Fisfest och Anna Anka.
onsdag 31 mars 2010
Jag behöver er hjälp!
Jag och Calle träffade prästen igår som ska viga oss. Vi bestämde då, att jag ska passa på att döpa mig på min födelsedag.
Kul då får jag ha en lång dopklänning, gråta och skrika jättemycket och högt när prästen häller vatten på mitt huvud.
Nu när jag ska in i det heliga sakramenten och få kyrkans välsignelse så ska jag passa på att skaffa mig ett eller ettt par andranamn, då jag som hedning bara heter Anitha.
Jag ska i samma veva passa på att ta tillbaka mitt flicknamn.
Efraimsdotter Krysmynta... nej skämt åsido.
Hjälp mig med lite namnförslag, vad ska jag heta?
Kul då får jag ha en lång dopklänning, gråta och skrika jättemycket och högt när prästen häller vatten på mitt huvud.
Nu när jag ska in i det heliga sakramenten och få kyrkans välsignelse så ska jag passa på att skaffa mig ett eller ettt par andranamn, då jag som hedning bara heter Anitha.
Jag ska i samma veva passa på att ta tillbaka mitt flicknamn.
Efraimsdotter Krysmynta... nej skämt åsido.
Hjälp mig med lite namnförslag, vad ska jag heta?
It's me or the blog
Jag vaknade upp med betydligt större spirit än vanligt och life on a schtickkkk är tillbaka.
Den blå perioden är över, så vansinnigt skönt.
Men jag passar på att ventilera en iakttagelse. Jag blir väldigt förbryllad hur rätt man ska vara i leden man ska vara för att ha en blogg. Man är någon sorts självbild/förebild eller vad man nu ska kalla det innan man vet ordet av, väldigt intressant.
Man ska inte ha en dålig dag, för då är man onormal.
Man ska inte få ha städhjälp för då skryter man, för man har det förmodligen inte stökigt...
Man ska inte få känna sig tjock och plufsig när man har mens, för man är smalare än många andra och ska vara tacksam.
Man ska inte få fundera över att operera näsan för då har man dåligt självförtroende. Och gud förbjude!!!
Man ska inte åka till Israel på semester för då är man för förtryck. Självfallet vad annars?!
Herregud om jag skulle vara alla till lags då skulle jag vara en Stepford wife som bakade kakor och prata om glasyr och topping hela dagarna.
Jag tycker snarare att det finns en ängslighet hos läsarna som berättar för mig vad jag bör och inte bör. Varför vill man forma mig?!
Älskade tyckare, jag tror det var Marcus Dunberg som formulerade det så bra ungefär såhär;
" 00-talet var det årtal då folk inte hade något att säga och sa det".
Jag är en av dom och ni med, vi sitter alla i samma båt, är det inte fantastiskt! Åt vilket håll ska vi ro?
Den blå perioden är över, så vansinnigt skönt.
Men jag passar på att ventilera en iakttagelse. Jag blir väldigt förbryllad hur rätt man ska vara i leden man ska vara för att ha en blogg. Man är någon sorts självbild/förebild eller vad man nu ska kalla det innan man vet ordet av, väldigt intressant.
Man ska inte ha en dålig dag, för då är man onormal.
Man ska inte få ha städhjälp för då skryter man, för man har det förmodligen inte stökigt...
Man ska inte få känna sig tjock och plufsig när man har mens, för man är smalare än många andra och ska vara tacksam.
Man ska inte få fundera över att operera näsan för då har man dåligt självförtroende. Och gud förbjude!!!
Man ska inte åka till Israel på semester för då är man för förtryck. Självfallet vad annars?!
Herregud om jag skulle vara alla till lags då skulle jag vara en Stepford wife som bakade kakor och prata om glasyr och topping hela dagarna.
Jag tycker snarare att det finns en ängslighet hos läsarna som berättar för mig vad jag bör och inte bör. Varför vill man forma mig?!
Älskade tyckare, jag tror det var Marcus Dunberg som formulerade det så bra ungefär såhär;
" 00-talet var det årtal då folk inte hade något att säga och sa det".
Jag är en av dom och ni med, vi sitter alla i samma båt, är det inte fantastiskt! Åt vilket håll ska vi ro?
tisdag 30 mars 2010
Hjälp mig att reda ut en grej...
Lyxkonfunderad.
Nu har jag tre olika polska städerskor i telefonen som jag fått visitkortsskickade, från vänner.
Alla heter Asha/Asia XXXXXX. Exempelvis för att försvenska det, Asia Berit eller Asha Gunhild.
Vad betyder Asha/Asia på polska? Vet inte om stavningen ens är i närheten av korrekt. Men vad betyder det?
Min fd. städhjälp sa i början av vår relation när hon ringde att det var Asha/Asia, för att sedan när vi blev lite mer bekanta säga sitt namn.
Det betyder iallafall inte städerska eller hemhjälp etc. det har både google translate och mina polska vänner bekräftat.
För alla kan väl inte heta Asia/Asha-XXXXXX eller?!
Nu har jag tre olika polska städerskor i telefonen som jag fått visitkortsskickade, från vänner.
Alla heter Asha/Asia XXXXXX. Exempelvis för att försvenska det, Asia Berit eller Asha Gunhild.
Vad betyder Asha/Asia på polska? Vet inte om stavningen ens är i närheten av korrekt. Men vad betyder det?
Min fd. städhjälp sa i början av vår relation när hon ringde att det var Asha/Asia, för att sedan när vi blev lite mer bekanta säga sitt namn.
Det betyder iallafall inte städerska eller hemhjälp etc. det har både google translate och mina polska vänner bekräftat.
För alla kan väl inte heta Asia/Asha-XXXXXX eller?!
Kicken var är den?
Näe, jag är så ofantligt trött på att vara plufsig. Vill verkligen inte se ut så här längre men har fortfarande inte fått den där träningskicken. Måste slå i botten för att komma upp igen. Vill vara smal och snygg, men direkt.
Är så osugen på galna upptåg, men vet inte vad jag ska fylla min tid med. Vill en massa saker men kan samtidigt inte vara exekutiv i några beslut. Jag avskyr den här känslan. Den infinner sig ibland. Har säkert något med föregående inlägg att göra…
Det är lite som när man var typ tonåring och hoppades på att bli ”upptäckt”. Man vill något kraftfullt och har massa idéer för att nå dit, men vet inte var man ska börja nysta.
Tänk om man hade haft en personlig coach som funkar som en PT under den här veckan som står och skriker i örat vad jag ska göra och då gör jag det.
Jag vet inte om jag är hungrig eller mätt och kommer jag väl fram till att jag är hungrig vet jag inte vad jag ska äta. Är helt ambivalent. ”Hopplös” kallar Calle det, en ganska målande beskrivning på mitt tillstånd.
Just nu har jag massa löst hängande projekt i luften men inte kommit till några avslut. Det är den värsta känsla som finns. Vill bara skotta färdigt. Bli av med det.
Samtidigt vet jag att så fort jag avslutat något projekt påbörjar jag något nytt. För det är sådan jag är. Jag gillar resan mycket mer än målet. Jag gillar sysselsättningen. Jag kommer alltid att jobba. Men jag avskyr när jag står kvar på samma trappsteg för länge. Nu vill jag vidare, till nästa fas.
Upp på hästen igen! Eftersom påsken ska spenderas mestadels i Stockholmsregionen är det en perfekt tidpunkt att avsluta en massa saker. Lösningen ligger väldigt nära.
Nu beslutas det och ni är mina vittnen. Efter påsk ska jag börja med två nya projekt som ligger on hold.
Fråga mig efter påsk om jag kommit till avslut, ok?!
Ska förvisso med Calle och Polis-Jonas och spela skivor i Jönköping. Club Hollywood på 8 Glas. Kommer ni?
Är så osugen på galna upptåg, men vet inte vad jag ska fylla min tid med. Vill en massa saker men kan samtidigt inte vara exekutiv i några beslut. Jag avskyr den här känslan. Den infinner sig ibland. Har säkert något med föregående inlägg att göra…
Det är lite som när man var typ tonåring och hoppades på att bli ”upptäckt”. Man vill något kraftfullt och har massa idéer för att nå dit, men vet inte var man ska börja nysta.
Tänk om man hade haft en personlig coach som funkar som en PT under den här veckan som står och skriker i örat vad jag ska göra och då gör jag det.
Jag vet inte om jag är hungrig eller mätt och kommer jag väl fram till att jag är hungrig vet jag inte vad jag ska äta. Är helt ambivalent. ”Hopplös” kallar Calle det, en ganska målande beskrivning på mitt tillstånd.
Just nu har jag massa löst hängande projekt i luften men inte kommit till några avslut. Det är den värsta känsla som finns. Vill bara skotta färdigt. Bli av med det.
Samtidigt vet jag att så fort jag avslutat något projekt påbörjar jag något nytt. För det är sådan jag är. Jag gillar resan mycket mer än målet. Jag gillar sysselsättningen. Jag kommer alltid att jobba. Men jag avskyr när jag står kvar på samma trappsteg för länge. Nu vill jag vidare, till nästa fas.
Upp på hästen igen! Eftersom påsken ska spenderas mestadels i Stockholmsregionen är det en perfekt tidpunkt att avsluta en massa saker. Lösningen ligger väldigt nära.
Nu beslutas det och ni är mina vittnen. Efter påsk ska jag börja med två nya projekt som ligger on hold.
Fråga mig efter påsk om jag kommit till avslut, ok?!
Ska förvisso med Calle och Polis-Jonas och spela skivor i Jönköping. Club Hollywood på 8 Glas. Kommer ni?
måndag 29 mars 2010
PMS
Jag trodde inte jag var en av de drabbade, nähäe det är inget för mig.
PMS är någonting dom ickenärvarande på grund av mens under skolgympan i högstadiet använder i vuxen ålder. För att legitimt skolka från jobbet eller bara allmänt bete sig som lättare vansinniga ohyggliga kvinnor. Så har jag resonerat i många år, tills nu.
Jag slutade med P-piller efter sexton års brukande för snart tre år sedan och efter det har jag liksom blivit en ”bättre människa” på alla sätt, när hormonerna tillslut valde att lämna systemet vilket tog nästan ett år.
Jag känner mig mycket mera mänsklig. Allt blev skarpare faktisk,
Anitha 2.0. Livet utan syntetiska hormoner var som att skaffa HD-TV, färgerna, svärtan, djupet, bilden och upplevelsen blev bättre och skarpare på alla sätt. Men man får alltid ta det onda med det goda som Lars von Trier skulle ha sagt det. Det onda i det här faller stavas PMS.
Vad fan är det som händer här? Givetvis fungerar det på mig som med pollen på våren. Det tar ett tag innan jag fattar vad det är som är fel. Tror mest jag blivit knäpp eller gått in i någon sorts depression de första två dagarna, innan jag förstår vad det är som spökar.
Calle och jag bråkar/tjafsar sällan, men när vi gör det är det nästan på datumet var femte vecka och starkt kopplat med PMS:en.
Jag blir en jobbig jävel och han är inte sen att hoppa på mitt jobbiga jävla tåg.
PMS:en yttrar sig som följer under en och samma vecka:
Jag blir ängslig och osäker. Tappar självförtroendet, känner mig värdelös på allt. Förutsätter att folk inte gillar mig, är säker på att Calle inte älskar mig och ALLA talar nog bakom min rygg. Jag förutsätter att jag är the talk of the town. Men jag har ju inte gjort något som behöver ältas bakom min rygg?! Hur hänger detta ihop, konspirationsteorierna haglar i huvudet. Dessutom är alla arga och besvikna på mig av någon anledning.
Ja, sådär går jag runt och ömkar i ca fyra dagar. Sen tar det plötsligen en ny oväntad vändning, jag är kåt som en katt parallellt med detta är jag gråtig, needy och klängig. En otroligt oskön kombo. Speciellt för en partner som ska parera all mood swings.
Calle kan läsa mig minutiöst och kan ställa frågan, ”nu är du bra sugen på att gråta en liten skvätt va”? Då börjar jag som på kommando darra på underläppen och bli blank i ögonen. Hur fan visste han det, är han synsk?!
Sista fasen är värst, för hormonerna jag sprider runt mig, triggar igång Calles ”manliga mens”.
Jag extremt lättretad och irriterad, stör mig på allt. Han blir min bästa motspelare, vi går och hetsar varandra ett par dagar och när vi är duktigt uppretade på varandra, så eskalerar hela i ett tjafs eller bråk.
Två dagar senare mår jag bättre än bäst och då får jag mens. När jag tänker tillbaka på veckan som gick är det lite känslan av ”vad var det som hände egentligen”? Allt känns som en flummig oseriös dröm.
Men av allt detta som sker med mig, vem är jag? När är jag mig själv? Är det när jag är som mest ”PMS:ig” eller när jag inte är det?
Vad är det normala jag när 1,5 vecka i månaden går ut på att var konstig? Vem är äkta jag och vad är en äkta känsla och finns det förövrigt någon sådan?
Om en person som jag inte känner lär känna mig under dessa 1,5 veckor skulle denne en helt annan bild och intryck av mig än om han känt mig efter mig under mitt s.k. ”normala” tillstånd?
Vad eller vem blir jag då?
Det hela är extremt identitetsförvirrande, Who am I?
Vilka är ni och hur yttrar sig er PMS och hur är det som partner att hantera PMS, när man inte fattar vad som händer? För det gör man ju knappt själv.
Jag gillar inte alls mitt superalterego PMS-Ulla, så hur ska någon annan kunna göra det?
PMS är någonting dom ickenärvarande på grund av mens under skolgympan i högstadiet använder i vuxen ålder. För att legitimt skolka från jobbet eller bara allmänt bete sig som lättare vansinniga ohyggliga kvinnor. Så har jag resonerat i många år, tills nu.
Jag slutade med P-piller efter sexton års brukande för snart tre år sedan och efter det har jag liksom blivit en ”bättre människa” på alla sätt, när hormonerna tillslut valde att lämna systemet vilket tog nästan ett år.
Jag känner mig mycket mera mänsklig. Allt blev skarpare faktisk,
Anitha 2.0. Livet utan syntetiska hormoner var som att skaffa HD-TV, färgerna, svärtan, djupet, bilden och upplevelsen blev bättre och skarpare på alla sätt. Men man får alltid ta det onda med det goda som Lars von Trier skulle ha sagt det. Det onda i det här faller stavas PMS.
Vad fan är det som händer här? Givetvis fungerar det på mig som med pollen på våren. Det tar ett tag innan jag fattar vad det är som är fel. Tror mest jag blivit knäpp eller gått in i någon sorts depression de första två dagarna, innan jag förstår vad det är som spökar.
Calle och jag bråkar/tjafsar sällan, men när vi gör det är det nästan på datumet var femte vecka och starkt kopplat med PMS:en.
Jag blir en jobbig jävel och han är inte sen att hoppa på mitt jobbiga jävla tåg.
PMS:en yttrar sig som följer under en och samma vecka:
Jag blir ängslig och osäker. Tappar självförtroendet, känner mig värdelös på allt. Förutsätter att folk inte gillar mig, är säker på att Calle inte älskar mig och ALLA talar nog bakom min rygg. Jag förutsätter att jag är the talk of the town. Men jag har ju inte gjort något som behöver ältas bakom min rygg?! Hur hänger detta ihop, konspirationsteorierna haglar i huvudet. Dessutom är alla arga och besvikna på mig av någon anledning.
Ja, sådär går jag runt och ömkar i ca fyra dagar. Sen tar det plötsligen en ny oväntad vändning, jag är kåt som en katt parallellt med detta är jag gråtig, needy och klängig. En otroligt oskön kombo. Speciellt för en partner som ska parera all mood swings.
Calle kan läsa mig minutiöst och kan ställa frågan, ”nu är du bra sugen på att gråta en liten skvätt va”? Då börjar jag som på kommando darra på underläppen och bli blank i ögonen. Hur fan visste han det, är han synsk?!
Sista fasen är värst, för hormonerna jag sprider runt mig, triggar igång Calles ”manliga mens”.
Jag extremt lättretad och irriterad, stör mig på allt. Han blir min bästa motspelare, vi går och hetsar varandra ett par dagar och när vi är duktigt uppretade på varandra, så eskalerar hela i ett tjafs eller bråk.
Två dagar senare mår jag bättre än bäst och då får jag mens. När jag tänker tillbaka på veckan som gick är det lite känslan av ”vad var det som hände egentligen”? Allt känns som en flummig oseriös dröm.
Men av allt detta som sker med mig, vem är jag? När är jag mig själv? Är det när jag är som mest ”PMS:ig” eller när jag inte är det?
Vad är det normala jag när 1,5 vecka i månaden går ut på att var konstig? Vem är äkta jag och vad är en äkta känsla och finns det förövrigt någon sådan?
Om en person som jag inte känner lär känna mig under dessa 1,5 veckor skulle denne en helt annan bild och intryck av mig än om han känt mig efter mig under mitt s.k. ”normala” tillstånd?
Vad eller vem blir jag då?
Det hela är extremt identitetsförvirrande, Who am I?
Vilka är ni och hur yttrar sig er PMS och hur är det som partner att hantera PMS, när man inte fattar vad som händer? För det gör man ju knappt själv.
Jag gillar inte alls mitt superalterego PMS-Ulla, så hur ska någon annan kunna göra det?
söndag 28 mars 2010
Kan man säga att jag tappade det?
Den här helgen gick i vårens tecken, sommartid och lönehelg. Det passade jag på att fira in duktigt. Jag har bestämt mig för att det här inte ska bli någon modeblogg, men jävlar i min lilla låda vad jag har handlat! En helt ny garderob.
Två klänningar, en stickad tröja, en kjol, en t-shirt, en blus ett par byxor, solglasögon och en ring. Som att semestra i sin egen hemstad. Men jag var mycket nöjd när jag hängde in plaggen i garderoben och vem vill inte välkomna våren i nya glajor. Jag hade lite pengar att sätta sprätt på och jag tappade det lite, men ytterst kontrollerat och utan ångest. Annat var det back in the days. Bodde i Paris och pluggade, shoppade upp hela studiebidraget på tre veckor. Herregud jag kunde verkligen gå bananas.
En gång i kvartalet har jag en shopping spree och däremellan handlas det ett plagg i månaden ungefär. Jag visste inte att speen skulle komma denna helg, men alla stjärnor och planeter stod väl rätt på himlavarvet och konsumentguden var på min sida. I nio fall av tio när jag går på stan så går jag och letar efter något att tycka om och Calle brukar skratta åt min villrådighet.
Han får agera modebloggare men helgens inköp. Lox good! Villhavillha,gemiggemig!!!
lördag 27 mars 2010
Förbluffande fakta
Jag hade ingen aning att man fick lockigt hår av Crystal Meth.
Den här rackarn har gjort sin sista 24timmars-rave på länge...
fredag 26 mars 2010
Å herregud!!
Det fina med smärta är att man glömmer bort det lätt och kan inte påminna sig om hur det kändes. Annars skulle man aldrig föda barn två gånger om inte fler. Jag satt och Allanballade mig när jag tatuerades sist blotta 17 år.
Vid snart 32, var ingen lek. Grät flertalet gånger av ren smärta, det är inte ofta man gör det i vuxen ålder. Förutom när Calle slår mig då. Men herregud, det var som ett skämt! Det kändes som att narkosen inte funkade och jag var vaken under operation, ibland som att någon snittade upp mig med en skärbrännare, långsamt långsamt. Ja, så där höll det på, och sen var det klart och adrenalinruset var maximalt. Jag vill redan fortsätta men nu ska den läka ett par veckor. Det är ca 5 timmar kvar på rackarn så den är långt ifrån färdig. Gud så mallig jag kommer vara då den är klar.
Jag är betydligt otuffare än vad jag trott och kommer aldrig bli någon smärtjunkie.
Efter första gadden. Ser ni rädslan i blicken? Det skulle kunna vara nanosekundbilden när jag precis svalt tungan innan paniken har hunnit till synapserna.
Efter 20 minuter, så där ja nu är det bara två timmar kvar.
Visst ser man på hästens man hur ont det gjorde? Men det var värst på sidorna av kroppen och ner mot rumpan. Ibland kändes det mest som en väldigt jobbig kittling.
Plågerskan Ida är väldigt duktig på sitt jobb och stod ut med gråterskan Anitha. Ett jobb i sig...
East Street tattoo såklart vad annars?!
Men idag är jag mer än nöjd. Amanda tror att jag har en trettioårskris. Hålla på att tatuera mig och vill fixa näsan. Hon kanske har rätt, jag suktar efter fysisk förändring men ska nog skynda långsamt.
Vad har ni för tatueringar förresten?
Vid snart 32, var ingen lek. Grät flertalet gånger av ren smärta, det är inte ofta man gör det i vuxen ålder. Förutom när Calle slår mig då. Men herregud, det var som ett skämt! Det kändes som att narkosen inte funkade och jag var vaken under operation, ibland som att någon snittade upp mig med en skärbrännare, långsamt långsamt. Ja, så där höll det på, och sen var det klart och adrenalinruset var maximalt. Jag vill redan fortsätta men nu ska den läka ett par veckor. Det är ca 5 timmar kvar på rackarn så den är långt ifrån färdig. Gud så mallig jag kommer vara då den är klar.
Jag är betydligt otuffare än vad jag trott och kommer aldrig bli någon smärtjunkie.
Efter första gadden. Ser ni rädslan i blicken? Det skulle kunna vara nanosekundbilden när jag precis svalt tungan innan paniken har hunnit till synapserna.
Efter 20 minuter, så där ja nu är det bara två timmar kvar.
Visst ser man på hästens man hur ont det gjorde? Men det var värst på sidorna av kroppen och ner mot rumpan. Ibland kändes det mest som en väldigt jobbig kittling.
Plågerskan Ida är väldigt duktig på sitt jobb och stod ut med gråterskan Anitha. Ett jobb i sig...
East Street tattoo såklart vad annars?!
Men idag är jag mer än nöjd. Amanda tror att jag har en trettioårskris. Hålla på att tatuera mig och vill fixa näsan. Hon kanske har rätt, jag suktar efter fysisk förändring men ska nog skynda långsamt.
Vad har ni för tatueringar förresten?
torsdag 25 mars 2010
Crazy
Det finns inga så o-crazy människor som de som säger att de är just det.
- Shit jag är ju en sån där crazy tjej, så vad som helst kan hända när jag är med.
Man väntar med spänning, men inget crazy händer, inte alls. Oftast är personen så långt ifrån ”crazy” man kan komma.
Eller folk som börjar med att berätta om ”den sjukaste grejen” och man väntar med iver på när ”den sjukaste grejen” ska komma. Men den kommer aldrig. Oftast är det en ganska en ganska logisk händelse om än lite oväntad för sin situation, men långt ifrån sjuk.
Varför bedriver dessa människor falsk marknadsföring, kan man stämma dem?
Är kissnödig men orkar inte gå på toa. Höjden av lathet, eller bara ett konstaterande?
Nu drar jag och gaddar, puss!
- Shit jag är ju en sån där crazy tjej, så vad som helst kan hända när jag är med.
Man väntar med spänning, men inget crazy händer, inte alls. Oftast är personen så långt ifrån ”crazy” man kan komma.
Eller folk som börjar med att berätta om ”den sjukaste grejen” och man väntar med iver på när ”den sjukaste grejen” ska komma. Men den kommer aldrig. Oftast är det en ganska en ganska logisk händelse om än lite oväntad för sin situation, men långt ifrån sjuk.
Varför bedriver dessa människor falsk marknadsföring, kan man stämma dem?
Är kissnödig men orkar inte gå på toa. Höjden av lathet, eller bara ett konstaterande?
Nu drar jag och gaddar, puss!
Idag händer det!
Gud vilken kul läsning att se vad ni kommer ifrån och vilka ni är. Fortsätt gärna. Idag händer det, hade helt glömt bort att det var idag, min iPhone påminde mig. Idag ska tatuera halva ryggen.
onsdag 24 mars 2010
Metrosex
Calle har i sin nyvunna metrosexualitet precis målat mina naglar för första gången. Va tyx?
Dessutom är det väl ok att trimma fiffifrisyr med sin mans skäggtrimmer, man gör ju rent den? Det märks ju inte, jag har gjort det i 9 månader utan klagomål och så nu när man berättar, blir det en stor grej. Calle drog precis parallellen att att det är precis som att tvätta toaletten med kökstrasan, för det "märks" ju inte heller. Dålig liknelse tycker jag.
Herregud man vill ju inte ha hår i maten?!
Dessutom är det väl ok att trimma fiffifrisyr med sin mans skäggtrimmer, man gör ju rent den? Det märks ju inte, jag har gjort det i 9 månader utan klagomål och så nu när man berättar, blir det en stor grej. Calle drog precis parallellen att att det är precis som att tvätta toaletten med kökstrasan, för det "märks" ju inte heller. Dålig liknelse tycker jag.
Herregud man vill ju inte ha hår i maten?!
I'm so fu**i'n international!
Det går bra nu! Det firar jag med en ny header från Emelie som gjorde den förra. Min personliga AD.
Väldigt roligt det här. Kul att ni gillar mig jag älskar er!
Vilka är ni där ute? Berätta lite om er själva. Hur gamla ni är, vad ni gör, bor och hur ni hittat hit. Gärna ett namn oxå.
Vem läser mig i Sydafrika exempelvis, eller i Michigan?
Väldigt roligt det här. Kul att ni gillar mig jag älskar er!
Vilka är ni där ute? Berätta lite om er själva. Hur gamla ni är, vad ni gör, bor och hur ni hittat hit. Gärna ett namn oxå.
Vem läser mig i Sydafrika exempelvis, eller i Michigan?
tisdag 23 mars 2010
Nose Job
Ja, jag har varit på gång förut och nu är jag där igen. Gillar små förbättringar som inte är påtagliga. Jag vill göra ett nose job. Bara så där enkelt som Scarlett J, Nicole K, Megan F, Angelina J eller Gisele B. En liten förbättring utan större förändring, jag gillar sådana.
Förra gången bejlade jag ut, gick till fel kliniker.
Nu har jag samlat på mig mod och ska boka konsultation dessutom känns det som att kirurgerna blivit bättre.
För några år sen när jag var i näsjobbstagen, så såg man ju ut som the king of pop så fort man fick ett näsjobb. Klinikerna ville typ labela näsan, att man skulle se på näsan att man varit just hos dem..
Man vill ju lixom bara att de ska ta fram ettans sandpapper och slipa till lite. Inga dramatiska utfall inga knäck med sylen.
Resultatet ska ju vara så bra så att bara jag ser en stor förändring och alla andra ser samma, samma men bättre samma.
Calle är inte helt pro, men säger att jag får göra vad jag vill.
Vad tycker ni, och inga jäkla moralkakor nu och var ska jag gå?
Förra gången bejlade jag ut, gick till fel kliniker.
Nu har jag samlat på mig mod och ska boka konsultation dessutom känns det som att kirurgerna blivit bättre.
För några år sen när jag var i näsjobbstagen, så såg man ju ut som the king of pop så fort man fick ett näsjobb. Klinikerna ville typ labela näsan, att man skulle se på näsan att man varit just hos dem..
Man vill ju lixom bara att de ska ta fram ettans sandpapper och slipa till lite. Inga dramatiska utfall inga knäck med sylen.
Resultatet ska ju vara så bra så att bara jag ser en stor förändring och alla andra ser samma, samma men bättre samma.
Calle är inte helt pro, men säger att jag får göra vad jag vill.
Vad tycker ni, och inga jäkla moralkakor nu och var ska jag gå?
Carl Johan Schulman
Jag har berättat vilken nobel kvinna jag är som inte skäms för Calle, däremot skäms han jättemycket för mig.
Jaja, jag är väl som jag är. Exempelvis när jag pratade om "fuckface" som jag för tillfället glömde bort var ett internationellt ord, eller vad man ska kalla det. Likaså ordet ”bomb” nämndes vid säkerhetskontrollen i Frankfurt fick honom att vitna och hoppa bak i kön. Men han blev fullständigt förstörd när jag såg en manlig kinesalbino och reagerade spontant med att säga just det, ”albino” alltså. Då ville han dö.
Jag däremot ser bara till att häckla honom när ingen hör eller ser. Som exempelvis när han skulle beskriva för vårt middagssällskap att maten var lite ”mäktig”.
- The food was quite mighty.
Mohahahahahahahahaha!!!!!
NOG!
Nu får det faktiskt vara nog.
Jag och Calle har varit på semester i Israel. Jag var där som turist, det här är mina upplevelser som sådan ej förvanskade.
Israel är ett land som jag inte hade några speciell förväntningar på alls vid ditresa men kom hem med en känsla över alla förväntningar.
Jag har alltid velat åka dit och hört positivt om det, men självklart inte kunnat blunda för medias rapportering.
Landet som jag upplevde det var civiliserat och kultiverat. Jag upplevde inte en enda gång förnimmelse av rädsla.
Det var otroligt spännande att vara i ett Mellanösternland som kändes så otroligt Europeiskt kontinentalt.
Jag VET att det pågår en en minst sagt kraftfull politisk konflikt. Tro inte att jag är dum, men min upplevelse av landet som sådant, var hänförande på alla sätt.
Maten, naturen, uteliv, människor, musiken och HBT-scenen bl.a. Vilket jag vurmar för och tycker är viktigt för MIG. De kriterierna fick Israel jackpot på.
Inte vet jag, men jag reser med ögon som inte ska påverkas av politiska konflikter. Det är semester en egoistisk orgie, jag ska vila ut.
Kanske kommer jag uppleva Palestina likadant om jag reser dit? Jag är inte färgad eller tagit ställning politiskt på min semester.
Jag har en känsla av att när man turistar i Thailand och Vietnam, bryr mig inte om vad som händer i Kambodja för JAG är ju där på SEMESTER, jag har betalat för en upplevelse och lugn, inte en politisk kamp.
Inte heller när man är i Cypern eller Turkiet vad som händer några mil bort. För att ta några av många exempel. Det är det jag menar att striden kan vara nära, men inte kännas av då den sker inom slutna områden. precis som i ovan refererade länder. Precis som i Jerusalem/Israel.
Jag och Calle har varit på semester i Israel. Jag var där som turist, det här är mina upplevelser som sådan ej förvanskade.
Israel är ett land som jag inte hade några speciell förväntningar på alls vid ditresa men kom hem med en känsla över alla förväntningar.
Jag har alltid velat åka dit och hört positivt om det, men självklart inte kunnat blunda för medias rapportering.
Landet som jag upplevde det var civiliserat och kultiverat. Jag upplevde inte en enda gång förnimmelse av rädsla.
Det var otroligt spännande att vara i ett Mellanösternland som kändes så otroligt Europeiskt kontinentalt.
Jag VET att det pågår en en minst sagt kraftfull politisk konflikt. Tro inte att jag är dum, men min upplevelse av landet som sådant, var hänförande på alla sätt.
Maten, naturen, uteliv, människor, musiken och HBT-scenen bl.a. Vilket jag vurmar för och tycker är viktigt för MIG. De kriterierna fick Israel jackpot på.
Inte vet jag, men jag reser med ögon som inte ska påverkas av politiska konflikter. Det är semester en egoistisk orgie, jag ska vila ut.
Kanske kommer jag uppleva Palestina likadant om jag reser dit? Jag är inte färgad eller tagit ställning politiskt på min semester.
Jag har en känsla av att när man turistar i Thailand och Vietnam, bryr mig inte om vad som händer i Kambodja för JAG är ju där på SEMESTER, jag har betalat för en upplevelse och lugn, inte en politisk kamp.
Inte heller när man är i Cypern eller Turkiet vad som händer några mil bort. För att ta några av många exempel. Det är det jag menar att striden kan vara nära, men inte kännas av då den sker inom slutna områden. precis som i ovan refererade länder. Precis som i Jerusalem/Israel.
måndag 22 mars 2010
Sista bilderna från resan
Puh hemma igen efter några sköna timmar i luften. Nu har det börja gå direktflyg från Arlanda till Tel Aviv, det tar bara fyra timmar. Sabra Express kan man åka med tisdag till tisdag, billit som satan och tar 4,5 timmar. Det är inte dumt för en riktig toppensemester.
I Jerusalem, en riktig toppendag var det.
Calle snyggar sig.
Calle fränar sig.
Calle är ambivalent i sina matval...
En Avinoam, en Calle, en norsk-fransyska, en N.Y-hemvändare, en Maja och en Anitha international i denna mycket internationella stad.
Utsikten från Druzebyn. Öken tio mil söderut det kan man inte tro.
Sen andra middag på utsökta Brasserie (very New York:ish) med underbara Merave och hennes man Eli. Merave är smyckesdesigener och håller på med fantastiska kollektioner i diamant åt de stora internationella modehusen. Nu senast jobbar hon med Cavalli.
Det var några som undrade var den blå kjolen kom ifrån. Den köpte jag i Israel/Jerusalem på en butik som hade underbara kläder och hette Mekimi. Hittar dessvärre ingen site via google, ska kolla kvittot. Kostade typ 400 sek. Jag säger ju det , Israel är toppen!
Kom hem och hittade en trevlig present från CK underwear utanför dörren. Fest på torsdag, inte missa!
Toppen en ny snygg låda att ställa i min...
..Boxsamling! jag vet jag skäms men har någon idé om att det ska gå från golv till tak, som ett inredningselement, typ en vägg av boxar i olika storlekar. Just nu är det bara en underlig hög med boxar, ser sådär ut. Men som jag älskar lådor! Något ska man väl samla på eller? Jag har lagt alla mina gamla samlingslaster på hyllan.
Det här är Polis-Jonas, Calles kompis. Vi har en rolig relation vi två. Han är som en jobbig storebror och jag som en provocerande lillasyster. Jonas är en av de finaste killarna som finns och vill gå på dejt. Maila mig så fixar jag, anitha@bijouyou.com, berätta kort om er själva och skicka er FB-länk.
I Jerusalem, en riktig toppendag var det.
Calle snyggar sig.
Calle fränar sig.
Calle är ambivalent i sina matval...
En Avinoam, en Calle, en norsk-fransyska, en N.Y-hemvändare, en Maja och en Anitha international i denna mycket internationella stad.
Utsikten från Druzebyn. Öken tio mil söderut det kan man inte tro.
Sen andra middag på utsökta Brasserie (very New York:ish) med underbara Merave och hennes man Eli. Merave är smyckesdesigener och håller på med fantastiska kollektioner i diamant åt de stora internationella modehusen. Nu senast jobbar hon med Cavalli.
Det var några som undrade var den blå kjolen kom ifrån. Den köpte jag i Israel/Jerusalem på en butik som hade underbara kläder och hette Mekimi. Hittar dessvärre ingen site via google, ska kolla kvittot. Kostade typ 400 sek. Jag säger ju det , Israel är toppen!
Kom hem och hittade en trevlig present från CK underwear utanför dörren. Fest på torsdag, inte missa!
Toppen en ny snygg låda att ställa i min...
..Boxsamling! jag vet jag skäms men har någon idé om att det ska gå från golv till tak, som ett inredningselement, typ en vägg av boxar i olika storlekar. Just nu är det bara en underlig hög med boxar, ser sådär ut. Men som jag älskar lådor! Något ska man väl samla på eller? Jag har lagt alla mina gamla samlingslaster på hyllan.
Det här är Polis-Jonas, Calles kompis. Vi har en rolig relation vi två. Han är som en jobbig storebror och jag som en provocerande lillasyster. Jonas är en av de finaste killarna som finns och vill gå på dejt. Maila mig så fixar jag, anitha@bijouyou.com, berätta kort om er själva och skicka er FB-länk.
lördag 20 mars 2010
Min vecka i bilder, hittills...
Vi landade sent på kvällen och åt middag på Dixie Grill sen var jag tvungen att kolla kommentarer på rummet.
Blek som en oliv vid första solningen i Eilat.
Allt är en mix av andra länder här, förmodligen för att det är så rikt på kultur. Hamnen i Eilat ser lite ut som den i Bahamas fast mycket mindre.
Calle trodde han skulle krossa mig i biljard. Okej det var nära där et tag men sen sköt han ner åttan i fel hål. Saved by the bell...
Peacocking...
En delfin bufflade till mig. Det var stort. Har alltid drömt om att dyka med vilda delfiner. En riktig tjejdröm gick i uppfyllelse!
Negevöknen vid Döda Havet, helt gjord av salt.
Vi åkte en Jeep tour i öknen med vår helt underbara guide Gil. Lyssnade på Pink Floyd och hade saltöken runt oss. Var för bra för att vara sant, allt kändes som en film för ett tag.
Vi åkte upp på en ökentopp och kollade ut över detta land av många skeenden.
Gil har världens coolaste öken lodge som man kan bo på. Hittas här.
På andra sidan vattnet ser man Jordanien.
Vi blev så hänförda av stillheten så vi var tvungna att hångla lite.
Sen åkte vi till Massada som låg ännu högre upp än Negevöknens topp. En historisk utgrävning. Med en väldigt spännande historia. Kort och gott byggde Herodes det, deluxe stylie, sen blev det tagit av Bisantinerna och de levde i en liten utopi för sig själva. men runt om murarna kom romarna och byggde en ramp för att inta Massada. Det tog lång tid och de kunde sakta se sitt öde komma närmare för varje dag. Utav de 960 männen och kvinnorna som bodde där, valdes tio män ut att döda resten och den sista av de tio begick självmord. Så när romarna väl var inne i Massada var det en otillfredställande seger då alla var döda. Men de tog över det och byggde avancerade SPA:n bl.a. nästan allt är bevarat. Man kunde man, 800 före Kristus.
Appropå SPA så åkte vi till ett "naturspa" vid döda havet.
Jag såg ut som en riktig vilde i leran. träsktroll!!!
På natten sov vi på Kibbutzen Eingedi en oas mitt i öknen med en prunkande trädgård.
Tillbaka i Tel Aviv efter en natt i Jerusalem, tog vi igen förlorade soltimmar och spelade Solitaire...don't tell me I've got nothing to do...
Det är något speciellt med ljuset i Israel utan tvekan.
Sen mötte vi upp världens finaste Avi som visade var skåpet skulle stå när det kommer till Tel Aviv by night. Och vilken kväll det blev sen!
Hur sjukt är inte det här. En tjej som heter Maja och bor i Tel Aviv har lämnat lite kommentarer. Igår bestämde vi oss för att ses. Men fick inte tag i varandra. Hur som helst gick vi ner till restaurangen nedanför hotellet och skulle äta frukost och steka. Vem jobbade inte där om just denna Maja! Dessutom satt vi vid hennes serveringsområde. Hur sjukt inte det? Ikväll ska hon med ut, inga konstigheter!
Brännan tar sig sakteligen.
Så där ja, nu är vi snart i land!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
