KÄRLEKSSVAR

Ms M
Hur lyckas du undvika att trilla i fällan att börja bete sig som en annan (mer lik den råmodell av ett ideal som man har i hjärnan; ett resultat av populärkultur, vänners berättelser, egna idéer, barndom och..ja; eh..livet) i förhållandet. Står precis på tröskeln till mitt första förhållande på evigheter och det känns bra, men..får frossa ibland över min idiotiska rädsla att (utan att riktigt märka det själv först) gå i någon slags fälla där jag ömsom står med rakhyveln i handen och trimmar benen och ömsom står med potatisskalaren och fixar drömmiddagar. Damn it, vill fortsätta vara avslappnad och cool. Tips på hur jag ska tänka för att hålla mig själv i schack och bara fortsätter vara denna halvslappa, sköna människa som han ändå gillar?
Hej M,
Ja du det där är väl ett klassiskt nydejtingstadie-problem. “Ska jag gilla fotboll nu för att han gör det, kommer han gilla mig mer då?” Alltså det var ju inte för att du var honom till lags att han började vara förtjust i dig. Men det är klart man kanske bryr sig om sitt yttre lite extra när man är nyförtjust. Det ska man ju göra allt annat vore konstigt, det är väl en del av hormonerna som är med paketet.
Så länge det inte blir ängsligt och osäkert “Vad tycker han”? Det är då det blir farligt. Man ska inte glömma bort att han förmodligen lider samma kval så är båda osäkra och naiva i situationen då kommer ni nog tappa bort varandra. Känner du dig osäker försök hitta en situation som du trivs i och känner dig trygg. Bjud in honom i den, då kommer du säkert hitta rätt.

Annan fråga med kärleksrelevans. Min kompis gifter sig med kort varsel om en vecka och vill att jag läser en dikt på bröllopet. Letar förtvivlat. Du och Calle har inte ramlat över någon vacker text i alla bröllopsförberedelser som inte kommer läsas på bröllopet men som du skulle gillat att någon läst?
Kolla Martinsson, Tranströmmer, Shakespeare och Keats. Är inget lyrikproffs. Men nämnt sällskap har säkert några vackra väl valda ord.

Anna sa...
Hej Anitha! Min pojkvän och jag har varit tillsammans i lite över ett år. Men jag tvekar. Tvekar på det mesta. Honom, vad jag känner, oss, kärleken. Det börjar kännas som att allt blir en rutin. Fast samtidigt älskar jag honom otroligt mycket, han ger något till mitt liv jag aldrig känt och haft innan.
Är det vanligt att känna såhär efter en såpass lång tid? Hur vet jag vad som är rätt? (Jätterättvist att ställa den frågan till någon annan i och för sig...) Jag har absolut ingen aning om hur jag ska göra och detta får mig att må dåligt lite varje minut.
Hej Anna, Men det låter lite som att du konstruerar ett problem, men vad vet jag, det kan man ju göra när man krisar. Jag vet inte vad du kommer ifrån för situation. Det kan ju vara en panik som uppstår om man inte är van vid att ha längre pågående relationer. Skriv ner dina rädslor och var ärlig mot dig själv.
Börja med att prata med honom om vad han känner, kanske håller han skenet uppe för din skull men är lika osäker egentligen, det kanske bara behöver luftas och sättas ord på.
Om han inte känner som du, berätta vad du är rädd för men flagga inte för att du tvekar på er som par. Våga blotta strupen. Låt det sedan gå en månad eller två känns det fortfarande likadant så skulle jag ta mig en riktig tankeställare på om det här förhållandet är det förhållande DU vill vara en del av.

kan inte du skriva om vad du jobbar som, och vad du gör på ditt jobb, och berätta hur du har kommit dit du är idag karriärmässigt,har du någon utbildning?:)sn'lla kan du itne svara?:)
Jag jobbar som TV-projektledare på Mastiff, det betyder att man är tillsammans med producenten ansvarig för framtagandet/produktionen av TV-produktioner som visas i de olika TV-kanalerna. Jag började här efter tre år på MTG, som Brand Manager för TV8 och TV3 play mm. Jag har pluggat och jobbat om vartannat. Sist jag läste en längre utbildning var det 2006 på Berghs School of Communication, där utbildade jag mig till projektledare inom Marknadskommunikation.

Hej! Jag undrar, eftersom att du varit med om ett bröllop tidigare, om det var några "missar" du gjorde angående planering av någonting som du tänker lite extra på denna gången eller något som du vill göra bättre? Kram Isabelle
Ja faktiskt, det är nog den enda fördelen med att varit gift en gång tidigare att nu kan man göra om och göra rätt. På ALLA sätt...
Jag kommer ihåg att jag var så stressad och hade jobbat så mycket med bröllopet in i det sista att när jag väl gifte mig var jag nästan inte närvarnade, fattade liksom inte att JAG var en del av allt jag jobbat med. Så jag minns inget av själva vigseln och på middagen var jag helt slut av stress, hade världens spänningshuvudvärk. Så den här gången har jag styrt upp allt praktiskt så det är klart långt innan bröllopet. Nu de sista tre veckorna ska jag bara njuta, samt leja över allt sista veckan helt på vänner och personal som kommer vara ansvariga på plats.
Nästa vecka tar jag alla slutgiltiga möten. Sen ska allt vara på banan. Alla är i princip överinformerade och allt är trippelkollat så inget kan ha fallit mellan stolarna.
Lite krasst men sant, det här är ju livets största publika produktion och det är klart att jag gör mitt yttersta för att den ska vara perfekt. Jag är fan bröllopsexpert efter det här. Skulle kunna jobba med det heltid :)

Gabriella sa...
Hej!
Jag har en liten förälske i min gamla chef. Nu har jag bytat jobb men jag kan inte glömma honom. och jag vet att det var ömsesidigt när jag jobbade kvar där. Vi gick alltid och flörtade, och det där... Har inte träffat honom sen dess och kan inte glömma han. Vad ska jag göra?! snälla hjälp! Han är det bästa som hänt mej, han har allt jag vill ha hos en man!
Tack för en superbra blogg! Kram!
Hej Gabriella, Tack vad glad jag blir!!
Är du singel och han med så vad väntar ni på? Jag ser inte riktigt problemet här?! Om ni båda är i relationer är det ju ett litet dilemma...
Glöm inte bort att det är lätt att göra män lite “härligare” när man går och bygger upp dom för sitt inre. Men bjud ut honom och kolla vem han är egentligen mellan fyra ögon. Sen kan du ju bestämma dig för vad du vill göra.