Parloppet

Det pågår en ständig tävling här hemma, är det inte Angry Birds eller Solitare på iPhonen så är det vem som blir paret i Dating in the dark. Calle den djäveln han vinner allt.
Jag går upp en en stark ledning och han knäcker mig till smågrus.

Nu har han "börjat springa och röka mindre" som han kallar det. Alltså han har gjort det här en dag, men jag hoppas och håller på honom definitivt. Det hade dock varit lättare om han inte vore så satans kaxig, vilket förmodligen är hans briljanta driv. Har riskkalkylerar inte ens med motgång.

Jag springer mer eller mindre på regelbunden/oregelbunden basis. Mycket på sommaren, mindre på höst, inget under vintern. Nu har jag varit på gymmet tre gånger och gått till jobbet tre gånger på en månad, det är lite/inget för mig. Calle har inte sprungit sen i juni.

Nu var alltså Calle var ute runt knuten och kutade i 20 minuter förrgår. Satt hela gårdagkvällen och ojade sig över träningsvärk. Samtidigt slänger han ut sig frågan, "och när hade du tänkt att börja träna egentligen"? Jag bara gapade. Kom inte på ett vettigt ord.

Tillbaka till min gamla tes om manligt/kvinnligt. Män ska ha beröm i allt de gör kvinnor opererar i det tysta och gör ingen stor grej av det. Vi hade inte haft pristävlingar om det inte vore för männen.
Jag svarade stillsamt, "men svarade älskling imorgon kanske. Jag tycker du och jag ska anmäla oss till Parloppet så vi får en ordentlig morot att komma i form".

Han höll med. Synd för honom.

Så nu ska han få smaka på lite adoptivdriv den skatan, blint jävla raseri ska han få tugga på.

Förra året sprang jag 5 km på 25 min och 16 sek. Den jäveln han ska få så han tiger!!!