Jag har några fruktfavoriter per år. När de råhårda Granny Smith äpplena kommer på vårkanten. Passionsfrukter när de är som störst men de äter jag året runt. Satsumas på hösten små hårda och sura så man dör. Blodapelsiner runt jul och sen kommer de små kärnfria druvorna. Så försvinnande goda. Calle klarar inte av dom. Han hatar ljudet av dom när jag äter dom. Måste byta rum. Han säger att det låter som jag först knipsar av en spik med tång och sen att jag tuggar på snö. Han står inte ut.
Det gör mig lite depp, skapar lite skam att njuta av dom så mycket men jag kommer inte kunna sluta.
Anitha, du som är en hårt arbetande kvinna i karriären och som dessutom snart ska bli mamma. Kanske du skulle vilja läsa en blogg som handlar om just det?
SvaraRaderaVi har bloggat i över två år om att vara förälder och ändå vilja fortsätta utvecklas i arbetslivet.
http://networkingblogg.wordpress.com
/Johanna
Jag tycker du skriver skönast i familjen. Lurig - som en liten vessla man inte vet var man har. Snabb, rolig, smart och provocerande. Kram!
SvaraRadera