uppmärksamheten. Satt lite extra länge.

Det hela var ett mycket sorgligt skådespel, nu förstår jag varför Kos är så trashigt. Det är bara studenter där.

Illusionen av en perfekt död

Jag har många gånger funderat på vad som vore en perfekt död. Är det att bara somna, drunkna eller dö snabbt under dramatiska omständigheter? Jag vet inte. Döden skrämmer mig inte så värst, däremot smärta och att såra nära och kära. Jag vet inte om det är unikt för ensambarn men döden är väldigt ensam. När mina föräldrar går bort, då står jag "längst ut på plankan". Jag har inga syskon att dela bördan med. Det är min tur efter, om allt går som det ska. Kanske är det därför barn är så oerhört viktigt för mig. Så jag inte behöver stå där på den där pinnen själv.

Det kanske förefaller fånigt eller kyligt. Men jag är glad för Pastramis skull. Han fick det bästa liv han kunde få. Och den bästa död. Han fick sin favoriträtt, Gåslever, Kexchoklad och Ostbågar. Han låg i soffan däckad efter denna matorgie och Vetrinären kom hem. Han märkte inte ens kanylen med lugnande. Han stod emot den stora sömnen länge innan han somnade in. Sen fick han avlivningssprutan. Han dog på ett mycket värdigt sätt.

Vår kärlekshistoria började för 11 år sen. Han var min kompis katt. Jag skulle passa honom en helg när hon reste bort. Jag hade tänkt att skaffa katt men inte DEN katten.
Vårt första möte gjorde han tussar av mina kaninpälsvantar. Jag visste att han en gång hade hoppat ut från tredje våningen mitt i stan så jag trodde det var en vild kisse.
Men jag hade fel om mycket när det kom till honom. Vi blev förälskade vid första ögonkastet och han lämnade mig aldrig efter den helgen i princip. Han var en gammal punkbandskisse och hade varit på Sverigeturné. Han var ganska hetsig och otrygg en gång stod jag i hallen i ytterkläder och skulle gå till jobbet. Då tog han sats från golvet och hoppade upp på min axel. Han åt mat ur matskålen spydde upp den och fortsatte äta. Så där höll det på ett tag men jag fick honom trygg och lugn. Jag bodde i en liten etta på 23 kvm och hade en stege upp till sängen. Han klättrade upp på stegen som en liten luden människa. Varje kväll så sov han i princip på mig.

Vi hade roliga rutiner, gick och la oss ihop. Vaknade gick in i badrummet, jag gjorde min morgontoalett han gjorde sin i kattlådan bredvid. När jag hade tagit toapapper rafsade han ner över toapapper över kattkisset. Jag borstade tänderna han satt på toaletten och väntade. Jag satte på duschen och han blötte fötterna och svansen innan jag klev in. Ja, så där höll vi på i flera år. Sen flyttade vi flera gånger och rutinerna glömdes bort när miljön förändrades.
Var vi uppe i sommarstugan var han alltid lös. Han strök oftas runt knuten och man hittade honom alltid sovandes i gräset. För att sen gå in och lägga sig. Han var innekatt med allt vad det innefattade.

Men som alla katter är för alla hussar/mattar så var han mycket speciell för mig och han fick det bästa liv jag kunde ge honom.

Precis när han fick sprutan och somnade in hittade jag en fet luden svart fjärilslarv. Då visste jag att han frigjort sig från sin tjocka hudkostym. Nu har han det bra, så därför behöver jag inte sörja honom. Han fattas mig, men han är med mig hela tiden.

Krönika

Hinner inte blogga så mycket som jag önskar nu för tiden men här kommer en liten krönika jag skriver för siten resaisverige.se
Läs den HÄR!!!

Det kommer mer imorgon

Kram

Pastorsexpedition

Pastorns bantarprogram på Aftonbladet TV läggs snart upp...

Det konstiga med döden är att den är så definitiv och oåterkallelig. Man kommer liksom inte tillbaka. Det är så ängsligt.

Ska prata mer om det där vid tillfälle, här är "Best of" en 18-årig underbar, oersättlig personlighet.

Calle

Hej. Calle här. Idag dog Pastorn. Och Anitha bloggar imorgon igen. Hon bad mig... ja. Säga det.

Kramen

Calle

Tomtar finns dom?

Det råder tomtefeber här på inspelningen.

Tomten är ett sånt underligt väsen så honom är svår att hitta på med ren fantasi. Jag tror på tomtar, eller jag började förstå att det finns någon slags sanning med tomtar.
Detta fick jag ännu en gång bekräftat igår.

När jag var sjutton och pluggade på gymnasiet berättade en parallellkursare (Klara) att hon hade vaknat en tidig morgon av att en ca 30 cm hög man men långt vitt skägg, toppig mössa och gråa kläder stod på henne bröst där hos låg.
Hon hade fylld av skräck iakttagit den lille mannen innan han klev av hennes kropp och hoppade ner från sängen med en lätt duns och smet ut genom dörröppningen.
Självklart skrattade vi tuffa 17 åringar på oss, när hon berättade denna historia någon gång i förstadiet till en tonårsbrusning.
Åren gick historien föll i glömska och vid ålder 24 så var jag på semester med mitt ex i Australien och hälsade på en vän och hans respektive i Sydney.
Efter en hemmamiddag så kom vi utav outgrundlig anledning in på väsen och vidskepelse. Då sa Justin som han hette att han trodde inte på något, förutom tomtar. För när han hade varit runt tio år så stod en tvärhand hög tomte vid sidan av hans säng. Mössan stack upp ovanför sängkanten. Han gjorde ingenting bara tittade på honom och Justin tittade tillbaka.
Jag fick rysningar i hela kroppen och kom ihåg min gamla gymnasiekompis historia.
Jag frågade hur tomte var klädd och han beskrev det på samma sätt som Klara beskrivit. Om samma typ av historia dyker upp på varsin sida jorden och jag möter två personer som berättar i princip samma sak. Då är det en relativt stor sannolikhet att det hänt. Inte att båda är helt knäppa i huvudet.

Sen berättar en av skådespelerskorna här om sin rendez vouz med en tomte. Den var ständigt på återbesök och kunde till och med bli på dåligt humör. Då ganska skrämmande.
Hennes mamma träffade oxå tomten som hon först inte trodde på.
Han hette Sebarog visade det sig. (Nej jag vet inte hur det stavas).

Sen har vi ju även min och Calles favorittomte, den Argentinska Sidledstomten. (Se nedan).

Min fråga till er är, tomtar finns dom?
Vad vill dom?
Vad har ni för egna tomteupplevelser om ni har det?
SHOOT!!!

Nationaldagen

Varför får man aldrig Nationaldagen att "flyga" i Sverige. De enda som är riktigt engagerade är gamla, barn och invandrare. Låter krasst men så är det ju. I dom kategorierna finns det olika starka incitament att fira och vara stolt.
En väninna sa till mig för något år sen att hon tyckte det var jobbigt när hennes fyraåring sprang runt och viftade med svenska flaggan som nån jävla nynasist.
Så tråkigt att älska Sverige och springa med flaggor är kopplat med rasism som Top Of Mind hos dom flesta.

Jag tror man missat en viktig poäng med Nationaldagen. Vi har ingen alkoholtradition den dagen. Alla våra andra högtider har en undertext av fylla. Men det har inte Nationaldagen.
17 maj i Norge bara som ett exempel är ju rena Midsommarfesten.
Vi måste förenas i fest för att det ska bli riktigt värt att fira.

Mitt förslag är att ha en Nationalmiddag. Fina kläder, massa svenska delikatesser och sen sjunger vi lustiga snapsvisor i Du gamla du fria-melodi.

Eller har ni några andra förslag?

Amandas möhippa

Amanda modellade lite som 12-åring. Breathtaking redan då.


Hon blev så fett ägd Amanda!!!



På väg från första "stationen" sprang vi in i en Svensexa. Stålmannen och Peter Pan. "Love was in the air" Hello Göteborg!!!



Sen fick hon duktigt med stryk och resten är historia....

Tjejmiddag i Spymlan igår

Ett år

Idag firar vi ett. Både jag och Calle är totalt slutkörda så någon fin restaurang blir det inte.
Det blir charkbuffé från Fine Food och en minifaska av ett bättre vin.

Jag har ju självklart inte köpt någon present, hann inte och är allmänt usel på sånt. Calle åkte däremot till NK och kom hem med den här raringen och en gigantisk ros.
Han är fin han skämmer bort mig när man minst anar det. Jag älskar det med Calle, han är okomplicerad och oväntad. Gillar den O-kombinationen.

Jag tänker på slutscenen i Sideways när Miles knäcker sin fina Pinot Noir som han sparat så länge tills "rätt tillfälle". Rätt tillfälle visar sig vara i ensamhet men lycklig på en snabbmatsrestaurang.
Man ska inte konstla i onödan utan göra saker som ligger närmast. Just nu är vi inte hemma så mycket. Hemmakatter som vi är och det är där vi vill vara på vår ettårsdag. Det är den plats vi älskar mest och spenderar mest tid.

Med en enkel tulipan,
uppå bemärkelseda'n
vi har den äran,
vi har den äran att fira mera...

Civili-cation

Ett nypåhittat ord för civilisation och vacation. I ett, ja ni vet vad jag menar. Det har jag!! Nästan. Men ledigt från filminspelning i alla fall.
Det är väldigt självutvecklande och går på djupet. Som jag har längtat efter lite yta och det fick jag i form av tjejmiddag på Spymlan med mycket trevliga goodiebags från Clarins. Sen sprang jag även in i de här flaggstängerna, som var ute och rullade hatt. Claes de Faire och Henrik von Sydow.

Ikväll ska jag och Calle fira ett år, en vecka för tidigt. Men nästa helg har vi besök från utlandet så då finns det inte tid.
Vad kan man hitta på för mysigt?

Oglamouröst

Vad är det för fel på vissa kommentatriser? Kan man inte skriva ett inlägg om celluliter utan att bli anklagad för både det ena eller andra?
Jesus Kristus skärp er trodde ni var skönare än så. Ni borde känna mig vid det här laget. Det finns inte så mycket gravallvar i allt. Bara temporär ångest och prestationsångest. Nog om detta.


Det är verkligen oglamoröst att skådespela. Jaja, så säger alla som gör't. Jag hatar att läsa sådana sägningar av skådisar utan att de ser det opretentiösa i det och nu gör jag det själv, onekligen. (Jag anser mig inte vara skådis, men skådespelerska på låns.) Men det är spännande att se produktion från "andra sidan". Jag får ständiga kontrollbehovskval och vill leka allt från scripta till producent. Men jag håller tillbaka. De lägger sig inte i mitt jobb så jag ska inte heller störa deras.

Först var det kallt sen blev det varmare. Även om det fortfarande är täckjackeväder. Men istället för köldskador har myggäggen kläckts i "värmen" och äter upp oss till oigenkänning. Sminktjejen har ett litet helvete att springa runt och pudra blemmor i bild, både här och där.

Dessutom jobbar man som ett litet svin. 12-13 timmar per dag. Sen mars pannkaka i säng och upp och jobba igen.
I morse unnade jag mig en springtur vid sju. Sprang vilse och kom fram en kvart innan min planerade sminktid.
Fick reda på att inspelningsschemat hade ändrats om när jag var ute och kutade. Så alla var redan på set och jag var nästan en timme sen till inspelning. Inte mitt fel men frukost intogs mellan puder, platttång och kostym.

Imorgon börjar jag halv fem och på kvällen flyger jag hem till civilisationen. Känns bra. Kan än en gång konstatera att landet och jag inte kommer make it long term.

Nattinatt.

Anitha Internationals cellulitskola

Jag och min gravidmage från filmen...lovar.

Jag har ju kommit på en egen cellulitreduceringsprocess som man kan göra en gång i veckan.

Allt började förra året, då jag insåg vad åldern hade gjort med mina lår. Ja, det är delvis genetiskt men jag är en person som tränar/springer som satan ena halvåret och får träningsvärk vid promenad på det andra.
Förra året besökte jag Akademikliniken eftersom jag såg att de fått in Velashape där. Hade spanat in dess färdigheter när jag var i Cabo San Lucas för två år sen. Efter konsultationen visade det sig att den funkar precis som alla andra cellulitbehandlingar men skulle däremot kosta ca 35 000 kr per år att upprätthålla. Riktigt så mycket bedömde jag att mina celluliter inte var värda.
Jag frågade artigt exakt vad Velashapen gör med huden.

Först hettar den upp huden till 40 grader med infrarött ljus, sen typ torrborstar den, och skrubbar. Efter det så vacuumsuger den. Du ska göra det en gång i veckan i 6 veckor sedan en gång i månaden.
Det där lät ju inte så vansinnigt komplicerat tänkte jag, det borde man kunna göra hemma med ungefär samma resultat.

Säg nu för allt i världen inte detta till er respektive och passa på att göra behandlingen när vederbörande ej är i hemmet. Den tar ca 1 timme.

Så här är min cellulitkur:

• Gör 30 utfall (morgon och kväll.)
  

• Förbered sedan en peeling på olivolja, socker och kaffepulver (koffein är bra mot celluliter). Obs! Du kommer däremot att lukta kaffe i två dagar efter peelingen.

• Tappa sedan upp ett 40 grader hett bad och sätt dig. Torrborsta huden och sen peela med peeelingen enligt ovan.

• Skölj av och gå upp.

• Sen tar du fram dammsugaren, utan munstycke och vacuumsuger dina "trouble areas" i riktning nerifrån och upp. (Ni förstår att det här är inget ens respektive ska se, eller hur?)

• Smörj sedan in dig med en fet kräm eller varm sesamolja. (Kan köpas på ICA typ.)
  

• Drick sen en halv liter vatten och gå på toa när det är dags. (För att få ut det onda som frigjorts under behandlingen.)

Under veckan:

• Fortsätt med utfallen dagligen.
• Drick minst en liter vatten per dag.
• Undvik vetemjöl, potatis och ris så mycket du kan.

Gör nu detta i en månad.OKEJ?!

Svaren

Hej!
Jag är inne på min sista månad i skolan. Jag valde helt enkelt att plugga vidare efter gymnasiet, men nu är det så att jag har tappat all motivation. Jag orkar helt enkelt inte! Och utöver det så har jag förlorat både min farfar och mormor under maj månad och jag mår verkligen piss.. Kan du kanske ge mej tips på ur jag ska orka sista månaden i skolan?
Puss ÄLSKAR DIN BLOGG!!

KUL & TACK!!! Äh dra iväg och jobba eller "plugga" något utomlands. Då kommer du komma hem med nyvunnen energi och motivation. Om inte stick iväg igen.
Men bli ingen backpacker bara och skit i att knarka. Det hade min mamma sagt.

Anna sa...
Hej Anitha, tack för en grym blogg!
Jag undrar hur det blir med ert bröllop nu?

Massa kramar från Anna

Tack Anna, Det blir men kanske inte längre på nyår som är planerat. Jag återkommer i den frågan när jag har ett mer konkret datum.

Cissi sa...
Vad har du för utbildning? du verkar ha fått drömjobbet... Hur kommer man dit? tips o råd tack!
Ps, älskar din blogg! och calle oxå =) Ni är superfina tillsamman!
Kram Cissi

Hej Cissi, vad gullig du är, tack! Jag har jobbat och pluggat om vart annat i tolv år. Jag tror man behöver både praktisk och teoritisk utbildning i det man sysslar med. För mig har den kombon funkat allra bäst. Men det behöver det inte göra för alla. Jag tror att han man ett mål i sikte så tar man sig dit på något sätt, via etapper eller direkt. Olika modeller på olika personer.

Anonym sa...
Hur många kommer på ert bröllop? KOmmer dubjuda någin från ditt gamla jobb? Berätta något om det!
Så spännande.

Ca 100 personer.
Ja några goda vänner har man skaffat genom åren som har en given plats i vår stora stund.

Vad tycker du om Calles inlägg i Ship-to-Gaza-incidenten? Kom igen nu, din egen uppfattning!

Bra måste jag säga!!!
Jag tycker hela aktionen känns väldigt pårökt och narcissistisk.
De skapar "historia" på planerad opportunism. De fick onekligen inte vad de trodde och att vilja ställas inför rätta är så oerhört desperat på mediaattention. Så den "goda" orsaken är redan bortglömd. Får Wilksvibbar.
Hela mediarapporteringen handlar om dem och inte om rapportering från Gaza.

Anonym sa...
Du är fan skitsnygg! Lycka till med filmen.

Gullo!

Anonym sa...
Tar du Calles balle i RUMPAN? Svara nu för f-n sa slipper du dessa skit fragor framöver?

Lottie

Vilket jävla tjat. TAR DU?

Anonym sa...
hur lång är du?

153 cm

Anonym sa...
Vad får ni för käk?

Jättegott, vi har egen hälsokock.

Gabriella sa...
Hej!!
VAd tycker du om dejtningsidor på nätet?

Har aldrig provat själv men väninnor som varit aktiva är nöjda även om de i fler fall verkar handla om lösa förbindelser än något långvarigt.

Läser slutkorr

Läser Ninnis slutkorr och väntar på tagning...
Det är jävligt bra!

Something-alike

Vet inte vad det är. Men det är något, en sämre hårdag...
Jonna förstår precis vad jag menar. Per/Adina eller Adina/Per?