Kicken var är den?

Näe, jag är så ofantligt trött på att vara plufsig. Vill verkligen inte se ut så här längre men har fortfarande inte fått den där träningskicken. Måste slå i botten för att komma upp igen. Vill vara smal och snygg, men direkt.
Är så osugen på galna upptåg, men vet inte vad jag ska fylla min tid med. Vill en massa saker men kan samtidigt inte vara exekutiv i några beslut. Jag avskyr den här känslan. Den infinner sig ibland. Har säkert något med föregående inlägg att göra…
Det är lite som när man var typ tonåring och hoppades på att bli ”upptäckt”. Man vill något kraftfullt och har massa idéer för att nå dit, men vet inte var man ska börja nysta.
Tänk om man hade haft en personlig coach som funkar som en PT under den här veckan som står och skriker i örat vad jag ska göra och då gör jag det.

Jag vet inte om jag är hungrig eller mätt och kommer jag väl fram till att jag är hungrig vet jag inte vad jag ska äta. Är helt ambivalent. ”Hopplös” kallar Calle det, en ganska målande beskrivning på mitt tillstånd.

Just nu har jag massa löst hängande projekt i luften men inte kommit till några avslut. Det är den värsta känsla som finns. Vill bara skotta färdigt. Bli av med det.
Samtidigt vet jag att så fort jag avslutat något projekt påbörjar jag något nytt. För det är sådan jag är. Jag gillar resan mycket mer än målet. Jag gillar sysselsättningen. Jag kommer alltid att jobba. Men jag avskyr när jag står kvar på samma trappsteg för länge. Nu vill jag vidare, till nästa fas.

Upp på hästen igen! Eftersom påsken ska spenderas mestadels i Stockholmsregionen är det en perfekt tidpunkt att avsluta en massa saker. Lösningen ligger väldigt nära.
Nu beslutas det och ni är mina vittnen. Efter påsk ska jag börja med två nya projekt som ligger on hold.
Fråga mig efter påsk om jag kommit till avslut, ok?!

Ska förvisso med Calle och Polis-Jonas och spela skivor i Jönköping. Club Hollywood på 8 Glas. Kommer ni?