Jag kan inte sluta fascineras av 90-talisternas lättja eller snarare oförmåga att förstå sin icke oersättlighet och det bekommer dom inte det minsta. Jo jag generaliserar skarpt, men absolut 70% av sent födda 80-talister och tidiga 90-talister bryr sig inte ett dugg om ansvar, arbetsmoral och gör allt de kan för att undvika att visa framfötterna. Som TV-projektledare, har jag ibland den tveksamma turen att rekrytera just 90-talister som allt som oftast visar sig vara rena lotteriet, med låga odds på nit.
Jobbet är supersekundärt i deras liv och att få sparken tas med en axelryckning. Själv hade jag varit förkrossad. Ja det kanske är fel på 70-talistgenerationen också som är sådana bekräftelsekossor, men hellre det än att inte bry sig om något alls.
De kvarvarande 30% av 90-talisterna är superflitiga arbetsmyror som har på fötterna och är mycket ansvarstagande och brådmogna för sin ålder.
Vad är spaningen då?
Jo att 90-talisterna, de som chillar ordentligt, är totalt söndercurlade. Deras föräldrar gjorde väldigt bra ifrån sig och tjänade mer pengar än sina föräldrar. De läste alla uppfostringsböcker de kom över och curlingföräldern föddes genom otaliga trygghetsanalyser. De tog övermäktigt mycket ansvar för sina barn sent upp i tonåren. Självklart så skulle jag också ringa mamma och be om en extra tusenlapp om jag var uppfostrad så, istället för att sitta på ett pisstråkigt jobb och få ihop samma tusenlapp på två - tre dagars jobb. Varför ska man jobba när man kan ringa ett samtal och snörvla lite? Insatsen är låg vinsten hög.
Jag tror inte att den ökade ungdomsarbetslösheten beror på att det är färre jobb idag. Kollar man på Sveriges starka valuta så är ju det rena 70-talsvågen på exportindustri mm. Jag tror det finns en inställning att man inte "vill ta vilket skitjobb som helst". Det är förmodligen bl.a mitt fel. Video-killed the Radio star, men nu tror jag TV-stars killed the working class hero.
Man kan ju alltid vara med i en dokusåpa och bli kändis, så slipper man ju vanligt kneg. Jag har som sagt har ingen statistik eller vetenskap bakom detta påstående, det är endast en privatspaning.
Men det får mig att skämmas för mig och för en helt förlorad föräldragenerations vägnar.
Jag undervisar 90-talister då jag arbetar som lärare. Och visst har du rätt, alldeles jätterätt. Man blir mörkrädd ibland...
SvaraRaderaJag antar att i kontrast till idag, så underkastade sig ungdomen under punkens vackra 70-tal gladeligen och uppvisade god arbetsmoral när man tog första bästa arbete.
SvaraRaderaJag blir, på riktigt, ledsen när var man än vänder sig, får höra att 90-talisten minsann är en bortskämd jävel utan moral och värderingar, och jag associerar direkt till det gamle påståendet om att svarta är lata.
"Åldersrasism" har ju blivit ett populärt uttryck på senare år, men detta tycks bara gälla för pensionärer. För oss unga finns ingen sympati.
Sorgligt är det att regeringen lyckats hjärntvätta så stora delar av befolkningen till att tro att ungdomsarbetslösheten är den arbetslöses fel. På samma sätt som man klarat av att vinna ett val genom att skylla problem på tidigare regeringar, istället för att säga vad man själv vill göra för förbättringar.
Och ja, jag lägger mycket av skulden för allt det här på regeringar.
Precis som ungdomar alltid har gjort, och det har ju gått bra för dem, eller hur var det?
/Född 1992
Jag är själv född 1991 och håller inte med dig ett ord. Jag däremot skäms över er generation. Höjer er själv till skyarna och försöker trycka ner unga vuxna, vad är de för sätt för en blivande mamma? Börjar du inte bli lite väl lik Katrin Zytomierska? En hög procent av min klass arbetade under hela gymnasiet trots att vi läste en studieförberedande linje med högt tempo och med höga krav som ställdes på oss. Jag levde enbart på mitt studiebidrag samtidigt som jag sparade över 300 kr från det varje månad och arbetade vid sidan så mycket jag fick. Och jag var normen. När "ni" vuxna talar om den förlorade generationen kan jag inget annat än att skratta eftersom jag suttit i samma klassrum med framtida läkare, fysiker, biokemister, lärare, jurister, konstnärer, kockar, sjuksköterskor, arkitekter, entrepenörer och de flesta andra yrken du kan tänka dig. Yrken som stimulerar, som gör världen möjlig att fungera och som ser till att Du får det du behöver när du behöver det. Så glöm inte att det är Vi, utan arbetsmoral, som är framtiden. Det är trots allt min bänkgranne som kommer ta hand om din dotter om några år när hon får influensan. Och så förtappade kan vi inte vara då intagningspoängen är skyhöga på de flesta univeristet landet igenom. Det är enbart toppskiktet som kan utbilda sig och tjäna riktiga pengar idag. Men du behöver heller inte vara rädd att kassörskan på ICA inte uppfyller dina krav, för den kassörskan är förmodligen jag. Jag missade bara ett MVG på sista provet så nu kan jag inte komma in på någon av de mer avancerade univeristetsutbildningara. Jag är medveten om att ditt inlägg skulle handla om curlade föräldrar men allt jag tänker på är de bittra, förlorade vuxna som tror sig veta något om hur arbetslivet fungerar idag för en tonåring. Men vet du vad, du kanske har rätt. För min största rädsla är inte att jag får sparken från mitt jobb, det är att jag ska bli som du. En person mitt i livet som är så bitter och som tror sig ha rätt att tycka synd om en hel generation föräldar och deras barn. Det är min största rädsla här i livet. Och det kanske låter konstigt, för du tycker dig nog ha allt va? Tänk efter ett slag innan du vaknar upp om 20 år och inser att din dotter som kommenterar ett barnsligt utspel av en förbittrad 30-åring som trackar ner på hennes generation och kallar dem förlorade. För inte kommer väl din dotter bli som vår generation? Nej jag tänkte väl det.
SvaraRaderaHåller inte med dig alls. Korkat inlägg av vad det verkar en korkad person. Är tveksam på hur eftertraktad du själv är i den branch där du jobbar. Kanske är det så att du måste ta ut din egen osäkerhet på någon annan. Fundera på det.
SvaraRaderaDu har så rätt, Anitha. Är sjukt less på denna generation. Det är bara jag, jag, jag som gäller för dem. Minsta möjliga ansträngning.
SvaraRaderaGymnasielärare.
Tror du har flera poänger angående den omskrivna generationen, men vad många inte tänker på mitt i curlingsnackandet är att den här generationen utsätts för den absolut största pressen av alla.
SvaraRaderaLångt ifrån alla rycker på axlarna när de får sparken, eller tar inte sitt jobb på allvar. Många kämpar hårt med att få ett jobb, men det är svårt utan universitetsutbildning och erfarenhet. Många av min generations föräldrar har själva kommit till höga positioner genom endast en gymnasieexamen, något som i mina öron låter helt otroligt och som kommer vara näst intill omöjligt för 90-talisterna.
Möjligheterna finns för oss och därför också pressen. Vi har allt vi behöver, det kanske är precis det som är problemet. Som om vi skulle ha rätt till allt utan att behöva kämpa.
Men jag tycker mina generationslikar högre upp i kommentatorsfältet borde chilla lite, kritik ska man ta åt sig av och använda för att förbättra sig och det är alltid bra att veta vad folk eller blivande arbetsgivare kan dra för slutsatser om exempelvis ens ålder.
Så jag får tacka och be om förståelse och hoppas att jag inte är en av de där curlade. Usch.
Det vanligaste rådet jag får när jag ska göra ett bra intryck på ett cv eller arbetsintervju, är att inte skylta med min ålder. "Ser de 9an i början av ditt personnummer åker ansökan direkt i papperskorgen". Att jag ska göra ett bra intryck först, att jag måste bevisa att jag är bra TROTS ATT JAG ÄR FÖDD PÅ NITTIOTALET. Som om det är vad som definierar mig. Det är astråkigt tycker jag. Visst kan man lyckas, men det är känns förnedrande att behöva börja på minus, bara på grund av min ålder. Förnedrande var kanske lite starkt, men jag vet inte, det känns bara omodernt på något sätt. Klart att det finns nittiotalister som suger, men att det skulle vara en majoritet, jag vet inte, jag har svårt för generaliseringar.
SvaraRaderaTycker det här är extremt tråkigt att se. Varför inte se till individen istället för denna grova (och dessutom uppenbart felaktiga) generalisering? Nu nämnde jag bara en sak av alla de fullständigt efterblivna saker med det här inlägget!!
SvaraRaderaKul att du bloggar igen!
SvaraRaderaNi passar bra ihop du och din blivande man. På din blogg raljeras det över en hel generation och detta justifierar du med det faktum att du har sett mycket i ditt jobb som tv-projektledare. Det är ju pinsamt att läsa hur du utgår från att de du träffar i din låtsasvärld är representativa för hela Sveriges 80-talister.
SvaraRaderaOch din pojkvän delar med sig av det ovärdeliga tipset att man inte ska skaffa sig anmärkningar hos kronofogden. No shit Sherlock.
Stackar unge.
radio killed the video star med blondie?
SvaraRaderamen nu blev det väl ändå helt fel...
video killed the radio star heter låten, och gruppen heter buggles.
yrskalle
Jag tror mycket beror på Svärmorspolitiken. Många behöver inte söka jobb, behöver inte visa framfötterna eller jobba upp sig inom jobb som de andra anställda pga av att dom har fått jobbet av pappa, mamma, släkting, pappas kontakt osv. Dom får inte sparken för någon håller dom om ryggen och kan lätt komma upp i en högre position som en gentjänst till deras föräldrar kanske?
SvaraRaderaSen ÄR DET skit svårt att få ett jobb idag, just på grund av detta ovan. Mina föräldrar har inte haft några kontakter alls, jag fick till sist (efter 2 års sökande av jobb) när jag var 18 mitt första sommarjobb och fan vad jag har slitit där, jobbat dubbelpass, trippelpass gått sjuk till jobbet, aldrig sagt nej till att ta andras pass och knappt bett om ledigt. Allt detta föra minimum lön och inga förmåner. Nu har jag flyttat utomlands (bott här i 1,5 år) men planerar att flytta hem snart men vet att i min stad kommer det vara otroligt svårt att få ett jobb där det är hyffsat betalt och där någon ger en en chans.
Visst är många curlade, uppväxta med silversked i mun och familjer om har både kontakter och kontanter. Sen tror jag storstäderna är värre, vi i riktigt Mellanmjölks familjer har fått slita och kämpa precis som alla andra har, kanske 70 - 30 funkar i Stockholm. I resten av Sverige kämpar andra 90 talister på, bara det att vi hamnar i skuggen och tas ner i skiten av den minoritet som förstör för oss.
När man generaliserar kan man aldrig komma ifrån att vissa kommer känna sig förolämpade medan andra tycker att man har satt huvet på spiken. Så är det bara. Jag har tentapluggat hela natten och ser i kors, kan inte formulera så avancerade meningar för tillfället men vill säga några saker.
SvaraRadera- KUL att du bloggar igen och GRATTIS till bröllop och mage och allt!
- Frågar du vilken arbetsgivare som helst i Oslo har de en ganska annorlunda uppfattning om svenska ungdomar och deras arbetsmoral.
- Självklart finns det fler bortskämda/söndercurlade ungdomar idag än det har gjort tidigare. Men det finns fortfarande en stor andel familjer som har fått vända på varenda krona och inte har kunnat skämma bort några barn ens nästan. Men det är väl inte direkt de ungdomarna du kommer i kontakt med i tv-branchen.
- Som någon har kommenterat tidigare, intagningspoängen till universitetet är högre än någonsin och problemet är snarare att utan eftergymnasial utbildning är det svårt att få något annat jobb än butik/restaurang. Att jobba sig upp är i princip omöjligt. Om man inte hade tänkt ägna hela livet åt att blippa varor på ett rullband och ta skit från bittra 60- och 70-talister är det inte så konstigt om man tappar gnistan.
- Jag gick in i väggen när jag var 20 år, var sjukskriven 6 månader. Äter sedan dess flera olika antidepressiva läkemedel men har avklarat första året av fem på en utbildning med ganska högt anseende. Jag vet att det finns otroligt många med liknande historier och anar att jag inte var den enda som kände ett ganska stort ouch när jag läste det här inlägget.
Vilket jävla skitsnack, flytta från "stan" så får du se att det blir ändring.
SvaraRaderaSluta blogga igen tack.
Bra skrivet!
SvaraRaderaJag tror tyvärr att mycket av det du skriver stämmer. Och av döma av kommentarerna har det tagit hårt också... Stackars curlade ungdomar! Och ni som inte är curlade, ta inte åt er!
mvh Anders
Jag är född 1988 och jag skulle absolut inte påstå att den höga arbetslösheten bland unga beror på ungas lathet. Själv studerar jag på en magisterutbildning samtidigt som jag extrajobbar som ekonomi adm, är ambassadör för skolan, och har även köpt hus med min sambo där vi bor med hans dotter och även två extrabarn ibland. De flesta jag känner har lika höga ambitioner som mig och förbereder sig väl för att nå dit. Jag har samtidigt sökt jobb, både på sommrarna och vanliga jobb, allt från McD till de jobb jag är utbildad till. Oftast får jag inget svar. Förra sommaren sökte jag 33 jobb men fick inte komma på en enda intervju. Trots att jag gjort allt för att mitt CV ska vara så perfekt som möjligt. Jag har pluggat utomlands, gjort volontäruppdrag, talar flera språk, har lite arbetserfarenhet, är stabil...etc. Det känns mer och mer som om det endast är min ålder de dömer mig på och om det är så här svårt för mig att få jobb så kan jag bara gissa att det är ännu svårare för dem utan högre utbildning.
SvaraRaderaBra skrivet Anitha!
SvaraRaderaKul att du bloggar:)
Det här gör mig upprörd så måste kommentera. Nu är jag inte pur-ung - är född 84, men identifierar mig mer med yngre än med 70-talister som jag upplever som väldigt annorlunda min egen och den yngre generationen, och jag tror mycket ligger i just detta. Kunde inte låta bli att tänka på när jag var i Malaysia och fick en inblick i företagslivet och de etniska grupperna där. Kineser, malayer och indier håller sig för sig själva. De handlar på sina egna affärer, klipper sig hos sina egna frisörer, gör affärer med sina egna och anställer bara de egna. Segregation på hög nivå. En malay sa att det inte handlade om fördomar utan om att man arbetar bättre med någon som tänker liknande. Jag tror nog att det handlade om både och, men okej.
SvaraRaderaUtvecklingen går rasande fort idag och det gör att 70-talister, 80-talister och 90-talister har hisnande olika erfarenheter. Aldrig har generationerna varit så olika och isolerade som de är nu. Föräldrar har inte samma möjlighet att förstå sitt barn idag som de hade för 50 eller 20 år sen.
70-talister och 90-talister är så otroligt olika varandra att de inte förstår varandra och inte förmår utgöra ett framgångsrikt arbetsteam i många fall. Ändå behöver ju de unga de äldres erfarenhet i arbetslivet, men när klyftan mellan generationerna är så stark blir möjligheten till mentorskap väldigt liten.
Att 90-talister ibland kanske uppfattas som lata och obrydda kan nog många gånger vara en konsekvens av den äldre generationens sätt att bemöta dem.
Och jag tror att arbetslösheten bland unga till stor del beror på att arbetsgivarna inte förstår sig på denna generation och att arbetskulturen gynnar äldre men kanske hämmar de yngre.
Man leter också efter styrkor hos andra utifrån sin egen definition av styrkor, vilket kan göra att man inte ser eller förmår uppmuntra styrkor hos någon som besitter andra typer av styrkor än vad man har själv.
Mina upplevelser som 93:a är att du har alldeles rätt. Jag har hittills hunnit gå i två gymnasieskolor (på grund av att jag just nu går på ett svenskt gymnasium utomlands) och jag förvånas över hur lite eleverna bryr sig om att få bra betyg. Ännu mer förvånas jag över deras kunskapsnivå. Alla är bra på olika saker och det förstår och accepterar jag, men är det inte lite märkligt när till exempel en tjej som gått ut högstadiet med 290 poäng och MVG i engelska frågar hur man stavar till "die"? Och då gick jag ändå på ett gymnasium dit de som vill hålla ett högt studietempo söker...
SvaraRaderaNär jag kom hit till gymnasiet i Kenya trodde jag att jag skulle få träffa människor som sökt hit för att få volontärarbeta och lära sig mer om hur u-länder fungerar. Men vad möter jag? Elever som bara vill sola och bada (skolan har nämligen en pool), röka och festa. De har släpat hit en get och en höna vid två skilda tillfällen, utan att be internatföreståndarna om tillstånd. Getens föda bestod mestadels av cigarettfimpar, verkade det som. De smugglar också in alkohol på skolans område, trots att man inte får. På vilket sätt tar dessa ungdomar ansvar? Bara ett fåtal av eleverna här känner jag är mogna för sin ålder.
Förlåt för att jag är bitter, jag är bara less på att folk inte kan ta ansvar här. Less på att mina kläder jämt ligger på marken istället för att hänga på torkstrecket, less på att matvaror jag köper blir stulna ur elevkylen och elevfrysen, less på att elever håller mig vaken till 2-3 på natten, less på att vara en av de få som faktiskt diskar upp efter mig när jag lagat mat eller bakat. Betedde sig alla generationer såhär när de var unga? För det känns onekligen inte så, och jag VET att mina föräldrar inte gjorde det.
Jag måste hålla med! Jag fascineras av den yngre generationens totala ovilja att arbeta. Jag jobbar med yngre människor, många av dem födda på 90-talet och 80 % tror att alla andra ska lösa deras problem, att jobbet står och väntar när de ska leva sitt liv också... Hoppas vi lärt oss något och uppfostrar våra små barn till arbetsvilliga, ambitiösa varelser som kan ta för sig och slita lite.
SvaraRaderaHåller med. Född 1982 och har aldrig blivit bortskämd av mina 40-talistföräldrar. Jobbade om somrarna när jag studerade. Det var inte alltid så kul att stå i en kiosk, grilla hamburgare och komma hem med ett lager flott över hela kroppen, men det gav pengar till hyra och inte minst lärde jag mig att arbeta hårt. "Skitjobb" är det bästa som finns för karaktären. Sista sommaren jag jobbade hade jag en del nya kollegor födda i slutet av 1980-talet och jäklar vad de var lata. Inga egna initiativ och sura miner när det var deras tur att jobba under helgen, "Näe, det vill inte jag, jag ska ju festa på fredag och måste sova ut på lördag". Ska bli intressant att se hur dessa söndercurlade kids ska kunna klara sig själva i livet.
SvaraRaderaSpännande att läsa kommetarerna speciellt från lärare, de borde ju ha störst erfarenhet av detta. Jag är själv född 87 och håller med dig helt, det är jätte många i min generation som är precis så som du säger. Det är väl både på gott och ont. Kommer bli jobbigt för många av dessa om kanske 10-20 år när de märker att de inte fick vara med i någon dokusåpa, de hittade inte drömjobbet, föräldrarnas pengar är slut och de har ingen arbetslivserfarenhet trots att de är i 30-40års åldern.
SvaraRaderaSå fantastiskt underhållande att alla 90talister totalt saknar själviskt och nästan rasar mot att de kallas lata. Jag hade älskat att få vara bortcurlad, kroniskt lat och förstörd för all framtid. Så mycket intressantare än att kallas arbetsmyra och flitig. Så mycket lättare att leva upp till och bevisa för andra.
SvaraRaderaGud så roligt Anitha!
Fler sådana här inlägg.
Hej,
SvaraRaderamycket sant inlägg! Jag är SJÄLV en sån där curlande mamma - fick barn när jag var 22 och blev ensamstående med honom vid pass 24 år. Redan som liten gulliplutt till 2-åring började jag curla uta bara helvete. Han fick allt han pekade på och det blev mycket prylar och resor, t ex en resa till Paris för att köpa Picachu-väska på La Fayette innan dessa kommit till Sverige. Inga konstigheter. Svårt att skriva uppsats på högstadiet? Mamma spökskriver! Vilken mat vill du ha idag? Istället för det blir...
Nu är han 21 snart och jag får äta upp allt! Han vägrar flytta, vägrar städa, vägrar tvätta, vägrar laga mat. Det är KRIG hemma hos oss. Jag stänger igen hans rum, köper inte hem nån mat och typ svälter ut honom. Fåfäng som han (såklart) blivit, handlar han bara kläder på NK och skulle aldrig kunna tänka sig att gå till 7 Eleven utan perfekt hår. Istället för glasögon opererar han sina ögon på den dyraste och senaste kliniken i Norden, osv osv. Han jobbar tack och lov, för att köpa allt det där extra och en dag kom han hem och sa "Shit va dyrt det är med mat!"
Till våren åker han ut på rumpan från min lägenhet och det vet han om. Han tycker att det är lite kul när jag säger det och klappar mig på kinden och säger såja lilla morsan, tare lungt. För han är ju fortfarande mitt hjätregull och jävlar vad han utnyttjar det. Att framtida arbetsgivare, kollegor, flickvänner kommer få ett litet helvete är enbart MITT fel.
Nu får han lära sig livets hårda skola själv.
Vi får väl se hur det går...
Stackarn.
Äh, du har ju rätt. Jag är född 92 och är precis som du beskriver, även om det svider. Jag var inte ens curlad, utan snarare bortglömd. Anledningen till att jag inte har och aldrig haft ett jobb är för att jag ska satsa på skolan för att komma in på en bra universitetsutbildning. Men inte ens det klarar jag tydligen av enligt mina betyg. Livet suger. Däremot har majoriteten i min gymnasieklass arbete på kvällar och helger, det är mest jag som är så jävla oambitiös.
SvaraRaderaHej Anitha. Jag håller med dig och min största skräck just nu är att jag är på några vis så som du beskriver.
SvaraRaderaJag kan klaga på att jag inte har några pengar men ändå inte ställa upp på extra-pass på jobbet, jag är ledsen över att mitt jobb är dåligt men tänker inte på att jag faktiskt HAR ett jobb överhuvudtaget. Jag ångrar mitt val av utbildning eftersom jag inser att det kommer bli svårt att få nytta av den, istället för att tänka att jag får göra allt jag kan för att nå dit jag vill och KÄMPA!
Jag känner igen mig och håller med.
Men jag är också VÄL medveten om mina mindre charmiga egenskaper och jobbar verkligen konstant med dessa. Jag är en sjukligt pessimistisk människa men jag försöker ändra mitt tankesätt och mina handlingsstrategier. Jag vill inte vara den där personen som hatar att jobba. Jag tänker på det och jag försöker ändra mig. Det måste väl ändå vara värt något?
Sen vill jag ge mig lite credd också. När jag väl är på jobbet som jag har fått är jag otroligt lojal och arbetssam, vill alltid kundernas bästa och ger en ypperlig service!
Anonym som gar pa Svenska Skolan i Nairobi! Jag gick ocksa dar i borjan av 2000, och kanner igen allt du beskriver, skillnaden ar att jag var en av de du kallar "oansvariga". Mitt rad till dig: Ta det lite lungt och forsok att njuta av livet. Ta risker, bryt mot nagra regler, lar kanna folk utanfor murarna och plugga hart. Jag var nara att bli utkastad fran skolan pa den tiden, men doktorerar nu, sa det gick bra for mig anda! Ta det lungt! (Fodd 1984)
SvaraRaderaSå väldigt sant.
SvaraRaderaJag är 86a och är glad att jag slutat skolan för som skolan och dagens ungdomar ser ut blir man ju bedrövad. Dagens elevers respekt för vuxna i allmänhet och lärare i synnerhet är bedrövlig. De tror att skolan är ett måste men inser inte att den ska bygga en grund de ska stå på i resten av deras liv. De kan knappt stava, mycket till följd av alla förkortningar som används vid chatt och sms. De tror att google och wikipedia är allt man behöver. Finns mycket att anmärka på och jag blir mörkrädd när jag tänker på att dessa 90-talister en dag är de som kommer styra Sverige.
SvaraRaderaJag håller fullständigt med! Min bror och hans tjej tar mängder av lån för att köpa onödiga saker. De vill dessutom inte jobba för vilken lön som helst, trots att de bara har gymnasieutbildning?!
SvaraRaderaHejsan Anitha! Halkade in på din blogg idag. Kul läsning!
SvaraRaderaSjälv är jag född 86 och uppvuxen i en Stockholmsförort med ett riktigt svenssonliv. Har väl mer eller mindre växt upp i en "mellanklass"familj med hårt arbetande föräldrar. Aldrig riktigt varit bortskämd, alltid känt att man fått mindre än sina kompisar, fått kämpa mer än andra. Nu låter det fattigt och så långt vill jag inte mena att det sträckte sig till, utan jag var helt enkelt inte en av de med mer eller mindre "curlingföräldrar". När jag fyllde 15 bestämde jag mig för att söka jobb, för att kunna tjäna egna pengar, köpa märkeskläder etc, som alla andra fick av sina föräldrar...och sökte då alltså det som gick. På denna tid- McDonalds. Aldrig i livet skulle många säga. Ja tack, sa jag. Jobb som jobb. Pengar som pengar. Tänkte jag då. Det är slitigt, men samtidigt, vad kan man begära som första jobb? McDonalds i efterhand var kul och jag rekommenderar varenda en att börja jobba där när man är ung. Man lär sig jättemycket och i efterhand har jag alltid fått höra att det är en av de bästa meriterna du kan ha på CV:et som ung. Jobben flöt på därefter och jag har aldrig haft problem med att få jobb. Dock har jag kompisar och omgivning som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig jobba på den Gyllene Svanen. Herregud, varför inte? Jag håller med dig Anitha. Ungdomar är lata, kan inte ta vilket jobb som helst. Att sitta och jobba i matbutik är dåligt det med enligt många. Vad förväntar sig folk? Jag förstår inte. Jag blir mörkrädd. Alla s.k "skitjobb" jag haft genom åren har format mig till en erfaren och mer allmänbildad människa. Jag har idag en kandidatexamen i företagsekonomi och ska plugga vidare. Jag förväntar mig inte ens då att få ett "bra" jobb. Man får jobba sig uppåt. Även med en universitetsexamen. Många ungdomar söker inte ens mycket jobb, vet inte om det är pga lathet eller om de inte kan tänka sig vad som helst. Många väntar på att få jobb via kontakter. Jag vet inte. Men jag ser ett stort fel i hur många (man ska absolut inte dra alla över en kant) arbetslösa idag, tänker.
Dock kan jag nog erkänna att svenska ungdomars arbetsmoral ändå är bättre än många andras i Europa. I England är det katastrof, skulle aldrig anställa någon efter att ha studerat där! Omogna, respektlösa och noll arbetsmoral. Så helt åt helvete är det inte i Sverige- än.
Jag anser att i varje generation finns ett antal mega-curlade människor och speciellt de som bor i storstäder. Oavsett om man är född på 70-, 80 eller 90-talet. De finns överallt och det är ungdomarna som hamnar i kläm för att vi vet ju inte bättre...
SvaraRaderaJAG BLIR FÖRBANNAD! Vilken jävla generalisering!
SvaraRaderaVet inte vilka 90-talister du har runt dig men det där gäller bara de i sådana fall! Jag är född 1990 och jobbar hektid samtidigt som jag pluggar och kan försäkra dig om att jag skulle bryta ihop och bli deprimerad om jag skulle få kicken, och det gäller mina kompisar och folk runt mig i den åldern också.
VI jobbar snarare hårdare än vad NI gör eftersom vi är så tacksamma att vi fått ett jobb överhuvudtaget i dem här tuffa tiderna.
Ni däremot, har blivit bekväma och kan komma och gå hur ni vill på ert jobb verkar det som (i alla fall om man läser många bloggar).
FYFAN ANITHA! Vad besviken jag blir på dig, sista gången jag gick in här.
Du snackar om rasism och hur jävla synd det är om dig så får stå ut med det och jag håller med! Men håll fan inte på med samma sak, för detta, ja det är åldersrasism.
Jag arbetar som jobbcoach och arbetar även med grupper som kommer från arbetsförmedlingen. Jag kan skriva under på att många 90-talister är söndercurlade. De har tappat mycket av den verklighetsuppfattning och förstår inte att de måste jobba hårt för att nå dit de vill. Det går inte att bli kläddesigner om man inte ens kan sy kläder. Funkar inte!
SvaraRaderaDröm stort! Jobba hårt!
En till grej, tredje kommentaren, "Anonym" - HUVUDET PÅ SPIKEN! Helt jävla korrekt!
SvaraRaderaJag vet inte om ni alla 90-talister inser att när vi i födda i slutet på 70-talet tog studenten (93-95) så fanns det inte särskilt mycket jobb att få heller. Det hade varit en liten finanskris då med.
SvaraRaderaSkillnaden på dom flesta av oss mot dom flesta av er är att vi från början inte var små söndercurlade väsen utan att majoriteten hade fått lära sig att för att komma någonstans så måste man jobba hårt. Visst var McDonal's ett "skitjobb" även då och att arbeta som städare var väl heller ingen hit men vi tog dom jobben utan att klaga.
Numer så är ju alla för "fina" för sådana jobb och sitter hellre på nåttfik och dricker en liten latte för sina föräldrars pengar för det löser ju sig alltid ändå. Eller?!
Hej Anitha!
SvaraRaderaKul att du börjat blogga igen!
Jag håller inte med dig i den här frågan. Självklart finns det såna typer som du beskriver, men man kan inte dra en hel generation över en gräns.
Tror du inte det kan ha något att göra med en kategori unga som söker sig till just din bransch och inte bara att de tillhör en viss generation?
SvaraRaderaJag tycker det här är intressant. Har ofta diskuterat detta hemma. Nu hör jag inte till 90-talisterna utan är född på sent 80-tal (88). Jag själv har alltid jobbat, har pluggat i snart tre år och tar examen om ett halvår. Under hela studieperioden har jag jobbat extra (skitjobb som donken och säljare). Även då jag har haft praktik och vart på en annan arbetsplats 9-17 har jag jobbat. Jag bor själv, nyinflyttad i sthlm och har inget val då man har en hyra att betala. Istället för att ta semester i somras arbetade jag på ett jobb som gav mig meriter och som var relaterat till min utbildning. Detta är jag, och jag skulle säga att majoriteten av mina kompisar är duktiga och skaffar sig utbildning jobb etc. Jag skulle vilja vända på det 1/3 lata, 2/3 arbetsmyror.
SvaraRaderaFör visst har jag vänner som sagt upp sig från jobb för att det har blivit lite för stressigt,eller för att det är lite "jobbigt" att sitta i en hotellreception då gäst kanske ber om ett restaurangtips. Dock är det en sak gemensamt för alla mina vänner som är lata och som har låg arbetsmoral. De bor fortarande hemma (trots att de är 23 år). De har ingen hyra att betala, föräldrarna fyller kylskåpet, och då har man råd att vara kräsen när det gäller jobb då man inte behöver tänka på eknonomi. Idag finns inga bostäder, och unga tvingas bo hemma tills de fyller 25. Det är också svårt att få jobb (även skitjobb). Inte konstigt att man blir lat om man ständigt får nej från både arbtesmarknaden och bostadsmarknaden.
Avslutningsvis tror jag du har rätt, dock tror jag inte att det är i så stor utsträckning som du påstår!
Nu är det ju så att alla generationer unga har blivit betraktade som lata och bortskämda av generationerna innan. Ni kanske känner igen uttrycket "när jag var lite fick vi minsann gå 1 mil till skolan varje dag.." 50-talisterna sa samma sak när Anithas generation äntrade arbetsmarknaden! 90-talisterna kommer säga samma om 10-talisterna.
SvaraRaderaOch när du och din generation var unga tyckte säkert femtio och sextio tallisterna att ni var lika djävliga som ni tycker att vi är.
SvaraRaderaLivets gång, äldre trackar ner på yngre.
Avundsjuka eller inte, vi låter er hållas. För om femton år kommer vi göra precis samma sak, eller så bryter vi cirkeln och tar människan för vad den är och slutar leva i det gamla.
Det du skriver stämmer så väl.
SvaraRaderaJag är född 90, 20 år alltså, och bor hemma. Ärligt talat så är jag så lat att jag själv inte begriper det. Och det speglar sig i många områden i mitt liv. Jag förstår dock inte riktigt varför, jag har aldrig blivit curlad. Min pappa är ensamstående och sjukpensionerad sedan länge och har tagit hand om oss sju barn. Jag har gjort mycket för honom under åren, sprungit och köpt mat och gått till affären för att han inte kan det själv. Diskat och städat. Och vi har aldrig haft mycket pengar.
Tror inte curlandet har något riktigt roll i det hela.
Det svider i mig att vara dålig, egentligen.
Tror du inte vi mår dåligt över hur usla vi själva är?
Varje dag. Med ingen som tror på en, och en stigande rädsla och ångest inför framtiden.
Jag vet inte hur jag kommer ur allt det här, hur jag bryter mönstret.
Och jag är inte den enda, jag känner så många som delar min situation.
Det känns som att världen kommer gå under på grund av oss likgiltiga, lata människor, som blivit internetgenerationen.
We saw it coming, but we never did anything to stop it.
Bra skrivet! Det stämmer till viss del, men denna insikt kommer ni att uppfostra Penny bra med tanke på att 70-talisternas barn är de mest bortskämda och ouppfostrade barn jag har stött på, men det framför allt för att föräldrarna inte har tid med dom och vill att de små stunderna med barnen ska vara mysiga och konfliktfria. Därför får barnen så som dom vill i 99,9% av fallen. Väldigt tråkigt, men ack så sant...
SvaraRaderaMen så var det ju ni 50-, 60- och 70-talister som uppfostrade oss och gjorde oss till vad vi är. Så ni får väl skylla er själva om ni nu ska klaga!
SvaraRaderaMen så är jag själv född 1991 och jag håller med om att minst halva min generation är alldeles för förslappade. Jag skyller på den slappa skolpolitiken och datorerna.
Ja det stämmer det du skriver om 90-talister. Själv är jag en 70-talist och jag är absolut en bekräftelsekossa....
SvaraRaderaAngående curling, jag har själv en flicka som är född -03 och jag tycker det är skitsvårt att låta bli att curla. Man vill ju så gärna hjälpa henne med alla svårigheter men jag inser att jag måste lägga av med det. Jag vill ju att hon ska lära sig jobba hårt..
För femton år sedan sade vi sextiotalister samma sak om er sjuttiotalister. För fem-sex år sedan pratade alla om de slöa åttiotalisterna utan arbetsmoral. Och nu är det alltså nittiotalisternas tur. Är ganska säker på att det här är en fråga som har med ålder (tidiga twenties) att göra, och inte med under vilket årtionde man råkar vara född
SvaraRaderamen hallå anitha, vad är det du säger? jag är med på hela biten att många är söndercurlade. och att många inte bryr sig ett dyft om jobb och troligtvis inte har jobbat en dag i sitt liv.
SvaraRaderaMEN! som någon kommenterat. varje generation har sina issues. och klagomål på "dagens ungdom" kommer alltid från den lite äldre generationen. vill inte vara sån, för du är inte ens gammal. men kommer du inte ihåg när du var i tjugoårs åldern? man är ju helt förrvirrad och vet knappt vad man vill. skillnaden är att vi sena 80talister och 90talister har möjlighet att låta oss slukas av vår förvirring. vi får ångest, blir deprimerade, går in i väggen. innan vi ens börjat jobba. för att vi kan. vi kommer undan med det. men mest, vi mår så jävla dåligt.
jag har pluggat civilekonom programmet i snart 3 år. det har varit dom värsta tre åren i hela mitt liv. jag är inte den typen av människa som kan sitta i en skolbänk i 4 år. det har gjort mig psykiskt labil. jag har blivit bitter, stängt av mina känslor, slutat vara öppen och trevlig mot folk. jag hyser agg mot männskligheten för att jag varje dag tvingas göra något jag verkligen inte vill. varje dag när jag går till föreläsningarna känns det som det vore en vinst att bli påkörd innan man kom fram. jag fullkomligt hatar mitt liv.
men jag var tvungen att börja plugga. man "måste" ju det. man "måste" ju utbilda sig. jag fick inga jobb. och då hade jag redan slitit på fabrik, på burger king, flyttat till norge för att få jobb för att sedan flytta hem och återgå till burger king som 21åring. förstår du hur förnedrande det är? att jobba på sådana arbeten är förnedrande! det handlar inte om att det är slitigt. det pallar man. men man blir förnedrad. de äldre generationerna behandlar en som man är en jävla idiot. och kunderna är ännu värre.
man får absolut ingen respekt. man får kicken vid minsta lilla tecken på arbetsbrist och alltid sämst arbetstider. tänk på att du har kanske haft lite flyt med din karriär. alla kan liksom inte bli hot shots.
tycker verkligen du borde tänka en gång till när det kommer till den här frågan. det är, för oss som faktiskt sliter, jäävligt jobbigt att gång på gång höra hur kass vår generation är. som ett slag i ansiktet. inte fan säger man att alla tex mexikaner har noll arbetsmoral. att diskrimineras för sin ålder eller när man är född är minst lika påfrestande för en människa.
med det sagt vill jag önska dig lycka till med bröllopet och barnahavandet och allt du tar dig för. du som är så driftig borde förstå hur det är att ibland simma motströms i ett hav av bajs.
Du tänker på oss 80-talister som sket i allt och alla och nu jobbar med bygg. Nittiotalisterna är ju alla ett gäng Blondinbellor som ska vara så jävla motiverade och duktiga hela tiden!
SvaraRaderaNaw, vad sött. Du verkar verkligen totalt pseudointellektuell. Det är nog ganska synd om dig faktiskt.
SvaraRadera