torsdag 3 februari 2011

Att hälsa på sin repektive på jobbet

Det är något otroligt mer laddat i det där än vad man kan tro.
Alla har ju sina olika roller i livet medvetna som omedvetna. Ett jobb-JAG, ett privat-JAG, ett kompis-JAG och ett dotter/son-JAG, mm.
Det är verkligen inget problem att hålla isär JAG:en för det är ju faktiskt vid relativt få tillfällen du behöver kombinera fler än två av dem.
De här "alteregona" är ju också kopplat med olika rösttonlägen.
Jag tycker det är väldigt stressande när jag träffar personer jag har en kompisrelation med i "fel" sammanhang, exempelvis på jobbet eller i mataffären oftast tycker kompisen också det. Allt är rätt men miljön är helt fel för den relationen vi har till varandra. Samtalen blir oftast lite haltande och man skyndar sig på för att först avrunda. I bästa fall ringer telefonen, så man får en naturlig sorti utan att lämna något hängandes i luften.

Jag blir också sjukt stressad av att få påhälsning av Calle på jobbet. Även om jag kvittrar inombords och tycker det är det mysigaste i världen så hatar jag att vara "privata-JAG" inför mina kollegor. För att inte tala om att pussas! Herregud vad jag känner mig påkommen, försvagad till och med bräcklig. Kommer de någonsin kunna se på mig som Projektledar-Anitha utan att tänka på den där fnittrande, gulligullandes mig, med en helt annan röst än den de känner?

Härom veckan hälsade jag i min tur på Calle på jobbet. Kom förbi med lite bullar och slog mig ner på en fika. Jag märkte att han var precis som jag, älskade det men hatade det samtidigt. Men sen hände något intressant. In genom dörren kom Calles mamma Lisette. Helt plötsligt blev han både son, respektive och arbetsledare i en och samma person. Vilken roll skulle han inta, vilket röstläge skulle han ha?
Samtalen var stela och spetsiga, han blev totalt utmanövrerad utav mig och Lisette. Utan att vi ens visste ordet av så hade vi förminskat honom och hans professionella auktoritet. Han försökte självfallet kompensera för alla tre JAG:en men det slutade bara med att han tillintetgjorde sig själv. Det blev verkligen ingen härlig stund för någon av oss, allra minst för honom. Så sårad i alla sina JAG.

Det ska bli väldigt spännande med ett bröllop där alla de här JAG:en kommer att kombineras i flera timmar. Jag kan tänka mig att det kanske kommer vara lite stelt och ovant i början.



Idag, ett vackert och lyckat kompis/kollegamöte på Calles jobb. Adam och Calle i en stilla stund avnjutande varandras herrparfymer. Så söta!!

2 kommentarer:

  1. När jag var liten trodde jag att jag var störd för att jag var sådan, motbevisat ännu en gång fast skriftligt nu av dig. Tack!
    Ps. Fin profilbild :)

    SvaraRadera