Om man ändå inte är bakfull eller morgontrött när man är ledig, då kan man ju faktiskt lika gärna gå och träna. Jag hatar att gå till gymmet men älskar när jag är där. Det är verkligen något meditativt i träningen. Jag får otroligt bra tankar och idéer. Jag rensar ut gammal stress och funderingar som upptar massa energi i vanliga fall. Det är lite som att vara hos terapeuten när man går därifrån känner mig så uppfylld och fulladdad med energi.
Det känns att man gått upp 10-11 kg när man går på rullbandet, men det gick mycket bättre den här gången än förra.
Jag har bestämt att jag ska träna två till tre gånger i veckan fram till bröllopet. Det är bra med mål, men de får inte vara på bekostan av i mitt tillstånd. Om jag inte har lust eller orkar så får jag lyssna på det och inte kavla mig pepparkaksdegs-tunn för att hinna med allt. Vilket jag gärna brukar.
Min stora svaghet i livet är att jag har svårt att säga nej till grejer. Jag blir bekräftad och tillfreds då jag gör andra glada, logiskt. Jag har en förmåga att hinna med mycket och få tiden att gå ihop, men det har inte hon i magen. Hon tycker inte alls om när jag stressar och markerar detta väldigt tydligt. Så helt plötsligt ska jag behöva göra saker utifrån mig och "säga nej" till saker som jag i vanliga fall skulle se som självklarheter. Det är något helt nytt. Lite som när man beslutade sig för att inte vara ute torsdag, fredag och lördag. När man insåg att "man missade ingenting".
Jag har världens högsta stresströskel. Märker aldrig när jag blir sönderstressad. Det tar sig alltid fysiska uttryck hos mig. Nu har jag fått stressexem berättade barnmorskan, jag hade 25 andra förklaringar såklart.
För ett par år sen tappade jag håret. En kal fläck med en diameter på ca fem centimeter när det var som värst, strax ovan tinningen på vänster sida.
Jag minns att jag sminkade hårbotten med svart kajal och varje morgon hade jag tappat lite till och inte ett nytt hårstrå växte ut, jag sminkade en allt större yta. Jag trodde under en period att jag skulle bli helt flint. Sen kom chock nummer två när små hårstrån till sist behagade komma tillbaka var typ alla kritvita. Så i panik plockade jag bort alla. Trodde jag skulle vara 30 år och se ut som Jay Leno. Men sen ordnade det till sig, men det tog nog bortåt ett år innan jag var helt återställd.
Det vill jag aldrig vara med om igen. Hur uttrycker sig stress för er?
Jag får en mage ala ballongmodell och magkatarr.
SvaraRaderaJättebra att du lyssnar på din kropp. Har skrivit det förr men skriver det igen. Har sett på väldigt nära håll när allt brister och ramlar man är det en låång väg upp. Duktigt att du tränar, ska jag med börja med. Snart.
Magkatarr här med, viktnedgång, svårt att sova och får inget gjort. Allt beroende på vad som orsakar stressen iofs. När jag var gravid fick jag regelbundna sammandragningar i v 30 som jag sjukskrevs för. Troligen pga stress. Finns ju en risk att man föder för tidigt om man har det mycket och ofta. I mitt fall gick jag 13 dagar över tiden istället men hade jag inte tagit det lugnt kankse det blivit annorlunda. Som sagt, lyssna på kroppen, det är det enda rätta.
SvaraRaderaDet rycker i höger ögonlock. Det är första steget. Sen klassiska som magkatarr, illamående vilket i sin tur leder till viktnedgång.
SvaraRaderaMen det värsta symptomet är att jag blir en tokig hypokondriker.
Jag är visst inte ensam. Magkatarren från hell vilket resulterar i ont i magen och illamående. Jag är även jag hypokondriker så jag går runt och tror att jag håller på att bli magsjuk hela tiden vilket jag har fobi för så det blir ju lite småbesvärligt utan att överdriva. :) kul att följa din blogg. Penny är ett underbart namn. Vilka fina föräldrar hon kommer få och härlig kusin (om än väldigt busig.)
SvaraRaderaAlltså Anitha, du kan vara det den sötaste kvinna på denna jord, nu också med en liten putande gravidmage! You rock!!// Hanna
SvaraRaderaJag går upp i vikt! Måste alltid passa mig så jag inte överäter, vilket jag kastar överbord i stressiga perioder. Det hjälper inte precis att alla kläder börjar spänna och sitta illa heller, och att jag helt inte kan få in träning i schemat. Sen får jag mjäll - stora äckliga flagor som jag står på toaletter och försöker dra ur håret innan jag ska på viktigt möte. När allt lugnar ner sig får jag fint hår och börjar gå ner sakta men säkert.
SvaraRaderaMindre tålamod, kort i tonen, migrän, vaknar på natten om det dessutom finns oro med i bilden. Annars är jag effektiv och llite av en tidsoptimist blandat med "det löser sig", vilket det brukar göra. Behöver lite press på mig för att få saker gjorda i regel. Utom heminredning, för det tycker jag är kul! Får energi av vackra föremål och mys hemma.
SvaraRaderaOnt i musklerna, migrän, dålig i magen... det är typiska tecken för mig. Stressa ner nu när du har anledning!:) kramis!
SvaraRaderaLouise
Jag tappar också håret, precis som dig! Det var så läskigt första gången, men nu har jag vant mig och vet att det betyder: ta det lugnt! Så växer det ut nytt igen - helt mjukt som babyhår. Andra symptom är disträhet, magkatarr och sömnlöshet, rastlöshet och en känla av att vilja att livet ska ta slut (vilket känns helt galet när stressen är över - hur kunde jag tänka så?)
SvaraRaderaBara så du vet så är risken stor att du kommer tappa håret sen när bebisen är född. Jag tappade enormt mycket när sonen var ca: 3 månader.
SvaraRaderaDet beror på att när man är gravid så tappar man mindre hår, och sen tar kroppen igen 9 månader av mindre tappat hår vilket resulterar i extremt håravfall.
It sucks! :)
Hahaha kanske hemskt att skratta åt flint-historien men kunde inte låta bli! Samma sak hände min vän, det var en sån panik!
SvaraRadera