torsdag 24 februari 2011

Hemma nu

Mycket underhållande läsning om era toalettips. Keep up the good work.

Kom precis hem från en jobbmiddag på Riche det var härligt och jag åt en stor Gino till dessert det kanske inte var det klokaste i efterhand. Men det var gott, nu.
Calle var på AIK-Färjestad hockey med Polis-Jonas Hovet, vi lyckades tajma varandra omedvetet och kom hem samtidigt. Mysigt.

Vi fick en ny TV med ljudsystem bland annat, i bröllopspresent. Nu sitter Calle och försöker installera allt. Ibland hör jag ord som "Pace", "HDMI" och "Boze" sägas högt och tydligt, men mestadels är det bara mummel ibland säger han, "det är verkligen jättekonstigt" sen återgår han till mummel.

Jag har blivit helt sjukt trött igen, somnade i badkaret igår drog ur ploppen vid ett tillfälle när jag vaknade till liv och vaknade sedan huttrandes upp i ett tomt och kallt badkar.
Jag har gått upp till 13 kg nu. Undra hur mycket det kommer bli totalt. Barnmorskan säger att jag har en bra bit kvar och jag som är jättestor.

Tänk nästa vecka är det nio veckor kvar. Nio veckor är ingenting! Vi ska gå profylaxkurs, amningskurs och Louise Hallins tredagars föräldrakurs seminarie, så den som påstår att vi inte kommer vara föräldraförberedda sen, far med osanning.

Näe vad ska vi hitta på, lite "KÄRLEK MED ANITHA" kanske? Shoot!

5 kommentarer:

  1. På tal om profylax osv. Jag födde barn i början av januari och läste innan en bok " Föda utan rädsla" av Susanna Heli. Hon håller även i kurser i Stockholm. Mycket mycket läsvärt och handfasta tips till både föderskan och partner. Inga flåsande andningar förespråkas utan att istället försöka andas lugnt och tyst , använda mantran och lita på att kroppen vet vad den gör. Jag önskar verkligen att alla som skall föda läste denna bok. /Jenny

    SvaraRadera
  2. Kära Anitha,

    Jag och min kille har varit ihop i snart fyra år. Vi har bott ihop ungefär lika länge. Jag känner dock att vardagstjaffset börjar ta över förhållandet och vi har inte haft sex på ett halvår. Det är mannen i mitt liv, men jag behöver lite råd hur vi ska gå vidare. Ska man ta en paus från varandra? Eller vad tycker du vi ska göra för att hitta tillbaka till det där ljuva kär-och-galen-stadiet?

    Vänliga hälsningar,
    A

    SvaraRadera
  3. Okej, jag är intresserad av en kille. Vi har träffats genom gemensamma vänner, har otroligt roligt tillsammans och har sovit några gånger tillsammans. Men inte hörts utöver det. Skickat några sms men ingenting mer. Vi båda är sjukt blyga, men jag tror inte att det bara är där skon klämmer. Han har nämligen en 6-årig son och det har varit slut mellan honom och mamman i ungefär 2 år. Innan dess gjorde dom slut fram och tillbaka (dom hade redan egentligen gjort slut när hon blev gravid och bestämde att hon skulle göra abort, men hon behöll det ändå). Nu är frågan hur jag ska eller om jag ens ska gå vidare med det här? Vad tror du? Finns det för mycket bagage? Är han för trasig? Måste jag gå varsamt fram här?

    /N

    SvaraRadera
  4. Tack för tipset! Det ska jag kolla upp!

    SvaraRadera
  5. Åh, jag vill också!
    Jag har träffat en kille i ca en månad. Vi ses väl en eller två gånger i veckan, hörs mest i samband med det. Vi rings sällan utom när vi kanske är lite berusade och sen när vi "akut" behöver bestämma mötesplats, annars hörs vi via sms. Alltid när vi ses är det förstås sjukt mysigt. Bra ligg, vi lirar liksom med varandra, vi har väl haft ett "typ-snack" då vi "bestämde" tycker om varandra, tänker på varandra när vi inte ses men vi ska inte springa in i någonting. Det funkar bra för mig, jag har inte haft en relation på ett antal år nu så varför skulle jag plötsligt ha bråttom; jag trivs också bra med det stadiet i vilket vi befinner oss; vi flörtar fortfarande m varann. Dessutom trivs jag med spänningen, har vi inte hörts på ett par dagar blir jag tjejig och orolig men det är på sätt och vis en härlig känsla, speciellt när vi väl hörs. Vi har dock aldrig fått till en riktig träff bara han och jag. Vi har setts antingen efter att vi varit ute på olika håll eller på parmiddagar. Jag vill gärna få till en riktig date, vi snackar ju om det jämt när vi ses men så blir det aldrig så. Han har en karriär som tar en del tid. Vågar jag ta steget och bestämma dag om han inte gör det? Haha vad långt det här blev men ja. Puss och grattis till äktenskapet!

    SvaraRadera