onsdag 14 april 2010

Det viktiga är att det känns rätt i magen, hjärtat och hjärnan.



Det är fint det här med kärlek, man vet på något sätt i hela kroppen när det är rätt.
Det finns inga superlativ som kamouflerar ens oro eller maskerar en krackelerande fasad.
Det är bara så vansinnigt enkelt att älska. En kärlek som inte kostar något, utan bara smakar. Inga uppoffringar, bara adderanden.

I mina tidigare relationer har jag hållit fast vid stunder av lycka för att motivera hela relationer. Bråk var lika med slut.
Om jag exempelvis skulle bokade en semester så kunde jag be till gud om att vi fortfarande skulle vara tillsammans när semestern väl skulle bli av. Och triumfen var mer att vi höll ut en anhalt till, än glädjen i att åka bort tillsammans. Fokus var fel hela tiden.
Kärlek som hölls samman på bekostan av… Kärlek under hot.
Ett uppbrott låg hela tiden nära och försoningen blev beviset på att man älskade varandra, snarare än signalerade att hela relationen var på tok åt helvete.
En normalitet kan lätt förskjutas och en uppenbart onormal situation kan upplevas fullt normal när allt runtomkring är uppåt väggarna.
Du förlorar sansen och förnuftet missbrukas i varandras bristande förtroende och snart är de sjukaste handlingar komiska inslag i vardagen.

Calle är en man som inte växer på träd, för mig symboliserar han allt vad kärlek innebär.

Jag har förstått det baserat på egna erfarenheter och singelväninnor som dejtar runt. Han är en raritet.
Han är den renaste av själar.
Från den bekymmersfria vardagen till livslånga projekt i allt är vi en del av varandra. I de svåraste och enklaste stunderna står vi stadiga tillsamman. Han håller tillbaka min temporära gränslöshet och jag gör honom lite modigare. Vi inspirerar varandra och han ger mig de den största glädjen och skratten i livet. Jag vet att med honom vid min sida så är jag oförstörbar.

Som George Costanza sa, man ska inte prata så mycket om sin relation om det inte finns något att klaga på. Så jag låter bli.

8 kommentarer:

  1. Underbart,livet ar markligt och det finns en tid och en plats for allt.

    SvaraRadera
  2. Dina kärleksförklaringar till Calle slår de som Alex skriver till Amanda med hästlängder. Här blir jag berörd!!

    SvaraRadera
  3. Så fint! Ta vara på kärleken, den är värd mer än något annat. :)

    SvaraRadera
  4. känner igen det där du skriver om hur tidigare relationer har varit.jag har precis avslutat en sån..och nu har han gått vidare med en annan och de verkar hur lyckliga som helst.
    då undrar man - varför kunde han inte vara så fin med mig?
    får hopp av att läsa din text om calle.
    kanske kommer kärleken en dag.

    SvaraRadera
  5. jag blev tårögd när jag läste din kärleksförklaring till calle. bra där!

    SvaraRadera