Hos gynekologen

Jag fick reda på att jag var gravid veckan efter vi landat i Colombia i september.
Med tanke på tidigare historik i fallet och en liten blödning tidigt i graviditeten var jag självklart utom mig av oro.
En snäll Colombiansk tjej från Paradise Hotel-produktionen hjälpte oss med en engelsktalande gynekolog och ett sjukhus i bra standard som vi skulle göra första ultraljudet på. Dessvärre kunde inte Calle följa med då detta tyvärr inföll samtidigt som deras första inspelning av programmet, så fina Amanda gjorde det i hans ställe.

Läkaren var artig och pratade knackig engelska uppblandad med spanska. Vi med ännu knackigare turistspanska och engelska han inte förstod en tredjedel av. (Självklart ackompanjerades detta av ett vild gestikulerande från båda parters håll).

Tillslut fick jag gå in i ett litet rum och sätta på mig en sån där sjukhussärk som man sett att dom har i amerikanska TV-serier. Sen gå ut och lägga mig på en gynbrits.
Vid det här laget var jag sjukt nervös och Amanda klappade mig lugnande på huvudet.

Jag väntar på ultraljudsstickan och att läkaren ska se koncentrerad och bekymrad ut och ge mig ett negativt besked. Jag spände mig och höll andan.
Istället sätter han på sig plasthandskarna och stoppar upp två fingrar i muttis och känner runt lite.
Sen säger han "Muy Bien" och pekar mot rummet bredvid, det är DÄR själva ultraljudet ska ske. Det här var bara någon typ av förkontroll.

Behöver man påpeka att det blev en awkward moment.
Dels, trodde doktorn att jag och Amanda var ett par? Ja förmodligen. Sekundärt, konstigt att ha Amanda omsorgsfullt smekande mig på huvudet undertiden jag fick en "klinisk pull" av en gynekolog.
Men väldigt roligt i efterhand.