No ordinary Saturday

Min lördag blev minst sagt lite speciell. Calle kom hem med sin bromancer Martin i hasorna vid tresnåret och helt plötsligt blev det att bädda på soffan och försöka sig på en vettig dialog med två fyllefnissiga herrar.
Det kändes som att jag var runt 20 år och hängde hemma hos Sebbe & Stoffe typ. Man sover liksom inte över längre hos varandra, man får inte heller fylleringningar av kompisar mitt i natten. Det tillhör det förflutna. Men det var lite mysigt, fick mig att känna mig lite ung och oförstörd för en minut.

Klockan åtta vaknade vi och då var Martin försvunnen. Han stod utanför på gatan och huttrade. Bakis förvirrad och på väg hem, trodde han. Calle hämtade upp honom igen på mitt initiativ och de fixade frukost. Jag passade på att städa upp.
Sen körde vi hem Martin och åkte till IKEA i Barkaby och köpte barnsäng, skötbord, badbalja med tillbehör till alla sakerna. Så mysigt blev helt öm i hjärtat, så härligt att förbereda Pennys rum. Calle var svårt bakis och lite extra blödig.
Sen åkte vi till Rörstrandsgatan och tog en fika men min underbara vän Adde, vi har varit kompisar sen jag var 17 år och han 18 år och är fortfarande supertajta.
Adde är min dopfadder och höll även världens roligaste tal på bröllopet. Det innehöll bland annat anekdoter om mig som 20 åring på återbesök i Örebro. Stockholmsvärldsvan och allt. Åkte taxi och beställde in Champagne på Mitt Andra Hem och skrävlade om hur billiga de två tingen var i Örebro jämfört med Stockholm. Saker man absolut inte gör i Örebro. Där dricker man öl och promenerar och skrävlar definitivt inte med storstadsfasoner.



Adde är trader och så in i helvete duktig. Dessutom singel. What a waste säger jag. Om någon är lite intresserad av att dejta honom så maila mig och berätta om er själva, anitha.schulman@mastiff.se, bild efterfrågas.
Spännande! Nu ska det packas upp.