Vad säger du nu då snutjävel!?

Barnvagn med sitt och liggdel och bilbarnstol från Stokke.
Skötbord står i badrummet och barnsängen från IKEA i sovrummet. Nu kan du komma när du vill Penny plutt!

(I hallen står allt som ska tillbaka till Systembolaget efter bröllopsfesten). Har inte orkat åka dit än bara. Så det är inget veckoranson på väg in till barskåpet. Så det så.

Snyggaste Oscarsblåsorna enligt mig

10 poäng. Michelle Williams, hon var min favorit förra året också.



Camila Alves sjukt vacker. Är det gala så är det. 9 poäng.



Gwyneth Paltrow är alltid ett Oscarskort att räkna med. 8 poäng.


Hillary Swank känns som en klassisk vinnare. 7 poäng.



Rea Durham vågat och vackert! 6 poäng.



Mila Kunis, så sval och vacker. 5 poäng.

Antiklimax

Så kissnödig man kan bli när man är gravid, så kissnödig har man aldrig någonsin varit. Det är en kissnödighet som slår allt vad nödighet stått för.

Men det är en nödighet som aldrig blir tillfredsställd. Den där totala urladdningen och det mjuka lugnet efter infinner sig aldrig när behovet är uträttat.

På morgonen fullständigt rusar jag till toaletten väckt av kissnödighet. När jag väl sätter mig och inväntar det som jag tror ska bli rena laserstrålen baserat på det tryck som finns i de nedre regionerna. Kommer istället några ynkliga skeva droppar. Detta antiklimax infinner sig sedan flertalet gånger varje dag. Under hela min graviditet har jag inte haft en bra uttömlig urinering. Gud vad jag längtar efter en bra kiss. Är vi fler?

Extras

Ibland är Calle och hans VD Dickén, som Ricky Gervais och Stephen Merchant i The Extras.
Som nyss till exempel. Jag smsar Calle om en grej och säger att jag ringer Dickén och pratar vidare med honom om det vi precis diskuterat.
Sen ringer det lite här och jag passar även på att svara på något mail. Efter fem minuter ringer Calle och frågar varför jag inte ringt Dickén än som jag lovat.
– Han sitter och stirrar på telefonen och väntar på att du ska ringa.
Vi lägger på och jag ringer upp Dickén, som sitter mittemot Calle.

Nu lite reklam...

Va publik på Trinny & Susannah inspelning. Goodibag och härlig catwalk utlovas. Samt vem vet, lite airtime...
Anmäl dig och vilken dag du kan på, tspublik@mastiff.se

Calle

Calle har bloggtorka. Han känner sig inte motiverad. Jag tycker det är jättesynd. Visst vill man läsa hans sida av historien som 31 årig blivande förstagångs far? Det lär ju finnas en hel del killar som är i hans situation. Dessutom bra för tjejer att få läsa om baby-grejen ur ett manligt perspektiv.
Men han kommer gästblogga här en del om jag känner honom rätt. Tills han dyker upp med full kraft och Schulmansk vrede någonstans igen.

Fotoramar

Var på IKEA i helgen som sagt och köpte fotoramar. Just nu står de uppställda utan foto i. Det kanske låter lite knäppt men jag kan gilla den känslan av att fylla en ram.
Den första till vänster ska vara vårt bröllopsfoto, sen blir det nog en på marskalkarna och tärnorna, sen blir det på Penny.
Är vansinnigt trött på att vara gravid vid det här laget. Vill verkligen att hon ska komma nu. Kvällarna är inte roliga längre, det är en kamp. Jag är tung.
Så glad att vi inte gifte oss den här helgen eller nästa, det hade varit gränsfall om det hade gått. Glad att vi inte heller beslutade att åka på bröllopsresa för det är knappt så jag orkar röra mig mer än ytterst nödvändigt.
Min kiropraktor tvingar mig till gymmet. Han säger att det är bättre för bäckenet att få stimulans, nu när foglossningen på riktigt börjar göra sig påmind. Då kommer jag må bättre. Jag ska försöka att pallra mig dit.

Men nu är det bara nio veckor kvar så det är ju rena rutschkanan. Yippie! Det kan ju bli 11 veckor om hon är på det humöret. Hon har ju inte vänt sig om än. Om någon skulle säga att jag har planerat kejsarsnitt om sju veckor så skulle jag ju inte backa ur, som det känns nu i alla fall. Är trött på den här fatsuiten.

Calle ska dö

Jag har dödsångest. Ja ren och skär dödsångest. Någon ny hormongrej. Har överhuvudtaget inte tänkt på det här sättet tidigare. Men nu plötsligen.

Amanda berättade precis att det blir ännu värre när bebisen är född. Med liv som flyttar in, flyttar även döden in. Sa hon.

Jag satt igår och fantiserade ihop att Calle aldrig mer skulle komma tillbaka från affären med någon mat. Två sammanbitna poliser skulle komma i hans ställe en timme efter han gick ut skulle de ringa på dörren. Jag fick hålla mig i skinnet igår för att inte ringa och kolla så att allt var okej efter 40 minuter.
Jag är orolig när han åker till jobbet, tänk om han skulle bli påkörd. När han badar badkar, tänk om han drunknar.
Nästa vecka ska han boxas. Jag tänker att de ringer från boxningshallen och berättar att han brutit nacken. Ja så där håller jag på.
Självklart leker jag Allanballan och berättar inte det här för honom.
Låtsas bara vara extra omtänksam fast jag på insidan skriker av dödsångest.
VÅGA INTE GÅ OCH DÖ, LÄMNA MIG OCH VÅRT BARN I MAGEN FÖR I H E L V E T E INTE!!!!

Vad ska jag göra åt detta? Det här måste upphöra innan det förvandlas till ren galenskap.

Gästinlägg Polis-Jonas

Hej Jonas här, eller Polis-Jonas om ni så vill. Jag är inte helt nöjd med att kallas så, men det förstår ni. Jo, nu ska ni få höra här! Klockan 08.22 i morse ringde Anitha mig och vill att jag skulle komma över. Det var bråttom, hon och hennes man behövde hjälp. Det skulle borras och skit. Jaha, inget söndagsmys med sig själv och tid för att fundera över livssituationen. Upp och hoppa, nu var det snabba puckar till Stockholms Manhattan, Hammarby sjöstad.

När jag kommer in i det Kjolmanska hemmet är det kaos. Det är kartonger och spritflaskor överallt. Mitt i detta står Anitha och Calle och sliter i lådor. De var tydligen på shoppingrunda igår. Inte till sig själva, utan till Penny. De har köpt barnsäng, skötbord och såna grejer. Något borrande var det inte tal om eftersom lilla monstret glömde att säga att jag skulle ta med mig borrmaskinen. Okej, nu till saken. Jag frågade lite försynt om det inte är lite tidigt att börja bygga de här grejerna. -NEJ, skrek Anitha. -Men det är ju två månader kvar till leverans, påpekade jag och fortsatte med att sen kanske det tar ett par månader innan ungen ska sova i egen säng. Frågan är alltså om de här människorna är normala? Efter att de byggt ihop barnsängen bäddade Anitha den också, normalt? Kommentera gärna detta, och om Calle och Anitha är normala eller svårt störda.

Nu funderar jag och Carl Johan Morgan på om vi inte ska ut och köpa trehjuling, ridgrejer och push-up bh också, för det går ju så himla fort när hon väl kommer.

Igår fredags firade Calle och Anitha 1 vecka som gifta, hur gick det då? Haha...Calle var ute och söp med underbara Martin Akander och mig men det har ni redan läst om. Anitha hade tydligen lite att anmärka på när det kom hem två män och ville sova skavfötters med henne.

Äh, nu skiter jag i det här och går hem till Södermalm igen. Jag orkar inte med Anitha längre!

Hörs Jonas

Gränslöshet

Jag har tänkt väldigt mycket på Big Brother deltagaren som tog livet av sig innan helgen.
Hur allt gick så fel. Jag tycker det faktum att polisen konstaterade att det var självmord men att inget avskedsbrev lämnades är så fruktansvärt sorgligt.
Kände hon sig så betydelselös så hon ansåg att det inte behövdes? Så ensam, så olycklig. Var hon alltid det? Hade hon ingen?
Jag jobbade för brittisk skvallerpress under en period och översatte en artikel om henne samt fick några pratminus från henne gällande det artikeln handlade om. Hon var så själsligt sorgsen på något sätt. Kan inte riktigt sätta fingret på det.

Jag irriterar mig mycket på hur kvällstidningarna drog parallellen till självmordet med nya säsongen av Big Brother för att lätt kunna bygga en historia och sätta lättsmälta rubriker utan tuggmotstånd. Någonstans i texten berättades det om den här väldigt ensamma och ledsna kvinnan.

När man jobbar med casting är grundregeln att älska de man castar. Gör man inte det så kommer ingen annan heller älska dom, även om de är galningar så måste de vara sköna galningar, älskade galningar.
Jag tror de flesta castare någonstans önskar och hoppas på att man kan "rädda" de här människorna på olika sett till ett bättre liv. En ny vardag att komma tillbaka till. En ny verklighet att lära känna. En publik bekräftelse att ha i ryggen. En bekräftelse de kanske aldrig fått. Det är ett fint instrument att bemästra, vissa vet exakt hur det ska spelas. Andra inte.

Gränslösa människor är så fruktansvärt intressanta. Man vill ta del av deras gränslöshet fascineras av den, men också rädda dem från den.
Jag funderar ofta på om trasiga själar kan repareras om de blir sedda?
I de flesta fall tror jag det då såren är så ytliga, i andra fall inte. Det värsta är väl att man aldrig vet det förens efter man efter man provat.

Frågan är om TV aldrig hade kommit in i bilden hade saker gått lika snett då?
Förmodligen, det är bara extra tragiskt att förfallet blir publikt.

En scen från vårt kylskåp

Tre öppnade mjölk. Varenda gång jag öppnar kylskåpet är det samma sak. Den det är minst i får stå längst. Ibland flera månader. Både jag och Calle har fobi för gamla mejerivaror. Vi köper hellre nya än att slänger gamla. Vid nyår hällde vi ut åtta halvdruckna mjölk. Så underligt och värdelöst beteende. Dessutom att båda är så. Finns det fler?

Bröllopsbonanza!!

Tack till Malin Wijk, mangie.se/
Tack igen Rami Mizrahi för all utsmyckning.
Tack alla som gjorde den här dagen oförglömlig!

No ordinary Saturday

Min lördag blev minst sagt lite speciell. Calle kom hem med sin bromancer Martin i hasorna vid tresnåret och helt plötsligt blev det att bädda på soffan och försöka sig på en vettig dialog med två fyllefnissiga herrar.
Det kändes som att jag var runt 20 år och hängde hemma hos Sebbe & Stoffe typ. Man sover liksom inte över längre hos varandra, man får inte heller fylleringningar av kompisar mitt i natten. Det tillhör det förflutna. Men det var lite mysigt, fick mig att känna mig lite ung och oförstörd för en minut.

Klockan åtta vaknade vi och då var Martin försvunnen. Han stod utanför på gatan och huttrade. Bakis förvirrad och på väg hem, trodde han. Calle hämtade upp honom igen på mitt initiativ och de fixade frukost. Jag passade på att städa upp.
Sen körde vi hem Martin och åkte till IKEA i Barkaby och köpte barnsäng, skötbord, badbalja med tillbehör till alla sakerna. Så mysigt blev helt öm i hjärtat, så härligt att förbereda Pennys rum. Calle var svårt bakis och lite extra blödig.
Sen åkte vi till Rörstrandsgatan och tog en fika men min underbara vän Adde, vi har varit kompisar sen jag var 17 år och han 18 år och är fortfarande supertajta.
Adde är min dopfadder och höll även världens roligaste tal på bröllopet. Det innehöll bland annat anekdoter om mig som 20 åring på återbesök i Örebro. Stockholmsvärldsvan och allt. Åkte taxi och beställde in Champagne på Mitt Andra Hem och skrävlade om hur billiga de två tingen var i Örebro jämfört med Stockholm. Saker man absolut inte gör i Örebro. Där dricker man öl och promenerar och skrävlar definitivt inte med storstadsfasoner.



Adde är trader och så in i helvete duktig. Dessutom singel. What a waste säger jag. Om någon är lite intresserad av att dejta honom så maila mig och berätta om er själva, anitha.schulman@mastiff.se, bild efterfrågas.
Spännande! Nu ska det packas upp.

It's me and the kids!

Nu blev jag riktigt glad! TACK!!!

Min vy

Calle är ute med sin bromancer Martin Akander och har "grabbkväll" eller ja, det är dom två vad jag vet. Nu ryktades det om på Twitter att de gått och hälsat på Alex & Amanda på Teatergrillen. Låter ju inte så "grabbigt" att våldgästa en parmiddag men jag antar att det är en definitionsfråga. Vilken apporach man har. Jag såg fram emot myskväll hemma med På Spåret och god mat. Kan verkligen älska att vara hemma själv. Jag somnade tre minuter innan På Spåret började och vaknade nu och nu ligger jag här, tjock och lite nyvaken.
Calle lär ju dröja, går väl till East och dricka Hotshots och grejer. Fan vad jag kan längta efter en riktig fylla. Jag har många kvällar att ta igen i höst. Men då kommer jag förmodligen inte njuta av det. Kommer bara vilja hem till familjen. Nej, ska gå och inventera Calles godisskåp nu. Andra tips på vad man kan göra halv tolv en hemmakväll?

Gjort lite inköp

Lönen bränner verkligen hål i fickan och jag var bara tvungen att kasta mig direkt till Mama Mia shopen. Stortrosor, seamless amnings-BH, bröstvärmare och inlägg.

Sist men inte minst. Så jävla bra, bästa inköpet på hela graviditeten.



Sacrobälte eller vad det heter från det mammamärket med det förträffliga namnet Anita, känner mig 10 kg lättare redan. Det gjorde verkligen min dag.

Nu hade jag ju pimpat mig då är det ju dags att pimpa Pennys pappa lite. Tog en sväng förbi Nitty Gritty på Söder. Köpte en skjorta ett skärp och ett doftljus från Byredo och överraskade honom på jobbet. Life of the good wife...

KÄRLEKSSVAR

Kära Anitha,

Jag och min kille har varit ihop i snart fyra år. Vi har bott ihop ungefär lika länge. Jag känner dock att vardagstjaffset börjar ta över förhållandet och vi har inte haft sex på ett halvår. Det är mannen i mitt liv, men jag behöver lite råd hur vi ska gå vidare. Ska man ta en paus från varandra? Eller vad tycker du vi ska göra för att hitta tillbaka till det där ljuva kär-och-galen-stadiet?

Vänliga hälsningar,
A

Men usch, det där lät inget roligt alls. Allt behöver inte vara ytterligheter, iskallt eller tokhett. Ibland kanske man bara ska tillåta att det är lite ljummet och det är inget fel med det.

Tjafsar ni om rätt saker eller bråkar att det inte är som förr?

Glöm inte bort att stanna upp och andas ibland. Jämför er inte med en nyförälskelse, jämför er med en bra vardag. Då kanske inte "glappet" blir så stort och konflikten heller.
Det där med sexet måste ni primärt råda bot på omgående. Börja ligga med varandra igen så tror jag halva problemet är löst. Sex kan vara en riktig fredsmäklare. Det är bra kemikalier i det där.

Anonym sa...

Okej, jag är intresserad av en kille. Vi har träffats genom gemensamma vänner, har otroligt roligt tillsammans och har sovit några gånger tillsammans. Men inte hörts utöver det. Skickat några sms men ingenting mer. Vi båda är sjukt blyga, men jag tror inte att det bara är där skon klämmer. Han har nämligen en 6-årig son och det har varit slut mellan honom och mamman i ungefär 2 år. Innan dess gjorde dom slut fram och tillbaka (dom hade redan egentligen gjort slut när hon blev gravid och bestämde att hon skulle göra abort, men hon behöll det ändå). Nu är frågan hur jag ska eller om jag ens ska gå vidare med det här? Vad tror du? Finns det för mycket bagage? Är han för trasig? Måste jag gå varsamt fram här?

/N

Men så omständigt, ex som vägrar släppa taget helt och martyrar sig genom sin tillvaro och en alldeles för snäll kille som bara vill allas bästa. Risken känns överhängande att hon har honom i sina klor och kommer alltid spela ut "barnkortet" när det passar henne. Han kommer dansa efter hennes pipa och kommer gå på hennes linje för att slippa konflikt istället för att få kärlek. Det hela kommer först upphöra när hon har träffat någon ny. Om du står ut med de förhållningsreglerna att alltid "vara den andra kvinnan" så tror jag du ska satsa. Men om du känner att han är värd det så vinner ju alltid trägen...

Twitter

Skulle precis döpa om mitt Twitterkonto. Men det fanns tydligen redan en annan Anitha Schulman i Orlando. Så söt!!



Min namntvilling, men what a waste, hon har ju inte i närheten så många followers som jag! Numera kan man alltså följa mig på @Schulman_Anitha

Hemma nu

Mycket underhållande läsning om era toalettips. Keep up the good work.

Kom precis hem från en jobbmiddag på Riche det var härligt och jag åt en stor Gino till dessert det kanske inte var det klokaste i efterhand. Men det var gott, nu.
Calle var på AIK-Färjestad hockey med Polis-Jonas på Hovet, vi lyckades tajma varandra omedvetet och kom hem samtidigt. Mysigt.

Vi fick en ny TV med ljudsystem bland annat, i bröllopspresent. Nu sitter Calle och försöker installera allt. Ibland hör jag ord som "Pace", "HDMI" och "Boze" sägas högt och tydligt, men mestadels är det bara mummel ibland säger han, "det är verkligen jättekonstigt" sen återgår han till mummel.

Jag har blivit helt sjukt trött igen, somnade i badkaret igår drog ur ploppen vid ett tillfälle när jag vaknade till liv och vaknade sedan huttrandes upp i ett tomt och kallt badkar.
Jag har gått upp till 13 kg nu. Undra hur mycket det kommer bli totalt. Barnmorskan säger att jag har en bra bit kvar och jag som är jättestor.

Tänk nästa vecka är det nio veckor kvar. Nio veckor är ingenting! Vi ska gå profylaxkurs, amningskurs och Louise Hallins tredagars föräldrakurs seminarie, så den som påstår att vi inte kommer vara föräldraförberedda sen, far med osanning.

Näe vad ska vi hitta på, lite "KÄRLEK MED ANITHA" kanske? Shoot!

Det är genetiskt!!

Kolla vad en skarp läsare upptäckt. Calle är också en näspetare!
Precis som sin bror som blev ertappad på bar gärning i TV4:as morgonsoffa för ett tag sen.
Det är genetiskt, samma grepp och allt!

Hur funkar det?

Jag har funderat över en grej, lite väl mycket kanske för att det ska vara helt sunt. Men inte vågat fråga någon. Det här med toalettläsning. Hur funkar det? Har själv aldrig fått någon riktig fason på det.
Alltså det har hänt att jag gjort det undertiden jag är "aktiv" där inne. Men sen när man är klar, är tanken att man ska sitta kvar då? Otorkad eller torkad?
Det luktar ju illa varför vill man sitta kvar där då? Jag förstår inte. Hur gör männen när dom sitter där inne så länge. Sitter dom och småpluppar? Eller är dom torkade och klara fast sitter kvar i odören med byxorna nere? Spolar man eller inte?
Vad är kutym för detta förfarande? Lär en novis.

Jag väser när jag sover

Gör en Amanda med handen på huvudet för jag är så plufsig och ful idag. Passar samtidigt på att flasha ringen lite till.

Jag väser när jag sover, har varit förkyld så in i helvete länge nu så det Calle har på fullaste allvar börja diskutera om vi ska ha skilda sovrum för att jag låter "ehhhh" högt varje gång jag andas. Känns ju halvkul som nygift.
Var hos doktorn igår och gjorde lite odlingar. Verkar inte ge något resultat. Det är väl bara att bear with it.

Vi måste hyra hus på Rute på Gotland men allt är uthyrt. Det är vår sk. "bröllopsresa", fem veckor på Gotland i sommar.
Om det är någon som har en stuga att hyra ut till mig, Calle och Penny, i Rute, så maila mig: anitha.schulman@mastiff.se

Nu är vi klara med alla Hemlige Miljonären inspelningar och jag har börjat casta till SVT:s supersatsning "Mot alla odds". Så jävla kul. Ett drömprojekt!

Snälla läs och ansök HÄR. Det här kommer bli helt fantastiskt.

Sista bröllopsrapporten, middagen

Just det, det är några som frågat om klänningen. Jag hade en förlaga som Calvin Klein har gjort. Tänkte att den skulle bli urfin som gravid. Med tanke på att jag är kort så skulle man ju lätt kunna förvandlas till tält om man hade en gräddtårta med liv. Våga visa mage!
Som dekoration hade jag ett pärlbanér precis under bysten och en rak linje av pärlor från nacken hela vägen ner till släpets slut. Jag sydde upp klänningen hos fantastiska Nahrin på Milagro de Narhin på Artillerigatan 40.
Jag ska ta in klänningen i sommar när magen är borta och ha den som galablåsa. Den kommer vara urfin som det. Älskar att man kan ha den fler gånger än en. Jag kommer lägga upp en bra klänningsbild så fort jag får en.

Middagen var helt fantastiskt, tårtan var grymt bra! Tack Jenny för fantastiska tårtor, marängbotten, chokladkaka med hallonmousse och klädda i vit choklad (jag fick välja ingredienser själv)! Kolla in fler bilder på tårtorna HÄR. Eller beställ egna.


Foto: Jenny Remes, http://remesbageri.blogspot.com/

Vill verkligen passa på att tacka kock och personal ytterligare en gång för ett förträffligt jobb. Man kommer ihåg bröllop extra mycket om maten och servicen var bra och det var den. Så tips från mig är att välj er kock, cake och staff och dekoration med omsorg.
Samt att Ramis blomsterarrangemang inte är från denna värld! Det gjorde hela vigseln ännu vackrare för att inte tala om hur sanslöst romantisk festlokalen var.

Vi skippade ost-akten helt, det kändes som ett onödigt depåstopp. Sittningen blir oftast så lång ändå.
Efter kyrkan serverades vargtass (Vodka och Lingondricka). På spårvagnen Champagne.
Vi hade små kanapéer i foajén på förminglet, för att stävja eventuell berusning.
En silltallrik på borden med västerbottenpaj och (med familjens sillrecept bland annat). Till förrätt serverades kall nubbe, så man fick en riktig isbrytare om gästerna kände sig nervösa inför sin bordsplacering.

Rent generellt höll talen otroligt bra nivå och de var nog underhållande och intressanta för även dem som inte kanske inte kände oss så bra (exempelvis respektive som man bara träffat kort). Vilket jag tyckte var bra.
Ledord för oss när vi tänkt på kvällen var att inte vara exkluderande, oavsett om man är gravid eller inte närmast anhörig. Man ska ha kul och kunna dela allt ändå. Dessutom ska man inte bestraffas om man nu ingår i kategorin "respektive/gravid" vid bordsplaceringen. Se till att ha ett par partyharar vid varje bord som driver upp stämningen. Då blir ingen just exkluderad.
Det var kul att det var sju gravida som kom på bröllopet. Så härligt! Det är verkligen en babyboom bland våra vänner nu.

Talen var verkligen magnifika. Älskade dom alla, grät flertalet gånger och skrattade ännu mer. Hade svårt att återhämta mig från Amandas tal som hon höll till Penny och min äldsta vän Andreas tal som är en suverän talare och oväntad komiker. Alex tal till Calle var oerhört gripande. Pelle, Erik och Stefan gav oss livs levande kärleksduvor, som flög som att det var regisserat direkt till Calle. (Jag tror det var finbesök från ovan i dom duvorna).
Det var helt magiskt, som aftonen i stort.

Dicken, Calles chef hade tatuerat in "Calle" på vänster överarm. Ja som sagt, det tog aldrig slut på överraskningen. Hela salen var så familjär och nära. Jag älskade varenda sekund. Kunde aldrig önskat mig ett finare bröllop. Toastmaster Polis-Jonas hade gjort ett riktigt bra jobb och var verkligen kvällens nav, han förde hela kvällen stadigt framåt.



Sen efter middagen så dukade vi bort borden fort och gav plats för dansgolvet. Som dansgolvsuppvärmare så hade vi två Bollywood dansare som dansade till Michael Jacksons, Thriller. Sen var festen i full gång och suveräna Daniella från Hells Kitchen stod bakom spakarna, med lite partyfavoriter från min lista. Vi höll folk på golvet hela natten vid halv två tiden bjöds det på cheesburgare från McDonalds. Mycket uppskattat för kvarvarande gäster. (Vi var ju precis vid Norrmalmstorg).



Vi stängde av musiken vid tio i tre och då var det fortfarande ett drygt tjugotal gäster kvar.
Vi var nog framme på hotellrummet runt halv fyra och varenda led i min kropp värkte av smärta. För att inte tala om dagen efter...
Det tog sin lilla tid att bli av med "brudfrisyren". Vi var sent i säng, utmattade men överlyckliga.



Jag självvaknade vid sju. Jippiee!