Vi måste höja våra röster för att höras

Calle var lite sur på mig igår för att jag duckat/mörkat en P-bot från december.
Män tycker inte om P-böter, inte kvinnor heller men vi gör inte så stor affär av det.
Om jag kalkylerar vad bilkostader per år är i drift så räknar jag med en P-bot i månaden (lastzon 900 kr,) som risk. Det gör inte en man.
För P-böter det är inget man FÅR, det är något man SKAFFAR sig. Det håller jag förvisso med om, men jag tycker inte att det är nödvändigt att älta P-böter.
Jag ser det som en onödig kostnad punkt slut.
Män är ena hycklare. De ska ha beröm när de gör enklare hushållsysslor. Calles senaste förvärv till hemmet är en sopborste. Den springer han runt och svassar med och berättar var han har sopat någonstans. Jag ler och säger, åh vad duktig du är. För män behöver uppmuntran när det kommer till hemmets bestyr.
Jag städar/plockar oftare än Calle. Inte mycket, men utav den enkla anledningen att jag är mer pedantisk men jag pratar inte om det så mycket. Fördelningen är som följer, han är köksansvarig, jag har huvudansvar för resten av lägenheten och tvätten delar vi på. Så han ska för allt i världen inte springa runt och sopa utanför köket utav ren entusiasm. Det är mitt territorium, min smuts!!!

Det är den stora skillnaden mellan män och kvinnor.
När män gör ”något”, då belyser dom det.
Kvinnor agerar i det tysta, vi bara ÄR och GÖR.
Jag får per automatik ångest när jag inte ÄR eller GÖR så mycket som jag borde och kan obsessa det. Inte för att han ber om det utan att jag har det kravet på mig själv.

Jag funderar på att ta in en städoffert som uppgår till samma belopp som mina P-böter 900 kr i månaden. Bara för att få ett pris på sysslan. Då har ju jag helt enkelt städat mig fri från boten, bra lösning eller?