Att släcka bränder det handlar det mesta om mitt liv om just nu. Det har mitt liv i princip handlat om sen efter nyår.
Jag och finaste vännen och svägerskan Amanda pratar ofta om livspusslet och få ihop allt.
Jag tänker ofta på hur logistiken i ett förhållande förändras när ett barn äntrar scenen.
De alla kval man lider, inte bara som kvinna, karriärist, vän, mamma och partner eller för den delen man, pappa, karriärist, vän och partner. Går det att få ihop allt utan att någon del blir lite eftersatt?
Min väninna Julia hävdar att alla relationer har tre ben som är navet i relationen. Ett ben är bostad, ett ben är kärlek och det tredje benet är ekonomi. Alltid haltar något. Det är ytterst sällan harmoni mellan alla tre samtidigt men bra om det är det.
Men det är riktigt farligt när två börjar gunga. Fungerar inget av dem då ska man nog ta sig en ordentlig funderare.
Det känns ibland som man bara "gör och gör" och utanför springer livet förbi. Just nu har jag helt fel prioriteringar. Att inte kunna lägga tid utan dåligt samvete på det jag verkligen värderar. Jag hatar "på bekostan av".
Äh ska vi köra lite "KÄRLEK MED ANITHA" så vi prioriterar det som är på riktigt i livet?
Hur lyckas du undvika att trilla i fällan att börja bete sig som en annan (mer lik den råmodell av ett ideal som man har i hjärnan; ett resultat av populärkultur, vänners berättelser, egna idéer, barndom och..ja; eh..livet) i förhållandet. Står precis på tröskeln till mitt första förhållande på evigheter och det känns bra, men..får frossa ibland över min idiotiska rädsla att (utan att riktigt märka det själv först) gå i någon slags fälla där jag ömsom står med rakhyveln i handen och trimmar benen och ömsom står med potatisskalaren och fixar drömmiddagar. Damn it, vill fortsätta vara avslappnad och cool. Tips på hur jag ska tänka för att hålla mig själv i schack och bara fortsätter vara denna halvslappa, sköna människa som han ändå gillar?
SvaraRaderaAnnan fråga med kärleksrelevans. Min kompis gifter sig med kort varsel om en vecka och vill att jag läser en dikt på bröllopet. Letar förtvivlat. Du och Calle har inte ramlat över någon vacker text i alla bröllopsförberedelser som inte kommer läsas på bröllopet men som du skulle gillat att någon läst?
SvaraRaderaHej Anitha! Min pojkvän och jag har varit tillsammans i lite över ett år. Men jag tvekar. Tvekar på det mesta. Honom, vad jag känner, oss, kärleken. Det börjar kännas som att allt blir en rutin. Fast samtidigt älskar jag honom otroligt mycket, han ger något till mitt liv jag aldrig känt och haft innan.
SvaraRaderaÄr det vanligt att känna såhär efter en såpass lång tid? Hur vet jag vad som är rätt? (Jätterättvist att ställa den frågan till någon annan i och för sig...) Jag har absolut ingen aning om hur jag ska göra och detta får mig att må dåligt lite varje minut.
kan inte du skriva om vad du jobbar som,och vad du gör på ditt jobb,och berätta hur du har kommit dit du är idag karriärmässigt,har du någon utbildning?:)sn'lla kan du itne svara?:)
SvaraRaderaHej! Jag undrar, eftersom att du varit med om ett bröllop tidigare, om det var några "missar" du gjorde angående planering av någonting som du tänker lite extra på denna gången eller något som du vill göra bättre? Kram Isabelle
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har en liten förälske i min gamla chef. Nu har jag bytat jobb men jag kan inte glömma honom. och jag vet att det var ömsesidigt när jag jobbade kvar där. Vi gick alltid och flörtade, och det där... Har inte träffat honom sen dess och kan inte glömma han. Vad ska jag göra?! snälla hjälp! Han är det bästa som hänt mej, han har allt jag vill ha hos en man!
Tack för en superbra blogg! Kram!