Idag är jag som Stephen Hawking, allt jag behöver finns på en armlängds avstånd. Det allra bästa hade varit om det fanns en butler man kunde ringa in när man är sjuk, som kunde gå och handla mat, godis, S, och bära en till toan.
Jag tycker ändå att jag är stark jämnfört med Calle när han är sjuk. Herregud. Jag kan bli fruktansvärt irriterad och oförstående när han är sjuk. Jag blir också irriterad på mig själv som blir så irriterad och oförstående. Men han kan vara väldigt stönig. Flämtar krampaktigt och högt hela tiden. Det är som han är den enda i världen som varit förkyld och han försöker återge det så audiovisuellt han bara kan. Oftast blir han ju smittad av mig så jag vet ju vad han genomlider och när han överdriver.
Fick tips om det här klippet från den väldigt roliga humorserien Man Stroke Women, från min fina kompis Lina jag tyckte det var väldigt illustrerande. Han med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
förmodligen menar du HawkING...
SvaraRaderaHahaha. Förmodligen är du, "anonym", utan ett liv.
SvaraRaderaHej Anitha. Det här kanske är fel forum, men jag tänkte bara på Den hemliga miljonären som nyss gick. Varför får man inte alltid veta hur mycket miljonären skänker? Det är ju nästan hela nöjet att få veta hur mycket. Det ska ju liksom kännas att han eller hon gör en hyfsad insats med pengarna. Man vill få den där svindlande känslan av att man själv aldrig skulle kunna skänka bort så mycket "bara sådär". Nu lämnas man ju frågande hur mycket hon den blonda fd missbrukaren fick för att kunna starta ett nytt liv? I övrigt ett MYCKET bra och gripande program. Krya på dig! Kram
SvaraRaderaVi gör det i regel, I Panos fall var det lite speciellt.
SvaraRadera